Vem har rätt till livet? Det är en svår fråga som man kan se från många olika håll. När jag skriver denna blogg minns jag min egen argumentering för att 1978-79 göra vapenfri tjänst inom totalförsvaret. Jag var då ungdomsledare i Kungsholms församling i Stockholm. Jag hävdade att Jesu ord om att alla som griper till svärd skall dödas med svärd (Matt 26:52) var ett hållbart argument för att inte döda eller lära sig att döda. Jag kan fortfarande tycka att det är fel med ett krigsmaskineri som går ut på att ha ihjäl andra människor samtidigt som jag begriper att man måste skydda sitt land. Och i Bibeln beskrivs krig (ff a i Gamla Testamentet). Men jag för min del kan inte tänka mig att döda en annan människa och jag kan inte heller tänka mig att en annan människa förtjänar att dö genom dödsstraff. Ingetdera går ihop med min syn att vi inte har rätt till andras liv. Vi har inte rätt att döda andra.
Men abortfrågan då? Där tas ju liv. Men när börjar livet? Är det i konceptionsögonblicket, är det efter ett antal veckor när ett hjärta börjar slå, är det när livet går att rädda (23-24 veckan)? Är det när barnet kan andas av sig självt utanför livmodern? När börjar livet? Och kan abort vara berättigad under olika omständigheter? Jag vill som kristen och djupt Jesustroende ändå säga att jag är glad för vår öppna abortlagstiftning! Samtidigt skulle jag önska att preventivmedelsrådgivning och upplysning blir ännu mer spridd, att preventivmedel blir billigare och ff a att preventivmedel används!! Det handlar om att skydda varandra från oönskade graviditeter och att skydda varandra från könssjukdomar. Men åter igen - abort kan vara ett nödvändigt ont. Jag tror inte att någon tycker att abort är något som man gläds över.
Jag tror inte att någon använder sig av abort som tänkbar "dagen efter-metod" 10 veckor senare. Men en kvinnas liv kan behöva skyddas. Det finns många omständigheter som gör att abort kan vara en möjlig väg framåt. Men samtal borde alltid vara obligatoriskt i samband med att man tänker att ingreppet ska göras.
Vem har rätt till livet? Självmord då? Enligt gammal kyrklig tradition begravdes självmördare utanför kyrkogården. Självmord ansågs förkastligt av kyrkan. Och visst är självmord förkastligt i den meningen att det alltid är fel utväg. Alla har rätt att ta sitt eget liv och ingen får göra det. Ändå görs det, om inte varje dag så ofta, också i lyckolandet Sverige. Jag skulle önska att vårt samhälle blev så att alla kunde känna sig sedda och bekräftade, att alla hade ett nätverk att relatera till, att alla hade någon att älska och någon som älskade dem. Låt oss som kristna försöka verka för ett sådant närsamhälle och själva leva detta i relation till andra. Låt oss få andra att känna sig sedda, bekräftade och älskade.
Vem har rätt till livet? Dödshjälp då? Vore det bra med passiv dödshjälp? Jag vet inte, det beror på vad man menar. Det jag skulle önska mig själv och alla andra är en smärtfri död. Men jag vill inte bli hjälpt över tröskeln till Livet bortom livet av någon annan än av Gud själv. När vi ska dö är inte vår sak att bestämma. Vi kan lindra smärtan i den mån den finns men vi har inte rätt att överdosera för att den döende ska dö snabbare. Nej, i det sammanhanget har endast Gud rätt till livet - Gud som ger oss livet!
I sommar kommer jag kanske att skriva någon blogg men inte så ofta som jag gjort under detta mitt första "bloggår". Nu ska jag ha semester - den har jag rätt till (enligt semesterlagstiftningen) och jag ska njuta, vila, läsa, umgås med mina nära och kära, äta god mat, bada, motionera, ha mer tid till andlig fördjupning av olika slag. Det ska bli härligt!
"När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång högt ovan fält och backar, då kan jag icke tiga still. Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar." (Psalm 200 vers 4 i Den Svenska Psalmboken).
Just det!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
9 kommentarer:
Hej Åke, ha en fantastiskt skön och avkopplande semester!
Vad gäller dina funderingar "vem har rätt till livet?"; så kan jag bara hålla med om att abort inte kan vara vad de flesta i första hand önskar, men det bör alltid vara kvinnans önskan som ska vara det som avgör om en abort ska utföras.
När det gäller självmord så önskar jag att samhället skulle kunna göra mer för alla dem som funderar på att ta sitt liv, det borde finnas fler kuratorer på skolorna, fler psykologer på arbetsplatserna och fler diakoner och präster i församlingarna, så att alla deprimerade människor hade någon de kunde vända sig till, och tala med.
När det gäller dödshjälp så önskar jag som du att alla hade rätt till smärtlindring i livets slutskede och att alla hade någon hos sig när de ligger för döden. Ingen ska behöva dö ensam, det borde vara en mänsklig rättighet!
Har skrivit fler inlägg om abort på min blogg http://larsflemstroms.blogg.se samt kommentarer till ett inlägg om abort på EFK-ledaren Stefan Swärds blogg www.stefansward.se Ska därför inte upprepa allt här.
Det du skriveer om vapenvägran är inte riktigt relevant i en abortdiskussion. En angripares soldater borde väl ändå ha större moralisk skyldighet att vägra vapen än den som bara försvarar sig själv och sitt land.
