Så är jag åter i bloggvärlden, denna märkliga värld där jag som bloggare når ut till så många. Bloggvärlden, Facebook, e-post, hemsidor - det är den snabba världen där alla uppdateringar alltid känns sena, en värld där det senaste nytt redan är gammalt. Så snabbt det går - och var går gränsen för den snabbhet vi mäktar med? En liten reflektion efter att ha levt utan bloggande några dagar.
Vad som också har hänt sedan jag bloggade senast är att Rebecka och Matilda (som jag känner sedan länge) får gifta sig i kyrkan fullt ut - precis som andra brudpar. Jag gläder mig över att diskrimineringens tid nu är över! Jag gläder mig över att två av samma kön kan stå framför altaret omgivna av sina familjer och vänner och svara JA! Jag gläder mig över att det inte längre kommer att göras någon åtskillnad mellan heterosexuell kärlek och homosexuell kärlek! Där kärlek sker, sker något heligt, sa min företrädare Ludvig Jönsson i sitt postumt utgivna "Kärlekens manifest". Jag har i alla mina blogginlägg gällande samkönade vigslar hävdat att det viktigaste av allt är att alla par oavsett allt behandlas lika. Nu har Svenska kyrkan fattat sitt beslut. Nu får vi glädjas med våra homosexuella syskon, öppna våra kyrkor för samkönade vigslar i enlighet med den ordning som kommer att gälla i Svenska kyrkan.
Visst kommer en del präster att inte vilja viga. Det får vi respektera, men varje brudpar ska ha rätt att vigas i sin församlingskyrka av en präst som gläder sig över deras kärlek. I Storkyrkan och S:t Jacobs kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling öppnar vi med glädje för alla vigslar.
Vi kan fortfarande ha tankar om beslutsgång och beslutsinnehåll i kyrkomötesbeslutet men diskussionens tid är nog förbi i just detta ämne. Svenska kyrkan har fattat sitt beslut - med det beslutet får vi vara lojala helt och fullt.
Rebecka och Matilda, jag gläds fullt ut med Er!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
6 kommentarer:
Beslutet innebär dock inte att det måste finnas en präst i hemförsamlingen som vill viga, någon sådan rätt finns det inte. Det bör också vara fritt för organister och andra att vägra delta i en sådan förrättning som strider mot deras tro. Det är förvisso en samvetsfråga och prästernas och andras samveten är mycket viktigare än någons rätt i detta sammanhang.
Jag vistas en hel del på www.brollopstorget.se och svarar på frågor kring den kyrkliga vigseln. Där utbröt en jubelstorm när beslutet blev klart, dels över att SvK avser att behålla vigselrätten, dels över att det nu inte görs skillnad på kärlek och kärlek längre.
Åke!
Tack för ett fint blogginlägg och för att du delar vår glädje!
Kram
Matilda och Becka
Naturligtvis delar jag glädjen över att Svenska kyrkan behåller vigselrätten.
Om vi hade sluppit avledningsmanövrerna från frikyrkliga och katolska sekterister, som har använt äktenskapsfrågan för att driva valrörelse för kd, hade vi kanske kunnat behålla vigselrätten för enbart man och kvinna i kyrkans regi. Det hade funnits andra lösningar.
Homopar har rätt att gifta sig borgerligt sedan 1 maj, och präster har rätt att ta uppdrag som borgerliga vigselförrättare, förutsatt att de även viger samkönat i sin egenskap av borgerliga vigselförrättare.
Faktum är att synden nu har upphöjts till kulthandling i kyrkan. Det var fel att dra in hela kyrkan i enskilda prästers synd. Om sexköpslagen avskaffas, ska kanske fler synder välgsignas i kyrkan? Men behöver sannerligen inte vara homo för att synda...
Det är verkligen glädjande att homosexuella personer inte längre diskrimineras. Äntligen har Svenska Lykan hunnit ifatt regringsformen i den frågan.
Denna grundlags 1 kap 2 § föreskriver också att människor pga sin ålder inte får diskrimineras. När tror Du det finns hopp att Svenska Kyrkans äldre präster inte längre får diskrimineras av sin biskop? Vem tar ansvar för att lösa det problemet?
Kärlek är väl bra! Hurra!
Nu råkar dock det etiskt kontroversiella vara själva s-xet. Även om både liberala och konservativa ofta är för pryda för att erkänna det.
Vem har egentligen problem med att i största allmänhet välsigna ett par som bor ihop? Äter frukost ihop? Älskar varandra? Delar glädje och sorg? Ingen, hoppas jag! Syskon är i det fallet lika OK som två gamla vänner. O.s.v.
Det kontroversiella är - read my lips - det rent sexuella samlivet (när det gäller likakönade par lika väl som när det gäller t.ex. syskon). Inget annat. Vigsel till äktenskap innebär vigsel till kärlek och livsgemenskap, men också till sex. De två ska bli ett kött, sa Jesus (även om köttet försvann i pryda NT81 - New International Version har "one flesh"). Och man behöver inte förfalla till Dag Sandahls plumpheter för att grubbla en smula över deras sakinnehåll: om och i så fall hur två människor av samma kön egentligen kan bli "ett kött" i den mening vår Frälsare uppenbarligen avsåg, i en mening som kan välsignas och lovprisas med den nuvarande ritualens ord "underbart har du skapat (man och man)"?
Alla vi som fördomsfullt nog fortfarande inte vill viga syskon har f.ö. långt kvar till att erkänna all kärlek som äktenskapsberättigande. Frågan är om det nya paradigmet i själva verket inte är rätt idiotiskt (nu ska vi visst ge ut en "rättad" version av Jesusorden i Matt. 19). Och att det blir en backlash som riskerar drabba både Åke Bonnier och t.ex. R och M. Vi HADE ju en slags kompromiss och en öppning för pastorala undantag - nu när det nya paradigmet kommer som en ångvält blir det tid för andra lojalitetsförklaringar. ("Den som gapar över mycket...").
Och jag kommer naturligtvis inte att vara mer lojal mot Svenska kyrkans nya äktenskapssyn än Eva Brunne m.fl. var mot den gamla. (Eller nuvarande - den gäller ju fram till 31 oktober). Jag kommer att verka för en förändring, precis som hon gjorde. Vad jag vet införde kyrkomötet ingen kyrkotuktsparagraf den 22 oktober. Och nån ny kanonisk text presterade det knappast, om än man som sagt ska försöka kläcka ur sej en ny variant av Matteus 19.
Skicka en kommentar