Stora veckan, Heliga veckan, Stilla veckan - kärt barn har många namn. men gårdagen, dagen och de dagar som återstår innan lördagskvällen är de allra viktigaste dagarna i den kristna traditionen. Vi följer, nästan dag för dag och timme för timme hur Jesus tillbringar sin sista tid i livet. I år följer vi evangelisten Markus beskrivning med start i det 11.e kapitlet.
Egentligen borde denna vecka få vara just en stilla vecka där jag skulle kunna fördjupa mig i bibeltexterna och förstå Jesu liv, lidande och korsdöd än djupare. men så är inte fallet för en domprost. Då är det tusen och en administrativa saker inkluderande rapportläsande och kommenterande, möten och inte minst extra domkapitel med svåra ärenden. Suck! Å andra sidan ska jag inte klaga med tanke på det lidande som Jesus utstod. Påven Johannes Paulus II sa i samband med sin svåra sjukdom och då någon frågade om han inte skulle dra sig tillbaka: "Kunde Jesus hänga på korset kan jag vara påve." Utan all annan jämförelse kan jag ana något vad han menade.
Nu ska jag om en stund ha ett bibelsamtal om dagens texter från Mark 11:12-19. Det handlar om fikonträdet som inte bar frukt och om templet som rensades. Vad jag inte riktigt visste var att en av de största marknaderna för allt möjligt inkluderande offerdjur, pengaväxling, kryddor, parfymer, stenkrukor, keramik etc fanns precis utanför templet. De måste ha gjort goda affärer där. 25 000 personer vistades i det dåtida Jerusalem. När påsken och andra vallfartshögtider stundade utökades skaran så att ca 300 000 människor var i Jerusalem (som ju egentligen bara var det gamla Jerusalem (och knappt det). Översteprästen Hannas tillät offerdjursförsäljning och växling av mynt också inne på tempelområdet trots att det fanns utanför. men med lite extra påslag kunde det ge en bra förtjänst. Detta reagerade många över. Jesus gjorde nog vad många hade drömt om när han blev ursinnig och drev ut månglarna. Idag kan vi fråga oss vilken typ av växlingsstånd vi har i kyrkans sammanhang? Är det kanske så att man i de frommaste sammanhangen måste växla till sig rätt tro för att få vara med? Texten är utmanande för mig och säkerligen för många andra och väl värd att meditera över i denna Stora vecka, Heliga vecka och Stilla vecka.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Tack för dina reflektioner Åke, allt som oftast både intressanta och tankeväckande.
Vill passa på att tänka lite högt omkring tid och prioritering.
Man kan fundera på hur en Domprost - men också vi andra - kan få mer tid till det viktiga och till det man längtar efter.
Det är knappast en naturlag att en Domprost ska jobba 60-80 timmar i veckan, det är snarare en kultur som man själv, fullt påhejad av många runt omkring sig har skapat. Eller i alla fall har man inte förmått att bryta den kulturen, förmodligen fanns den redan innan ditt tillträde.
Om man springer ett 10 000 meters lopp är det bara att springa så fort som möjligt, på så kort tid som möjligt. Om man däremot sysslar med orientering vet man att det är inte den som springer fortast som kommer snabbast fram. Det är den som springer rätt och gör rätt vägval.
Vilken bild passar en domprost bäst?
Jag misstänker att de i grunden kloka människor som t.ex har befolkat AMF styrelse lever ett arbetsliv mer likt en 10 000 meters löpare än en orienterare.
Tänker också på citatet från Påven, är det ett citat som signalerar klokhet? För mig är det snarare ett citat av dumhet, jämförelse är roten till det mesta som är ont i vår värld. Med det begreppet kan det mesta ursäktas ...
Min reflektion vänder sig lika mycket till mig själv som till dig Åke. Jag tycker du är klok, men jag tror också - av det jag läser i din blogg och annat - att man kan fundera om det är möljigt att i längden vara klok när tempot är på full speed.
Vad är viktigt och vad är bråttom? Vad är centrum och pereferi när domprostuppdraget är obegränsat?
Vilken kultur skapas om man alltid är tillgänglig eller tycks kunna jobba hur mycket som helst?
Jag har för mig att Jesus tämligen ofta drog sig undan - för att göra det viktiga, för att orientera. Tror han är en bättre förebild än Påven :)
Allt gott och lycka till i ditt viktiga uppdrag.
/ Fred
Hej och stort TACK för Din fina kommentar!! Jo visst är Jesus ett bra föredöme!!! Det är honom, och ingen påve, oavsett var, som jag vill följa och som jag vigt mitt liv åt. En domprosttjänst (i Stockholm i vilket fall men även på andra håll) tarvar dock en stor arbetsinsats därför att det finns så många olika områden där domprosten måste vara med och vara engagerad. Så är det.
Samtidigt tänker jag på Martin Luthers ord: Ju mer jag har att göra dessto mer måste jag bedja! Så får det vara!!
Skicka en kommentar