onsdag 24 februari 2010

No Tears for Queers

Jag var i går med min äldsta dotter på Stadsteaterns lilla scen där Riksteatern gästspelade en oerhört angelägen pjäs om manlighet och hatbrott. No Tears for Queers är titeln. Pjäsen handlar om hatbrott gent emot tre homosexuella män, ett i USA och två i Sverige. Pjäsen är en dramatisering av Mattias Brunn och bygger på Johan Hiltons reportagebok med samma titel.

Jag var skakad när takbelysningen tändes efter en timme och tjugo minuter. Mina tankar hoppade i skallen och jag samtalade mycket med min dotter som har kloka tankar också i dessa frågor. Hur kan människor bete sig så djävulskt gent emot andra människor bara för att de har en annan sexuell identitet? Vart tar människovärdet vägen? När vi värderar sexuell identitet och kanske säger att t ex homosexualitet är något onaturligt, bidrar vi då till att göda homofobi som i sin tur, dragen till sin spets leder till hatbrott? När kristna fördömer homosexualitet, kan man då komma förbi att det handlar om homofobi? Måste kyrkan stå för en antihomosexuell hållning för att vara trogen Bibeln? Vi är många som menar att det inte behöver vara så.

Ni som läser min blogg och hävdar motsatt åsikt må gärna göra det och beskylla mig för både det ena och det andra. Det börjar jag bli van vid och det är väl smällar man får ta i min roll. Men jag hävdar bestämt att kyrkan än mer, och med Jesu hela livshållning som grund, borde stå upp för människors rätt att få "komma ut" som dem de är på djupet, bli respekterade för sin sexuella identitet så länge den inte skadar dem själva eller någon annan. Kyrkan har så oerhört länge låst in människor i garderober i den bemärkelsen att man har skambelagt annan sexualitet än den heterosexuella.

Vill vi ha en bättre värld, en värld präglad av medmänsklighet och respekt, en värld där kärleken är störst av allt, en värld där vi ser varandra, där vi bryr oss om varandra, då måste vi börja sopa bort det skräp som finns i vår närhet, skräp som vi kanske själva bär på. Vill vi ha en bättre värld kan vi inte fortsätta på fördömandets väg utan istället se på varandra som bröder och systrar. Homofobi göder en fasansfull värld och homofobin finns i en kyrka nära Dig långt ifrån Jesus själv.

Gå och se "No Tears for Queers"! Mer information ges på www.riksteatern.se/notearsforqueers

4 kommentarer:

Hippie Tanten sa...

@Åke
Mycket bra skrivet.

Anonym sa...

Det ledsamma är att det tydligen inte går att hävda en "klassisk" bibelsyn utan att bli beskylld för att vara homofob. Jag förstås att du är berörd av det du tagit del av, men när du insinuerar att det bara finns en väg att gå här i sann kristen anda, då är du verkligen ute och cyklar!
Jag tror inte jag är den enda som har homo- och bisexuella bekanta men ändå hävdar att äktenskap handlar om man och kvinna. Att polarisera är hjärntvättsstrategi och leder aldrig till något gott!
/Lars

Anonym sa...

Jag menar, trots att jag starkt motsätter mig kyrkomötets beslut, att det är obibliskt att vara homofob. Alla våldshandlingar och hatkänslor gentemot sina medmänniskor för oss bort från Jesus. Trots detta klarar ingen att efterleva tex bergspredikan. Och vem är jag att döma andra som själv fått den stora nåden att kunna bli hjälpt, stött och uppdragen i perioder av mörker i mitt liv av Gud. Jag har för stor gudsfruktan för att på ett plan kunna döma andra, även om jag i mig själv är rätt självgående med den biten. Homosexualitet är heller inte den största synden vilket en del tycks tro, nej, det är att förneka att Jesus är Guds son. Trots allt detta betyder det inte att vi bara kan ge upp sådant som är en direkt motsättning mot Guds ord, vilket i sin tur inte ska fungera som ett hinder eller ett straff, utan för att det djupast sett är det som är sant om oss människor och vad vi djupast sett behöver, och framförallt vad som komma skall.

