Så var vi åter från det Heliga Landet med erfarenhet av den förfärliga muren som klyver, hindrar, försvårar, omringar, förnedrar och med erfarenhet av att se och höra om de stora bosättningarna på ockuperat område. Hur kan man? Samtidigt måste israelerna få leva inom erkända gränser, inte ständigt vara hotade. Många av de kristna lämnar Palestina. De orkar inte vara kvar och inte heller i Israel. Den kristna närvaron är viktig, hur kan man skapa ett sådant klimat att de kristna stannar? Jerusalem kokar av olika åsikter, olika inriktningar, olika trosuppfattningar. Det finns inga enkla lösningar? Staden är den mångreligiösa staden. Vem har rätt? Vem har fel? Min tro är att ingen har rätt, ingen har fel. Gud har många vägar! Jag får vandra min väg, gå tidigt på morgonen till gravkyrkan, lyssna till de olika liturgiska sångerna, knäböja vid de kristnas allra heligaste plats, bedja till Jesus Kristus den korsfäste och Uppståndne. Sen kan jag ändå inte låta bli att också bedja vid Västra muren tillsammans med mina judiska bröder och systrar. Jag stod där och bad med huvudet lutat mot muren och jag kände åter igen en stor samhörighet med dem och med min judiska broder Jesus.
Vi var några som for upp till Galiléen. I två dagar åkte vi runt, såg de platser där Jesus sägs ha varit, mötte lärare och rektor i en kristen skola med många muslimer i Nasaret. Firade mässa på saligprisningarnas berg och vid Primatkyrkan. har Jeus varit på alla dessa platser? Vet inte och det är inte så viktigt. jag påminns om att Jesus undervisade, att Jesus delade ut bröd och fisk, att Jesus var en nasaré, att Jesus var en historisk person. Den påminnelsen är det viktigaste.
Tina Haettner Blomquist var vår guide i Galiléen. Hon var strålande och många goda samtal fördes om viktiga ting. Tack Tina för fantastiska dagar!!
Nu är jag hemma igen tillsammans med alla andra i resesällskapet. Jag önskar att Stockholms domkyrkoförsamling ska än mer bli en dialogförsamling där religionsdialog, ekumenisk dialog och annan typ av dialog ska stå högt i kurs.
Stockholms domkyrkoförsamling är i år för första gången medansvarig för Pridehouseverksamheten under Pridefestivalen. Det handlar om seminarier i Kulturhuset. Ett sådant ansvar är också en del i dialogtänkande.
Världen är komplicerad! Men har det någonsin varit bättre?
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
13 kommentarer:
Som kristen präst har du lovat att förkunna kristendomen som den enda rätta religionen. Detta hindrar inte alls att hålla dörren öppen för att andra kan ha rätt, trots allt.
Jag har själv hört imam Abd al Haqq Kielan besvara frågan vilken religion som är den rätta med: Vi får vänta till yttersta dagen, då Gud kommer att avslöja vem av oss som hade rätt. Mycket kloka ord.
Detta förutsätter inte alls att judar, kristna och muslimer och andra tror på samma Gud /gudar. Men jag ser det som en uppfodran att inte känna med fingret i luften hur opinionsvindarna blåser för tillfället, utan stanna i sina fäders religion, tills man har blivit defintivt övertygad om att byta religion.
Det finns ingenting så konfliktskapande som religionssynkretism. Det finns tendenser till det i Svenska kyrkan, och vi upplever nu sannolikt början på regelrätt förfölelse mot kristna i Svk, med den moderna inkvisitionen direkt underställd ärkebiskopen.
Synkretismen tål inga invändningar. Religionssynkretism är helt och hållet ett politiskt projekt för ett folk, ett land, en religion.
I min kommentar till föregående inlägg skrev jag: "Tror judar, kristna och muslimer verkligen på en gemensam Gud? / - - - / Jag vet faktiskt inte om 'ortodoxa' judar anser att vi kristna tror på samma Gud som de."
Detta var en fråga, inte ett påstående.
- Det komplicerade förhållandet mellan kristendom och judendom, beror kanske på att kristna har haft svårt att acceptera judendomen som en annan religion, och därför har behandlat judar som kristna heretiker?
Och en annan fråga: Varför ska domkyrkoförsamlingen vara medansvarit för pridehouseverksamheten? Ska kyrkan vara medansvarig för de synder som propageras för i denna verksamhet?
ATT lagstiftningen tillåter människor att synda i ett sekulariserat samhälle, får nog kyrkan acceptera. Men göra sig medansvarig?
Nej, jag ser hellre att judar, kristna, muslimer och andra är beredda att möta den gud, som är Gud, på yttersta dagen med rent samvete: Vi stod fast vid det ord, som vi uppriktigt trodde var Ditt ord, även när vi hånades och förföljdes.
