Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr...

Nu är det ofrånkomligen dags! Vi kommer att flytta. Jag som är så konservativ i mångt och mycket. Hur ska jag klara detta? Men som min yngsta dotter skrev i ett sms när jag inte längre var med som kandidat i biskopsvalsproceduren: "Prästgatan se upp! Här kommer familjen Bonnier." Just så är det. Vi ska flytta till domprostvåningen i Gamla stan, hustrun och jag. Det ska bli spännande och känns, trots min konservativa läggning som innebär en initial ovilja till förändringar, roligt och rätt. Jag tycker ju att kyrkoherden ska bo i sin församling och efter knappt tre år som Domkyrkoförsamlingens kyrkoherde och domprost tar jag nu steget fullt ut och blir en integrerad del i församlingslivet, inte minst i Gamla stan. Där bor det ca 3000 personer men ännu fler turister rör sig där varje dag. Västerlånggatan är ett inferno av turister, lurendrejare med spel på gatan, tingeltangelaffärer, andra butiker och restauranter.

Domprostvåningen är nu fylld av tomkartonger (vi har packat upp en hel del), möbler och annat. Någon gång ska det väl bli lite reda i oordningen. Vi får gå från kaos till kosmos, vårt eget hemmakosmos.

Att bryta upp för något nytt behöver inte vara farligt. Det intalar jag mig ganska ofta. Men jag bär på en rädsla. Det vill jag erkänna, en rädsla att det nya ska visa sig fel, kanske inte då det gäller boende men kanske när det gäller andra saker. Men kanske handlar denna rädsla mest om brist på erfarenhet, inbyggda vanemönster etc, kanske ibland ovilja. Så tror jag att det är med HBT-frågorna och då inte minst äktenskapsbegreppet. Vi är ovana vid att tänka inklusivt. Det är lättare att utesluta än innesluta. Men äktenskapet blir inte mindre bara för att också homosexuella får rätten att ingå äktenskap.

Samtidigt hävdar jag fortfarande att det bästa vore att kyrkan avsade sig den juridiska vigselrätten. Det borde man gjort redan 2000 när kyrka separerade från staten.

Men nu går snart sista flyttlasset till det nya. Det blir säkert väldigt bra! I höst, i oktober, tar kyrkomötet beslutet om hur man ska hantera vigselrätten frågan. Jag hoppas och ber att det beslutet också ska bli väldigt bra.

Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr! Oändligt är vårt stora äventyr! (Karin Boye)