Abort är aldrig rätt. Man kan inte se det ofödda barnet som en angripare. En annan fråga är vilken rätt vi äldre män har att hindra de unga kvinnor, som det faktiskt handlar om, att göra abort.
Du skrev väldigt bra om självmord: "Alla har rätt att ta sitt eget liv, men ingen får göra det." Borde inte samma gälla abort? Vi äldre män borde kanske säga till de unga kvinnorna: Ni har rätt att göra abort, men ni får inte göra det!
Och för att vara riktigt tydlig: Staten och kyrkan behöver inte tycka lika.
Tyvärr tycker jag att du gör samma fel som kd-ledaren Göran Hägglund, som vill bekämpa graviditerna i stället för aborterna.
Och blanda för Guds skull inte ihop graviditeter och könssjukdomar. Ju fler samlag med samma man, desto större chans att kvinnan blir gravid. (Jag vägrar använda ordet "risk"). Ju fler män kvinnan har samlag med, desto mindre chans att hon blir gravid. Desto större risk att hon blir steril. Både könssjukdomar och aborter ökar risken för sterilitet.
Sverige har inte onormalt många påbörjade graviditeter. Det finns inget automatiskt samband mellan antalet påbörjade graviditeter och antalet aborter.
Att göra abort är att släcka en människas liv - något som femte budet förbjuder: "Du skall icke dräpa." Och Luther förklarar såhär: "Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte skadar vår nästa till hans kropp eller vållar honom lidande utan hjälper honom i all nöd."
Således är abort fel. Därför skall inte kyrkan uppmuntra till abort utan förkunna vad Bibeln faktiskt lär. Sedan förstår även jag, som inbiten anonym lutheran, att det är en svår situation för enskilda människor. Här har vi som medmänniskor en viktig uppgift att, som Luther skrev, "att inte skada vår nästa [...] utan hjälper honom [henne] i all nöd." Dock är abort fel.
Det enda tillfället när det kan vara acceptabelt med abort är när det finns en uppenbar fara för moderns liv. Som exempelvis den här flickan i Argentina.
Hej Åke!
Av någon outgrundlig anledning så har jag i princip samma åsikt som du har. Du är vapenvägrare och jag är fd officer. Jag tycker också att det är kvinnan som har rätt att besluta om abort, och att det ska ske efter samtal. Jag tycker inte heller att man har rätt att ta en annan människas liv i en annat än självförsvar och i krigsliknande situationer.
Vad gäller självmord, så skulle jag nog vilja uttrycka mig annorlunda. Det är självklart aldrig rätt i Guds ögon, men Gud förstår den som inte orkar med detta liv. Att ta sitt eget liv är obegripligt för oss andra, men för den som gör det är det förmodligen den sista och enda utvägen. Vi kan aldrig fördöma dem, utan måste hjälpa de efterlevande. Jag är övertygad om att Gud även tar hand om de som begått självmord.
Må Gud vara med dig, under sommaren.
Jag tycker inte att man måste säga att abort är rätt - eller ok - även om man accepterar att de förekommer.
Det skiljer protestanterna från katolikerna. Katoliker är emot abort. men dömer trots det inte den som har gjort en. Människan blir förlåten.
Protestanter i allmänhet tror att om man säger att man är emot abort, dömer den som gjort en abort.
Ha en skön sommar!
Kaki, just därför är denna sentens så riktig: Christianus mihi nomen es, Catholicus cognomen. Det går enligt min mening inte att vara kristen utan att vara katolik i vid mening.
Anonyme lutheran; flickan bor i Brasilien.
Åke, angående lagstiftningen håller jag med dig; abort måste vara tillåtet, men tidsgränsen för fri abort borde flyttas någon vecka på grund av de medicinska framstegen, samtal måste vara obligatoriska, samt att sjukvårdspersonal måste kunna säga nej till att utföra aborter som inte är medicinskt motiverade utan att begå tjänstefel och bli avskedade. Det är rätt fruktansvärt: begå en svår synd eller få sparken! Detta även om man kan få absolution.
Men det förhållande att det finns en lagstiftning som medger abort innebär inte att det är moraliskt rätt med abort och inte att livet börjar vid konceptionen. Detta bör kyrkan och kyrkans företrädare - och alla kristna egentligen - vara tydliga med. Det är klart att det finns en hel del ömmande fall, men vi måste vara tydliga med att den som säger "jag är bara 18 år, jag är för ung", "jag vill leva livet ett tag till", "jag har redan tre barn vill inte ha fler", "oj jag blev visst med barn, bäst att ta ett dagenefterpiller", och så vidare, detta är faktiskt fel, detta är inte vad Gud vill. Sedan måste också dessa kvinnor få stöd naturligtvis..
Det man måste konstatera är att varje individs situation och historia är unik. Det är svårt att skapa andra regler eller lagar gällande abort än de mer generella som råder idag. Snarare handlr det om att från alla håll hjälpa ungdomar, inte minst men även vuxna att fördjupa sin moral, att ha en etik som inte bara handlar om självtillfredsställelse där man ser på motparten som en kropp med sexuell funktion utan där man ser på varandra som individer med känslor och tankar, med smärta och glädje.
Det absolut viktigaste är den egna etiken och moralen; om alla skulle följa Guds lag skulle vi inte behöva alla dessa lagar med förbud och påbud.
På samma grunder kan det vara "nödvändigt" att avrätta barnet även senare i livet, pga olika omständigheter. Det är sjukt att avrätta människor för att de inte upnått en viss ålder.
Skicka en kommentar