Jag har varit i Värmland några dagar och blivit ompysslad av svärmor med god mat och annat i en underbar miljö på en gård i de djupa Värmländska skogarna inte så långt från Rudskoga. Jag har läst Cecilia Wadsteins strålande bok om själavård och läst prästkandidaters och diakonkandidats alster utifrån den boken - också det stimluerande medan kylan blev allt starkare ute. Sämre kan man ha det.
Jag besökte min Missionsförsamling. Jo jag säger "min" därför att jag känner mig mer och mer hemma där. Nysund-Rudskogas Missionsförsamling med den av församlingsmdlemmarna bygda kyrkan i Åtorp. Det har varit en väl fungerande församling med en pastor som varit där i 13 år. Plötsligt slutade han - inte p gr av någon konflikt men för att han troligen (enligt hörsägen) kände att det var dags att gå vidare, dags att se andra vyer. Nu är tjänsten ledig. Ska jag söka den? Jag trivs ju där, åtminstone de få gånger per år jag är där.
Nej, naturligtvis kommer jag inte att söka den tjänsten. Jag trivs verkligen med att vara domprost i Stockholm med allt vad det innebär av det stora och det lilla. men jag vill uppmuntra alla tänkbara missionspastorer att söka tjänsten i den mån den inte blir tillsatt med någon av dem som redan sökt. Det är en spännande församling där mycket sker.
Det är roligt ändå att faktiskt på allvar, som präst i Svenska kyrkan, kunna fundera på, om jag skulle vara pastor i Missionskyrkan. Antagligen skulle det gå med lite processande och kompletterande av diverse kurser. Jag är ju t ex inte så slängd i Missionskyrkans historia. Samtidigt skulle jag också sakna det som är så typiskt för Svenska kyrkan och inte minst i Stockholms domkyrkoförsamling: liturgin, sakramentscentrering etc, etc. Men å andra sidan gläder jag mig över att Svenska Missionskyrkan nu är en systerkyrka till Svenska kyrkan. Vi står nära varandra och får på olika sätt stötta varandra.
Nu är det fem minuter kvar av den 7 januari. I morgon är det präst och diakonexamen i Storkyrkans själakor. Sedan ska kandidaterna äta lunch hemma hos domprostparet tillsammans med biskop och domkapitel. Det blir roligt. Jag har, som sagt, läst deras pm som de skrivit gällande själavård och ser fram emot samtalen imorgon. Bed för dem (nio präster och en diakon) och kom till Storkyrkan på söndag och var med på vigningsmässan kl 11.00.
Som sagt: Jag söker inte pasotorstjänsten. Jag trivs med att vara "pastor primarius" (!).
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
7 kommentarer:
Du behövs nog bäst där du är även om jag tror att du skulle vara en tillgång för missionskyrkan.
Med en förhoppning om en välsignad helg.
Bonnier utgår från sig själv som synden själv. Lustar och begär styrs människan av.
I bibeln utser Gud människor till olika saker. Tältmakare blir apostlar osv.
Bonnier säger " Nä, vad sjuttsingen varför inte bli en missionspastor i Värmland"
Hur värdslig är inte världen?
Till Anonym 10.51
Att dela med sig sina tankar, fantasier,drömmar,att berätta om sin nyfikenhet och sin experiment vilja kan inte vara samma som att styras av "lustar och begär"?!
Men det kan vara syndig att använda citattecken, när man anför egen formulering, inte unna de andra att trivas när ett oskyldig tillfälle ges
och att kräva av världen att vara mindre världslig, att inte vara sig själv...
Året är ungt, Anonymus, avlägg ett löfte att vara homo ludens då och då för att trivas bättre med dig själv och orka sprida glädje med dina inlägg.
Rekomenderar varmt att gunga lite framför altaret i S:t Jacobs kyrka medan utställningen "Pendel experiment" pågår där-till 29 januari.
Folk i alla åldrar skrattar, gnolar, mediterar - det är ingen dum blandning alls!
H.S.
Du pratar som om det skulle vara så självklart att du skulle få den, Åke...
Å andra sidan så skulle ju missionarna kunna få ta del av en riktig eukaristi, och en god liturgi, man får väl förutsätta att de syr upp lite skrudar om du kommer dit..men nog smäller det lite högre att vara domprost förvisso.
Jag tror sannerligen inte att jag skulle få tjänsten Maja. Jag är inte kvalificerad för den och som sagt, jag är präst i Svenska kyrkan, jag gläder mig över mitt uppdrag som domprost och tackar ständigt Gud för att jag får tjäna där jag är. Men det kan vara spännande att leka med tankar och att göra det på min blogg. Vad det handlar om är att jag vill slå ett slag för Nysund-Rudskoga missionsförsamling som är en bra församling.
Men som bloggläsare kan man alltid tolka allting till det värsta...
Det var roligt att du har distans till dina tankar, eller så, att du är öppen med dej. Folklig.
Kan du inte vittna/berätta hur du kom till tro, och vad din tro är?
Skicka en kommentar