Så var det dags för utlovade tankar om Stockholms domkyrkoförsamlings andra kyrka - S:t Jacobs kyrka. Just nu är den stängd för rengöring. Ullenius Ateljeer AB gör ett fantatstiskt arbete och kyrkan kommer att bli strålande ren - ja strålande förhoppningsvis på många olika sätt. Den 1.a advent slår vi upp portarna till S:t Jacobs kyrka. Då kommer "Bered en väg för Herran" att ljuda, kyrkan att åter tas i bruk, Guds Ord förkunnas och sakramentet förvaltas (det blir naturligtvis nattvardsmässa). Men sen då, dagen efter och alla andra dagar efter första Advent. Då står den där, den underbara 1600-talskyrkan i Kungsträdgpården, nära scenen där all sköns musik ljuder och alla möjliga talare talar. Då står den där, S:t Jacobs kyrka, nära caféer och restauranger, nära operahus och museer, nära riksdagshus och varuhus, nära bankpalats och advokatbyråer. Då står den där och vad är dess funktion när 1:a advent är över? Vad är min dröm, min vision om S:t Jacob?
Mitt i bullret, mitt i stressen, mitt i höghastighetssamhällets ofrånkomliga krav mitt i citykärnan finns S:t Jacob som ett rum att komma in och Andas i. Jo, jag skriver Andas med stort A för att det handlar om Anden.
Jag drömmer om och vill förverkliga en kyrka som åtminstone någon dag i veckan kan vara öppen på morgonen för att man på väg till sitt arbete eller till något annat ska kunna slinka in, tända ett ljus, bedja, kanske byta ett ord med en präst, kanske dricka en snabb kopp kaffe.
Jag drömmer om och vill förverkliga en kyrka som har öppet på lunchtid för att de som finns i närheten ska ha ett rum som inte handlar om att köpa, att bedriva affärsverksamhet, att tjäna pengar, ett rum där man kan få lyssna till tystnad, men också lyssna till musik, kanske en andakt, kanske ett samtal.
Jag drömmer om och vill förverkliga en kyrka där mässan är viktig - nattvardens bröd och vin som är ett konkret uttryck för Guds gränslösa kärlek - mässor där vi kommer nära varandra utan att utesluta andra.
Jag drömmer om och vill förverkliga en kyrka där dialog i alla dess former också står högt i kurs, inte minst religionsdialogen med Stockholms stifts centrum för religionsdialog inhyst i S:t Jacobs församlingshus. Där finns detta centrum redan nu.
Jag drömmer om och vill förverkliga en kyrka där konstutställningar och filmvisningar kan finnas och förekomma i själva kyrkorummet, utställningar och filmer som utmanar, som får oss att våga ställa existentiella frågor som själva kyrkorummet vill ge ett möjligt svar på.
Jag drömmer om och vill förverkliga en kyrka där Gud - stavad med stort G - kan tillbedjas på flera olika sätt så länge det sker i full respekt för själva rummets tradition och grund.
Jag drömmer om och vill förverkliga en kyrka där konsertant musik med våra körer får vara en av hörnstenarna i den rengjorda kyrkan, där vår fantastiska orgel får fortsätta att ljuda vid många olika tillfällen - både vid lunchtid och andra tider.
Jag drömmer om och vill bidra till att Evangeliet förkunnas på ett sätt som blir angeläget för dem som inte är så vana vid kyrkans tro och tradition.
Jag drömmer om en kyrka som är tydlig - tydlig med Jesus Kristus - utan att vara exkluderande. Också till detta vill jag bidra.
Från och med första Advent vill jag, tillsammans med ideella medarbetare, tillsammans med förtroendevalda, tillsammans med anställda och framför allt tillsammans med alla andra och Dig vara med och successivt förverkliga S:t Jacobs kyrka som en plats där man verkligen kan Andas.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Broder Åke!
Dröm inte mer. Handla. Planera en strategi för kontakter med alla de aktiviteter Du talar om. Gör ett schema för arbetsplatserna runt S:t Jacob och engagera dem som arbetar där att tillsammans med prästerna utveckla en "arbetets liturgi" i deras sperciell sociala situation. Så verkade prästerna under medeltiden i de olika skråna. Vart och ett fick sitt altare i Storkyrkan. Det behövs kanske inte nu. Men låt dem som arbetar i city få ett andligt hem i S:t Jacob!
Jag drömmer också om den kyrkan, Åke! Roligt att se dig i fredags även om det var ett tråkigt sammanhang. Jag törstar efter andlighet i vardagen, och då menar jag inte bara på helgerna, för vi brukar gå till kyrkan i vår hemförsamligen. Nej, jag menar också under arbetsveckan. den kyrkan du beskriver skulle kunna ge sinnesro åt många!
Skicka en kommentar