Och visst kan vi samarbeta med utövare av andra religioner, inte minst islam, mot exempelvis den sexualisering som pridespektaklet står för. Om VAD ska vi annars ha dialog med muslimer? För syftet med religionsdialogen är väl inte att muslimer ska börja uppfatta Muhammed på samma sätt som vissa s.k. kristna uppfattar Paulus (som en motståndare till Gud)?
@Lars Flemström
Du skriver: "Varför ska domkyrkoförsamlingen vara medansvarit för pridehouseverksamheten? Ska kyrkan vara medansvarig för de synder som propageras för i denna verksamhet?"
Homosexualitet är en normal variation inom alla populationer oavsett om det handlar om människor, kossor eller katter. Det du skriver är ett exempel på många religiösas villkorade omtanke om sina medmänniskor. Det är signifikant att syftet för den s.k.omtanken, inte är medmänniskans behov, utan att anpassa sin egen självbild till den själsliga mall, som deras Herre satt upp som inträdeskrav till sitt VIP rum. Dessa religiösas strävan bottnar alltså uteslutande i en förtätad form av själviskhet.
HippieTanten
Oavsett detta behöver kyrkan inte vara "medansvarig". Och det är inte bara utlevd homosexualitet som propageras för på Pridehouse. Som iofs i sig själv är en mycket städad verksamhet.
Är inte även synden en "normal variation" inom varje mänsklig populalation? Hsar du inte blandat ihop teologi och biologi?
Min kommentar var på 62 rader, därav handlade 8 rader om kyrkans aviserade medverkan i Pridehouse, och ingen rad om homosexualitet som fenomen. Har du inte tappat proportionerna fullständigt?
Jag väntar fortfarande på svar på min fråga om hur "ortodoxa" judar ser på "den kristna Guden".
@Lars Flemström
För att det inte ska råda några missuppfattningar, så tycker jag att du skall ge ett rakt svar på frågan: Tycker du att homosexualitet är en synd?
Hippie Tanten. Du kan väl ändå inte försvara homosexualitet utifrån motiveringen att det förekommer bland djur? Eller menar du att de beteenden som finns bland en del arter även bör fungera som norm för oss människor? Andra förekommande beteenden är ju bla incest eller ständiga partnerbyten vid tex parning. Något som förhoppningsvis vilken sund människa som helst aldrig kan försvara med motiveringen att djuren gör så.
Robin.
@Robin
Självklart är inte alla beteenden hos djur acceptabla hos oss människor. Olika livsformer har olika genetiska prioriteringar - gjorda för maximal chans till överlevnad. Dessa har växt fram genom "naturligt urval" under miljontals och åter miljontals år.
Vi människor har en högt utvecklad hjärna och tankeförmåga, vilken hjälper oss att överleva. Vi kan ta fram mediciner, avancerade tekniska lösningar m.m. Vi har också förmåga att genom intelligent beteende skapa civilisationer, där vi samarbetar, skyddar och tar hand om varandra. Detta är ett intelligent beteende ur överlevnadssynpunkt. I detta koncept ingår att inte orsaka varandra onödig smärta. Och det är just detta ni religiösa gör mot de homosexuella genom att problematisera deras sexuella läggning. Om två vuxna av samma kön har sex så skadar det absolut ingen annan.
Din inblandning av incest är absurd, då det handlar om att skada en annan människa för livet. Din inblandning av "ständiga partnerbyten" måste väl ändå få vara de enskilda människornas ensak.
Hippie Tanten. Att nämna incest var för att visa hur absurt just resonemanget att legitimera beteenden hos människan med motiveringen vad som förekommer bland djur, inget annat. Som du säkert förstår finns det kristna homosexuella som motiverar sin kärlek utifrån andra grunder än att ”–Vi ser det hos djuren, det är naturligt!” När det gäller ”ständiga partnerbyten” har du helt rätt i att det är upp till var och en, men som kristen utelämnas ingenting i livet utanför Gud (svar nej, inte ens frågan om homosexualitet). Frågan om ”ständiga partnerbyten” i sig är alltså viktig då jag som kristen uppmanas följa Jesus och försöka förverkliga Guds vilja i mitt liv, och därmed inte bejakar det som är i bruk utanför den, oavsett vad som är naturligt bland djuren eller vad som är norm i övriga samhället.
Men som jag förstår det är du inte troende, vilket i ett avseende kanske gör ditt liv lite mindre problematiskt.
/Robin
p.s. skönt namn du har förresten.
HippieTanten
Låt oss för en stund lämna Djungelbokens sagovärld och återvända till de svenska Vargavidderna!
Mottot för det alltmer genomkommersialiserade pride-spektaklet var härom året "Den svenska synden spränger gränser". Alltså en värdig uppföljare till den särkönade porrbranschens jubileumsfilm några år tidigare "Den svenska synden 25 år". Ojdå fanns det ingen svensk synd dessförinnan? Nej för då var den dansk (den danska s.k. gladporren) och dessförinann var den fransk.
