Mötet med den uppståndne
12 år sedan
lördag 23 januari 2010
En mosaik snarare an smaltdelgel!
Sadan ar staden Jerusalem. Den bestar av olika trosinriktningar, olika religioner, olika livsasksadningar. Det mesta tycks finna plats har. Den gamla staden ar indelad i kvarter -judiska, muslimska, kristna och armeniska. Samtidigt gar bosattningar och helgedomar in i varandras kvarter. Konflikter ar verklighet trots (eller tack vare)tron pa en gemensam Gud. Daniel Rossing som ar ledare for Jerusalem center for Christian-Jewish dialogue, talar om att vi hela tiden lever 'in between' himmel och jord, himmel och helvete, ost och vast, datid och framtid, minoritet och majoritet. Jerusalem maste 'hanteras' utifran denna plats/hallning av 'in between' - mitt emellan. Det handlar inte om att alla ska vara pa samma satt. Det handlar om dialog, respekt och se hur man paverkas av dessa olika 'delar' av datid och framtid, ost och vast etc, etc. Jerusalem ar baed en sorts mosaik och ett laboratorium. Ja, sannerligen ett laboratorium - ett klassrumslaboratorium dar man lar sig pa olika satt men kanske anda mer och mer. Den judiske direktorn talade om Gravkyrkan som den mest fantastsiska lektionssal for just denna 'in between-hallning.' Sa manga olika ar dar, sa manga olika tillber samtidigt pa olika satt men anda, det fungerar. Vad kan det lara oss i Stockholm om ekumenik, om interreligios dialog? Mitt svar ar: Mycket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tror judar, kristna och muslimer verkligen på en gemensam Gud? Och är inte armenierna kristna? För att avgöra om judar, kristna och muslimer verkligen tror på samma Gud, räcker det inte med goda kunskaper om sin egen religion. Jag vet faktiskt inte om "ortodoxa" judar anser att vi kristna tror på samma Gud som de.
Jesus var dock uppvuxen i en judisk miljö, och var väl förtrogen med judendomens heliga skrifter. Det kan däremot inte sägas om Muhammed.
Var inte Allah från början en arabisk ökengud? Finns det ens något religionshistoriskt samband mellan judarna Jahve och arbernas Allah?
Den lutherska kyrkan måste underkänna det odontologiska gudsbeviset. Luther underkände den av nutida katoliker omhuldade tesen att man kan få kunskap om Gud genom filosofin. För lutheraner är filosofin bara ett hjälpmedel att förklara den kunskap om Gud, som vi fått på annat sätt, för - framför allt filosofiskt utbildade - hedningar. Vilket många av antikens hedningar var.
Under slutet av hednatiden i Nordueropa gjordes försök att "konkurrera" med kristendomen genom att "modernisera" asatron, på så sätt att Oden gjordes till huvudgud. Hade det räckt att de asatroende hade slopat de andra gudarna för att Oden och "den kristna guden" hade blivit samma Gud? Katolikernas ontologiska gudsbevis säger ju det, men det gjorde verkligen inte de "katolska" missionärer som kristnade vårt land.
Alla som säger sig tro på en enda gud, behöver inte med något slags automatik tro på samma gud. Dessutom är ju frågan hur mycket man kan "ändra" Guds engenskaper, innan man de facto har konstruerat en annan gud, en avgud. Och jag frågar: Menar inte "ortodoxa" judar att vi kristna har gjort det, med vår treenighetslära?
Har du läst Geo Widegrens bok "Religionens ursprung"? Han menade att åtminstone en del av de många gudarna i det fornsemetisa området från början var samma gud, som hade fått olika namn, när folken splittrades på olika stammar som gav upphov till olika nationer.
Å andra sidan är det väl ganska klart att man både i Egypten och det forna indoeuropeiska / germanska kulturområdet har upphöjt delar av skapelsen (naturkrafterna) till gudar, som anges som söner eller döttrar till en ursprunglig skapargud.
Men är Oden verkligen den ursprungliga skaparguden? Jag har läst mycket om den forna indoeuropeiska / germanska religionen. Oden framstår då dels som en stamhövding, som kommit österifrån (asar = asiater) som upphöjts till en gud (jmfr med den romerska kejsarkulten), och dels som en dödsgud. Odens åttabenta häst Sleipner symboliserar fyra män, som bär en död man.
Bland de kristna, som tror stenhårt på Bibelns skapelseberättelse, finns de som menar att - eftersom alla folkslagen härstammar från Adam och Eva - är judarnas Jahve upphov till alla religioners ursprungliga skapargud, men ändå inte samma Gud. Man har bytt ut för många egenskaper för att det ska vara samma Gud. Enligt dem skedde ju skapelsen för bara drygt 6.000 år sedan. (Själv tror jag på skapelseberättelsen, men inte på nämnda datering, som grundas på biskop Usshers s.k. bibelkronologi.)
Slutligen har vi C G Jungs artefaktteori, som menar att just den indoeurpeiska religionen är den ursprungliga, som har täckts över av judisk-kristna "pålagringar". Det finns många tecken på att denna i grunden antisemitiska avgudalära försöker inflitrera den kristna kyrkan och inte minst Svenska kyrkan. Det judisk-kristna arvet framställs som något ont.
Vill tillägga att interreligiös tolerans, och samarbete med utövare av andra religioner i moralfilosofiska frågor samt praktiskt hjälpartete inte förutsätter att vi tror på samma Gud. Både Röda korset och Röda halvmånen finns på plats i Haiti. Och här i Sverige borde vi ha mer samarbete mellan kristna och muslimer i moralfilosofiska frågor och i försvaret för religionsfriheten, och mot politisk inblandning i de religiösa samfundens lärofrågor. Och det är definitivt fel att skända en annan religions profet, även om man inte erkänner honom som Guds sändebud!
Skicka en kommentar