Finns det då inga motsättningar alls sett till hela Bibeln? Jo, i mina ögon går det att problematisera vissa teologiska frågor vilket även de olika koncilierna genom historien vittnar om. Men gällandes frågan om homosexuallitet gör det det inte. Man får skilja mellan starka och svaga tendenser i Bibeln. Gällandes denna fråga finner vi både i GT och NT en tydlig linje, dvs en stark tendens, detta går inte att blunda för. Jag tillhör själv den generationen som har många bekanta som lever öppet med sin sexuella läggning och jag själv har tidigare haft dragningar åt det hållet, något jag haft möjligheten att kunnat bearbeta på olika sätt då det för min del var styrt av andra drivkrafter än kärlek. När Jesus inkluderar alla syndare inkluderar detta inte synden i sig, och gällandes denna fråga måste vi likt hur vi förhåller oss till frågan om nästankärleken våga lita till Jesus egna ord och att ha tillit på att vi måste välja en annan väg, Gud vill det, han uppmanar till detta.

/Robin

Lars Flemström sa...

Jag tar upp handsken. Påståendet att homosexualitet är onaturligt är för opreciserat. Man måste då definiera vad som är naturligt. Och det blir en alltför snäv definition, om homosexualitet ska vara onaturligt.

Jag tror att homosexualitet är en variation inom det heterosexuella spektrat. De flesta homosexuella trivs med den de är, dvs. att bögar är män och flator är kvinnor. Lesbiska kvinnor (fator) vill bli gravida genom insemination. Men kvinnors önskan att bli gravida är en heterosesuell önskan. Heterosexuella män vill inte bli gravida. Vi vill kanske ha barn, men inte genom att själva vara gravida.

Om vi i stället säger att homosexualitet är onormalt, måste vi definiera vad som är normalt. Ett annat ord är vanligt. Men den vanligaste definitionen av normal är är regel, en regel som människor ha satt upp. Onaturlig och onormal blir då ett motsatspar.

Vi landar då i att homosexualitet är mindre vanligt, att homosexuella är en minoritet. Och det kan väl inte vara homofobt att påstå det?

Jag har inget mot att homosexuella "kommer ut" med sin läggning. Jag har sett alltför många (jag är tillräckligt gammal för det) exempel på följderna av att homosexuella måst dölja sin läggning, exempelvis att de har blivit offer för utpressning. Jag känner till exempel på att homosexuella har tvingats uppfylla de mest perversa krav från heterosexuella.

Jesus sa till äktenskabryterskan (som hade begått heterosexuella synder) inte bara "Inte heller jag dömer dig." Han sa också "Gå och synda inte härefter." Lydde hon den uppmaningen? Ja, det gjorde hon säkerligen, eftersom det var Gud själv (Jesus) som sa det. Annars hade sannolikheten för att hon avstått från fortsatta synder varit liten. Jag kan säga samma sak till homosexuella, men jag har ingen rätt att förvänta mig att de ska klara detta bättre än jag själv har gjort, dvs inte alls Jag har haft sex med många kvinnor, men det är under ett långt liv. (En genomsnittlig 20-åring idag har haft lika många sexkontaker som en genomsnittlig 60-åring under hela sitt liv.)

Men vare sig det gäller jag eller någon annan, hetero- eller homosexualla har jag ingen rätt att förneka att synd är synd. Gud har instiftat äktenskapet för man och kvinna. Och allt sexuellt samliv utanför äktenskapet är synd.

Sedan kan man ju fråga sig varför Jesus måste dö för våra synder, om vi hade kunnat bli syndfria av oss själva. Det finns människor som inte har syndat sexuellt, så omöjligt är det inte. Men om vi summerar varje människas synder, så är vi ungefär lika stora syndare allihop. Synd är sådant som strider mot Guds vilja, även om inte en enda människa skadas.

Synd är inte detsamma som "fel", sett ur ett mänskligt perspektiv. I vår sekulariserade tid är synd ett obegripligt begrepp, om man inte gör det till en synonym till något annat begrepp. Och det är i det läget som man översätter synd till fel, onaturligt, onormalt eller sjukt.

Det sistnämnda kan t.o.m tyckas ha stöd i Bibeln. Men det antika samhället (och egentligen alla "förmoderna" samhällen) hade en anna begreppsvärld än vi. Om vi misstolkar Bibeln så att vi gör synd och sjukt till synonymer hamnar vi lätt i den vidare slutsatsen att någons sjukdom beror på hans synder. En inte helt ovanlig villfarelse bland speciellt nyfrälsta kristna utan någon djupare teologisk reflexion.

Ändå finns en koppling mellan sjukdomar och synd, såtillvida att inga sjukdomar fanns före syndafallet.