onsdag 8 juli 2009

Den nakna människan.

Jag har fått kritik via min blogg på installationen i Storkyrkan (läs mer om konstverket på http://www.stockholmsdomkyrkoforsamling.se/news_article.php?article=805). Det är en video där man i ett specialbyggt rum inne i kyrkorummet ser en naken man som åker skridskor samtidigt som man hör en gossopran sjunga en fransk medeltida hymn. "Father and Son" heter konstverket. För den som kommer till Storkyrkan finns det en meditation utanför själva konstverksrummet att läsa. Jag talar om den nakna människan som inte kan komma med något inför Gud, den nakna människan som på en och samma gång är syndare och rättfärdig. Kom gärna till Storkyrkan, läs meditationen, gå in i det specialbygda rummet och ställ Dig där och meditera över människans nakenhet, vår egen litenhet och Guds storhet.

Till den som blir upprörd över att en naken man visas i en kyrka kan jag bara säga som en god vän till mina föräldrar sa till min mor när han badade naken på vårt sommarställe: "Om Du ser mer än Gud har skapa, så säg till."

9 kommentarer:

Ad Hoc sa...

Farbror Torsten(död sen många år) var präst i Borås och fick också kritik på sin tid... bla på grund av konsten/ hans konstintresse. Om jag minns historien rätt som jag fått den berättad för mig(för det hände innan jag var påtänkt) så släpade han in en skulptur som föreställde en naken madonna. Då blev det väldigt upprört. Jag vet inte hur det hela slutade.
Fast jag tror att Farbror Torsten på nåt sätt fick upprättelse för några år sedan av kyrkan(postumt).

Har nyss hittat den här bloggen via andra bloggar. Ville bara lämna ett litet avtryck.

Mvh Ad Hoc.. lycka till med installationen

Anonym sa...

Så tragisk vår Svenska kyrka är,förstod att du med dina liberala tankar ej förstår hur våra utländska besökare uppfattat detta så kallade andliga konstverk.....jag börjar bli rädd att jag framöver får uppleva nakna predikande pastorer i den Svenska kyrkan.Mig blir ni iallafall av med, jag gör som många kloka individer idag.Jag går ur Svenska kyrkan,tack och adjö för mig.

Markus sa...

Problemet med sådan här konst är vad som fastnar i medvetandet och minnet. Många människor kommer att höra talas om att man i Storkyrkan visar en video på en naken man som åker skridskor, men nästan ingen kommer att veta att du hade en meditation i samband med detta. Det pedagogiska hjälpmedlet skymmer så att säga själva budskapet.

Med ditt resonemang kring nakenhet kan man ju också fundera kring gränsen mellan konst oh pornografi. Varför applådera den nakne skridskoåkaren, men förargas över en naken kvinna i Playboy? Hade det gått att lägga ut några ex av Playboy i Storkyrkan och ha en meditation i samband med att besökarna bläddrade i dem?

Nakenheten är för övrigt något som tillhör tiden före syndafallet. I och med syndafallet kommer ju enligt bibeln också behovet av att skyla sig. Vi lever i en tid efter syndafallet när nakenheten är komplicerade på ett annat sätt än i Guds ursprungliga plan.

Slutligen så tycker jag att det finns en naivitet (eller räddsla) som hindrar oss från att våga kritisera konst. Är det verkligen bra med porrnoveller för dagisbarn, sönderslagna pendeltågsvagnar eller falska patiienter på sjukhusen bara för att det kallas konst?

Jag tvivlar inte på din goda vilja, men tyvärr i bland på din omdömesförmåga i denna och liknande frågor.

Jonas sa...

Du anonyme..lämnar du kyrkan för den här sakens skull, eller lämnar du kyrkan för att du helt enkelt inte tror? Jag lutar mot det sistnämnda. Jag tycker själv att det finns många fel med vår kyrka, men om jag nu lämnar den så är det inte för att jag inte tror, och inte lämnar jag den om jag inte samtidigt går till något annat. Bättre istället att föra en konstruktiv debatt angående det aktuella ämnet då.

Jag har inte sett utställningen..generellt sätt är kyrkan inte att likställa med ett konstgalleri, därför anser jag att sådant som är provocerande som princip bör ställas ut någon annanstans. De bilder som finns i kyrkan på Jesus ska vara föremål för tillbedjan och vördnad. Är video lämplig för tillbedjan och vördnad? Det är det som är frågan.

Maja sa...

Markus, syftet med konst är just att föra diskussionerna, att göra det du gör och det vi gör här. Det ser du som ett problem - men själva problemet ÄR konsten. Konst handlar inte om att avbilda en skål frukter längre. Sedan fotografiet finns inte längre det behovet.

Det behövs verkligen en kunnig och levande kulturkritik inom Svenska kyrkan så att den inte blir bara ett galleri eller en konsertsal för en publik - det är på väg att hända och händer ofta här och var redan i kyrkorna. Det saknas kunnigt folk helt enkelt inom SvK som kan föra de här diskussionerna. Men att strypa konsten helt är inte vägen. Vägen är att ta den på allvar.

HS sa...