Om detta motto var att "problematisera homosexualiteten" så tycker jag verkligen inte att domkyrkoförsamlingen ska ställa upp! Dessutom är ju pridehouseverksamheten ingen kristen verksamhet, om man inte med "kristen" menar att vidga klyftan mellan kristna och muslimer (som genom domkyrkoförsamlingens medansvar får en helt felaktig bild av kristendomen).
Det är skillnad mellan att vara medansvarig för verksamheten och delt i enstaka debatter. Men den debatt under fjolårets pridehouse, som domprosten deltog i, skämde ut Svenska kyrkan på det grövsta - trots domprostens försök att dämpa tonläget hos två av de övriga medverkande prästerna, varav den ena hotade Svk med repressalier om inte kyrkomötet skulle komma att säga ja till homovigslar i kyrkan.
Efter att ha hört denna uppvisning i hat och intolerans och rigid tvåsamhetsnorm, var det en befrielse att bevista de polyamorösas propaganda för gruppsex (alla kn*ll*r alla, både särkönat och samkönat). Men är det kristet? Debattdeltagarna var betydligt yngre, varför jag anar en generationsmotsättning i de sexliberala leden. Dessutom klagade de på att de hade förpassats till undervåningen för att deras åsikter inte var riktigt rumsrena.
För att reglera gruppsexet rättsligt skulle man upprätta ett äktenskapskontrakt med alla gruppsexdeltagarna. På en direkt fråga från mig, om det skulle finnas en särskild ruta på detta äktenskapskontrakt för "livslångt heterosexuellt äktenskap mellan en man och en kvinna" blev svaret "Ja, allt ska ju vara tillåtet".
Jag kände en stor lättnad efter att ha lyssnat på de intoleranta tvåsamhetsförespråkarna i de fina salongerna på övervåningen. Men då tycker jag att kyrkan ska ta hand om de heterosexuella vigslarna, och låta någon annan ta hand om såväl de homosexuella som de polyamorösa vigslarna.
Någon verklig mångreliositet och mångkulturalism får vi ju inte om alla ska tryckas på samma norm! Och sin acceptans av mångfalden borde domkyrkoförsamlingen visa genom att inte delta i sådant som inte är kristet, och alltså överlåta åt profana organisationer att ansvara för det okristliga.
Om de polyamorösa även fortsättningsvis ska förpassas till källarplanet, när domkyrkoförsamlingen ska vara medansvarig, är det risk att domkyrkoförsamlingen även blir medansvarig för censur av allt som inte stinker av rigid tvåsamhetsnorm. Bekännelsetrogna kristna och polyamorösa har kanske från sina diamentralt motsatta utgångspunkter ett gemensamt intresse av försvar för religionsfrihet och yttrandefrihet?
Och hur har domprosten tänkt sig att hantera medansvaret i pridehouseverksamheten i den intereligiösa dialogen med muslimerna? Ska de också tvingas in i den könsneutrala tvåsamhetsnormen? Jag är mot upphöjandet av den obibliska tvåsamhetsnormen till nya lära i kyrkan, eftersom kyrkan därmed inför en ny diskrimineringsgrund - med udden riktad mot framför allt ensamlevande. Vad svarar domprosten den ensamme bögen (och heterosexuella i motsvarande situation) som jagar runt på gaybarerna och byter partner varannan månad (eller t.o.m köper sex), utan att finna den stora kärleken?
Resultat blir ett förstärkt utanförskap, och en förvärrad syndaånger utan utsikt till nåd. Vore det inte bättre med ett "Vi är alla lika stora syndare"? Om kyrkan ska förneka i stället för att förlåta synder, borde väl alla få sina synder förnekade?
Eller är det bara de synder som begås av någon biskop som ska förnekas?
Om Homo och Bisexuella har som mission att "frälsa alla" att tycka att det är o.k med detta beteende, så kommer det inte att bli, med den stora befolkning vi har.
Det får aldrig bli så att någondera part kränker den andre för oliktänkande, på den "yttersta dagen" så har vi svar på våra frågor. Till dess respeketera oliktänkande, och kränk inte varandra!!
Tack för ditt inlägg,Lars Flemström!
Puss och kram!
Den ohippa
Mycket bra skrivet Lars.
/ Robin
En liten fundering, är Du, Lars Flemström, präst i Svk? Mycket välformulerade och genomtänkta åsikter (som jag i.o.f.s. inte alltid delar). Naturligtvis är homosexualitet en synd när den levs ut.
Ja, personer med annorlunda sexuell läggning än den vanliga har ju ända sedan Lars Carlzons tid varit välkomna till Storkyrkan. Denna grupp får inte diskrimineras enligt regeringsformens 2 §.
Det finns en annan grupp i samma paragraf som inte heller får diskrimineras: de många psykiskt funktionshindrade kyrkomedlemmarna. Jag har i många år försökt uppmärksamma biskopar och kyrkoherdar på detta problem. Varför är inte vi välkomna till församlingarnas aktiviteter? Varför är församlingarna så angelägna att delta i pridefestivalen men visar kalla handen mot oss?
Skicka en kommentar