torsdag 23 december 2010

Lucka 23

Jo, idag är det den 23:e luckan som ska öppnas. Det är i och för sig inget märkvärdigt men den adventskalender som jag tänker på finns bara i Gamla stan i Stockholm. Det är en levande adventskalender där olika fönster i Gamla stan öppnas under decemberdagarna. Kl 18.15 varje dag fram till julafton öppnas en ny "lucka" och någon artist/annan "kändis"/präst/domprost/författare/sångare/akademieledamot´etc. framför något lämpligt under maximalt sju minuter. Till detta kommer sång och musik. Allt inleds med en trumpetfanfar av X:et en pensionerad militär trumpetare. Fast idag är det min vän Roberto som hoppar in och ersätter den ordinarie. Och jag ska tala...

Jag ska tala om ljusets tid för nu har det börjat bli ljusare. Jordens rotation kring solen är orsaken. Vi går mot ljusare tider. Men ljuset betyder så mycket så här års. Vi har behov av att tända ljus i mörkret.

Våra judiska syskon har i början av december firat Chanukka - en tempelreningsfest till minne av Judas Makabeus insats i att rensa templet från hellenistiska saker som Antiokus IV Epifanes ställde dit på 160-talet före Kristus. Judas och hans män hittade välsignad olja till oljelampan men bara olja som skulle räcka ett dygn och det var viktigt att oljan inte tog slut och det tog tid att välsigna ny olja. Men oljan räckte, som genom ett under i 8 dagar och man hann välsigna ny olja. Ett Guds ingripande. Därför har våra judiska syskon en nioarmad ljusstake hemma för att med hjälp av det niondeljuset, tjänarljuset, tända de åtta andra, ett varje dag under åtta dagar för att påminna sig om händelsen år 164 före vår tideräkning. Man firar Chanukka för att påminna sig om rätten att få vara annorlunda, att få vara sig själv.

Nu firar vi ljusets högtid. Vi har tänt 4 adventsljus under 4 adventssöndagar och nu firar vi det stora ljusets ankomst, Världens ljus - Kristus, som är centrum för oss kristna. Utan Jesus Kristus, ingen kristendom. Vi får också påminna oss om rätten att vara annorlunda, rätten att vara oss själva. I vårt mångkulturella samhälle med många religioner, med en utbredd sekularisering, är det viktigt att vi kristna också vågar hävda vår egen identitet, vågar tala tydligt om Jesus Kristus, vågar i ord och handling stå upp för det som är typiskt kristet.

Barnet i krubban är Gud. Det är centrum för oss! Låt oss inte tala tyst om det. Låt oss mitt i allt vad julstök, julbak, julstädning, julhandel, julgranar, julkalas, jultrötthet, julfrustration, julglädje, julmat, juldryck, jultomtar... heter inte marginalisera julens brännpunkt - Jesus Kristus.

Kanske kan denna jul få bli ett tillfälle till fördjupning också av vår Kristusrelation! För Hans ljus lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Det får vi påminna oss om när lucka 23 öppnas i Gamla stan.

Kära bloggläsare, nu dröjer det några dagar innan jag skriver igen och jag vill önska Er alla en riktigt God och Välsignad Jul!

2 kommentarer:

P-A Rudberg sa...

Önskar dig och alla andra en jul efter var och ens önskemål och drömmar.
Men framför allt en jul i fred - med oss själva och med andra.

Anonym sa...

En riktigt God Jul till er alla. Hoppas ni alla får den jul som ni önskat men att ni också njuter av julhelgens fina och stämningsfulla gudstjänster.