"MEN LÅT OSS SE VERKLIGHETEN SOM DEN ÄR, SOM GUD HAR SKAPAT DEN" (Per-Ola Larsson)
Ja, låt oss inte blunda inför verkligheten, fast den oftast är lika svår att uthärda som att se Gud ansikte mot ansikte. Låt oss inte heller glömma att Gud har skapat oss men att skapelsen pågår och vi själva bidrar till att se ut både ute och inne som vi gör.
Och vi måste skilja mellan begreppen "verklighet" och "nakenhet", de är väl inga synonymer, även om "nakenhet" i vissa sammanhang kan beskriva en enkelhet, en renhet, något inte tillgjort. Vi ska beundra nakenheten på skulpturer och målningar, när de exponeras i museer, parker och på gatorna. Eller när vi seglar och ser den på behörigt avstånd på klipporna i skärgården. Vi kan njuta av egen nakenhet på avskilda, helst könssegregerade badstränder och i egna trädgårdar utan insyn. Där har nakenhet ett terapeutisk värde (ljusterapi, thalassoterapi!), kan ge en upplevelse av harmoni, av kroppens och själens sundhet, stärka kamratskap, få oss att glömma social status, etnisk tillhörighet, politiska åsikter. Nakenhet kan lära oss att acceptera egna och andras skavanker, ger bättre självkänsla. Och det är mycket skönare att bada och sola utan kläder!

Men låt oss slippa videoinstallationer med nakna skridskoåkare på heliga platser. Som vi inte vistas i för att betrakta kroppen, utan för att meditera över t.ex. vår kristna, judiska eller islamiska kultur och tradition som råder oss att helst umgås med nakenheten inom det egna hemmets väggar; i den äktenskapliga sängen och inför badrumsspegeln…

Låt oss inte låtsas att nakenheten är enbart av godo och inte längre kan chockera, genera eller få någon att känna sig oren av att glo på den när den bjuder ut sig. Låt oss inte glömma att det inte är lätt att skilja nakenheten från exhibitionism, slipprighet. Nakenhet är fortfarande tabu och offentligt exponerad kan den förknippas med förnedring, med torterade människor, med judar i gaskammaren, med ohämmad sexualitet och porr.

Ja, nakenheten trivs kanske bäst och hör mest hemma i paradiset…

H.S.

Lars Flemström sa...

Jag är skyldig Stockholms domkyrkkoförsamling 30 kronor i entréavgift till Storkyrkan. Det stod att det är gratis om man kommer för att be. Men jag möttes direkt av en pornografisk videoföreställning. Och inte kunde jag göra korstecknet inför en man, som åker omkring och visar könsorget i kyrkan. Så det blev inte den rätta känslan för bön.

Ärligt talat hade jag hellre sett Ecce Homo-utställningen. Den hör absolut inte heller hemma i en kyrka, men säger åtminstone något som man inte behöver vara Konstfackutbildad för att förstå.

Men uppenbarligen var det nu heteroporr, som visades. Åtminstone fanns ingen antydan till homosexualitet. Så nu kan man protestera mot profaniseringen av kyrkorummet utan att anklagas för homofobi. Vi kan nu diskutera vad som passar sig i kyrkorummet, vad som eventuellt kan visas i församlingshemmet och vad kyrkan inte alls ska befatta sig med.

Kyrkan är inte ett konstgalleri. Enskilda präster må ha sitt konstintresse, men det får de odla utanför kyrkan. Eller ska mc-tokiga präster köra speedway bland kyrkbänkarna?

Efter profaneringen av Uppsala domkyrka med Ecce Homo-utsällningen tänkte jag också gå ur Svenska kyrkan. Det blev först pingstkyrkan under ett år, och sedan Katolska kyrkan under flera år. Sedan dess gör jag alltid korstecknet när jag kommer in i en kyrka. Det är ett utmärkt sätt att lämna det världsliga utanför, att stanna upp i vördnad för Guds heliga tempel.

Nej, Storkyrkan känns inte som en kyrka. Säkerligen inte heller för de många utländska turister, som är vana att göra korstecken när de kommer till kyrkan. Hur kan en domprost ha så lite förståelse för folks religiösa känslor? Även om man inte är traditionell kristen, kan man väl åtminstone visa respekt för andras religiösa känslor?

Utasn denna profanering av Storkyrkan hade jag kanske inte tänkt på hur smutsig och förfallen den är.

Anonym sa...

Det är ett problem när Storkyrkan tar inträde och möts av Domprostens försöka att provocera!

Folk fnittrar mest åt konstverket, och de flesta frågar varför???
Läs texten svara jag.. för jag förstår inte! Är jag en kulturell idiot??
Som vanligt fattar någon högre upp ett beslut som andra för ta konsekvenserna av....

Vad sägs om att bygga en kyrka som ger det folk önskar istället?

Anonym

Capitatus sa...

Jag kom av mig... Brukar alltid gå till Storkyrkan när jag är i Stockholm och tända ett ljus och tänka på min mor.
- Men jag är ledsen mamma, för mina tankar gick inte att samla, för de stördes av en naken man som åker skridskor i en videofilm.
- I kyrkan?
- Ja, i kyrkan!
- Men jag lovar dig att tända ljus för dig i andra kyrkor men aldrig mer i Storkyrkan i Stockholm.

Kära domprost! Jag utgår från att "konstverket" kommer att finnas kvar över kronprinsessans bröllop. Eller?