Min blogg läses av många och det gläder mig. Mina tankar om Jesusmanifestationen har väckt medial uppmärksamhet. Både tidningen Dagen (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=193873) och Kyrkans tidning (http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/-bjud_in_svenska_kyrkan_till_jesusmanifestationen-_0_12184.news.aspx) har uppmärksammat vad jag skrivit.
Naturligtvis kan man ju reagera på mina tankar om att Svenska kyrkan skulle vara mer engagerad i manifestationen. Redan finns tre stycken från Svenska kyrkan i ledningsgruppen. När jag blev tillfrågad av ledningsgruppen för ett drygt år sedan att vara med fanns också dessa tre herrar personer med. Jag efterlyser egentligen inte fler svenskkyrkliga i ledningsgruppen. Jag skulle önska att Svenska kyrkan i den stora gudstjänsten/mötet i Kungsträdgården den 22 maj syntes än mer, både gällande framträdande på scenen och när det gäller bokstånd. Verbum kunde gott finnas på plats. Jag skulle önska att också någon som inte tillhörde den karismatiska traditionen kunde framträda på scenen med ett kort budskap om vår gemensamme Herre.
Jag tycker att Jesusmanifestationen är bra! Jag var med förra året både på torgmöten och i Kungsträdgården och dessutom ledde jag en enkel gudstjänst i S:t Jacobs kyrka i Kungsträdgården, en gudstjänst som ingick i manifestationen.Jag skriver om manifestationen och jag talar om att någon mer från Svenska kyrkan (gärna till exempel någon av våra 14 i tjänst varande biskopar) skulle tala på scenen. Det behöver inte vara ärkebiskopen som begripligt nog, har fullt upp. Men låt många teologiska traditioner mötas. Till skillnad från en känd tidigare församlingsföreståndare, tror jag att man både kan fundera över bibeltolkning, och kanske inte anamma samma tolkning som en viss grupp, och lovsjunga Jesus Kristus.
Gällande min egen medverkan skriver prästen Gustaf Hafström i en kommentar till min blogg den 6:e november: Nu är det dags för dig Åke, och för oss övriga ledare i vår kyrka att bevisa att vi vill vara med i att upphöja Jesus som Herre på Stockholms gator. Att jag vill detta tycker jag är tydligt. Men jag har ett viktigt villkor: Det är en manifestation för Jesus Kristus, inte en manifestation mot andra religioner eller mot andra teologier.
Det kan bli en fantastisk ekumenisk manifestation om man vågar vara ännu mer inklusiv.
Jesus Kristus till ära!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Ja ditt blogginlägg har verkligen fått uppmärksamhet och genom att synas i Dagen och Kyrkans Tidning är det säkert många nya bloggläsare som hittar hit, och kanske såna som normalt inte läser och skriver i bloggar.
Nu tycker jag att man ska vara försiktig med att uttrycka olika krav för att vara med, men att det är en manifestation för Jesus och inte mot något tycker jag ändå har varit tydligt de två åren det varit. Det är samtidigt väldigt viktigt att Svenska kyrkan är mycket ödmjuk i sammanhanget.
Det skulle ju se väldigt bra ut med ärkebiskopen, annars vore det toppen om någon av biskop Esbjörn, biskop Ragnar, biskop Hans, biskop Carl-Axel, biskop Hans-Erik, eller biskop Sven, dessa åtnjuter säkerligen god respekt i alla läger.
Ja, varför detta krypskytte mot Jesusmanifestationen? Varför ska inte kristna från olika sammanhang få manifestera sin gemensamma tro på den Jesus, som framträder i Bibeln och förklaras i de kristna trosbekännelserna -som även är en väsentlig del av Svenska kyrkans bekännelseskrifter?
Och vilket mandat har företrädare för Svenska kyrkan att ställa villkor att Svenska kyrkans tro INTE ska bekännas i sin helhet? Det är inte bara "en viss grupp" som bekänner denne Jesus! Snarare kan man kalla dem som inte gör det för "en viss grupp"!
Om vi inte ska tro på trosbekännelserna, utan uppfatta dem "kontextuellt", som något tidsbundet och överspelat, varför ska vi inte uppfatta kvinnoprästbeslutet på samma sätt, som giltigt bara i 1950-talets "kontextuella" situation? Kvinnor har helt andra möjligheter idag, så de behöver inte vara präster idag, skulle vi kunna säga med en "kontextuell" tolkning!
Även om vi sätter in den nicenska trosbekännelsen i ett historiskt sammanhang, så kvarstår att den är en sammanfattning av Bibelns budskap om Jesus. Dessutom tror jag att de "kontextuella" teologerna blandar ihop olika händelser under 300-talet.
Jag har själv ingenting att göra med någon karismatisk rörelse. Tvärtom uppfattar jag det nyväckta karismatiska intresset i Svenska kyrkan som ett nattvardssurrogat, alltså som ett resultat av utarmningen av nattvardsfirandet.
Varför dessa antydningar om att bara "karismatiker" får framträda unde Jesusmanifestationen? Jag tycker att det är en utmärkt idé att någon biskop från Svenska kyrkan ska delta, men varför begränsa till "i tjänst varande" biskopar? Bekänner inte de pensionerade biskoparna samma tro som de tjänstgörande? Eller har Svk börjat med en ny tro? När i så fall?
Jag har själv hört en alldeles utmärkt predikan av biskop em. Bjärn Fjärstedt - under en gudstjänst helt utan karismatiska inslag!
Jesusmanifestationen tar inte ställning mot någon religion, såvida man inte menar att allt som är för något samtidigt är mot något, som ett slags myntets baksida. Men i så fall är väl varenda manifestation av islam en markering mot kristendomen? Eller ställer vi villkor till muslimerna att de ska släta ut sin religion, så att även kristna kan vara med?
Jag stödjer Åkes förslag om en manifestation av de religioner som finns i det nutida Sverige på nationaldagen. Men det är förstås mångfalden av religioner, och inte en enda synkretistisk religion som ska manifesteras på nationaldagen.
Skicka en kommentar