söndag 14 februari 2010

Tala tydligt om Jesus!

Det är vad kyrkan ska göra. Vi ska tala tydligt om Jesus såsom vi förstår Honom genom Bibelns Ord och tolkad in i vår tid. Jesus Kristus är sann Gud och sann människa. Om Honom får vi tala tydligt i ord och handling. Det handlar om den historiske Jesus som levde och verkade i dåvarande Palestina och den uppståndne Jesus som lever och verkar i vår värld idag. Låt oss tala högt om Jesus som var en man som upprättade människor, som såg och inkluderade mer än exkluderade.

Detta uppdrag har alla kristna men några av oss är vigda in i ett livslångt uppdrag som präster i den del av den världsvida kyrkan som kallas Svenska kyrkan. Varje präst har en inre kallelse som bekräftas av kyrkans antagning och vigning. Det är ingen mänsklig rättighet att bli präst utan båda kallelserna (den inre och den yttre) krävs för att vigas.

Sedan 1960 har Svenska kyrkan präster som är män och kvinnor. I 50 år har vi som systrar och bröder kunnat fira gudstjänster tillsammans. Tyvärr har kvinnoprästmptståndet funnits länge i vår kyrka även om det nu bara är i några få sammanhang (tack och lov)! Jag kan inte begripa varför könet skulle vara så viktigt! Det handlar inte om att vi är män eller kvinnor. Det handlar om vårt uppdrag att tala tydligt om Jesus i Ordets förkunnelse och i räckandet av sakramenten.
Kyrkans ordning är nu att bara präster som kan samarbeta fullt ut med andra personer i vigningstjänsten oavsett om de är män eller kvinnor, kan komma på fråga för vigning eller kyrkoherdetjänster.

Idag invigde vi en utställning i S:t Jacobs kyrka som handlar om 8 kvinnor som blivit prästvigda varav två är biskopar. Det är en glädje att vi får ha den utställningen. Tack Arbetets museum och tack Svenska kyrkan på nationell nivå!!

Gå gärna in i kyrkan och se utställningen! Den finns på plats t o m Palmsöndagen. Den dagen firar vi mässa i kyrkan med biskop Eva Brunne och dirketor Madeleine Åhlstedt från S:ta Katharinastiftelsen (Margit Sahlins skapelse).

10 kommentarer:

Lars Flemström sa...

1) Män och kvinnor har väl kunnat fira gudstjänst tillsammans som bröder och systrar i mer än 50 år?

2) Dikonissan som ledde söndagsskolan talade tydligt om Jesus. Men hon var inte präst.

3) Har könet ingen betydelse? "Till man och kvinna skapade han dem", står det ju. Dessutom sprider Bibeln nattsvarta fördomar om oss män, t ex att bara kvinnor kan föda barn. Att vi män inte kan det beror på att vi har blivit så indoktrinerade under tusen år av dessa hemska nunnor, prästfruar och diakonissor att vi inte kan det, så att det har hämmat vår naturliga förmåga.

4) Man ska inte ställa människors stadgar över Guds beslut. Den s.k. yttre kallelsen ska bekräfta den inre kallelsen, att prästkandidaten talar sanning om sin kallelse helt enkelt. Men nu handlar det tydligen om något helt annat.

5) Jag har under flera år fört fram att prästvigningen borde skiljas från anställningsavtalet. Kallelsen ska prövas vid prästvigningen, samarbetsförmågan vid anställningsförfarandet.

6) Hur kan du vara så säker på att de liberala tidningarnas ledarskribenter under 1950-talet hade rätt? Det var ju de som drev fram kvinnoprästbeslutet. Och de var väl anställda av tidningsägarna, och inte av Gud?

7) Jag låter mig betjänas fullt ut av kvinnliga präster, men tvärsäker tillåter jag mig inte att vara. Varför vågar inte Svk ge Gud en chans att avgöra frågan?

Anonym sa...

Bra att tala tydligt om Jesus! Tack! Men Jesus verkade inte i Palestina. Så blev det heliga landet först kallat från år 135 då det skulle avjudifieras. Kejsar Hadrianus valde då att uppkalla området efter de då utdöda filistéerna. Beteckningen "Palestina" hämtade han från den gamle Herodotos.

Magdalena sa...

Amen. Jag håller med. Många har fastnat i ändlösa kyrkliga debatter där man slår varandra i huvudet med sina egna "sanningar". Detta medan världen såväl behöver höra det enkla men kraftulla evangelium där vi ja, talar tydligt om Jesus. Väl skrivet i alla stycken!

Lars Flemström sa...

Håller med Magdalena om att det är dags att gärva ner stridsyxan i kvinnoprästfrågan, men vi ska inte ha ett Tammerfors 1918. Trevlig blogg du har, för resten.

Mikael sa...

Det är märkligt att man kan vifta undan seriösa övertygelser genom skriva svepande formuleringar i stil med att "Jag kan inte begripa varför könet skulle vara så viktigt!".

När det ska till att väljas en Lucia är det minsann väldigt viktigt vilket kön det är. I alla sammanhang där någon ska representera någon annan, t ex i film och teater så faller det aldrig någon in att en person skulle representeras av någon av det andra könet. (Det är bara i studentspex och förlöjligande sammanhang det motsatta sker.) För de STORA kyrkorna i världen är detta självklarheter.

Det förvånar mig också hur man kan sprida den här typen av teologiska förenklingar ämnade att slå mot en liten minoritet i vårt land samtidigt som man slår mot kristenhetens huvudfåra. Kan den Helige Ande bara verka genom mer eller mindre okyrkliga kyrkopolitiker? Och när besluten som fattas i högre grad av ämbetsbärare tydligen leder till sådana föraktfulla ståndpunkter som att kvinnor inte kan bli präster - varför har vi då över huvud taget präster? Det vore väl bäst för kyrkan om alla vore kyrkopolitiker.

Anonym sa...

Åke, tack för ett i sort mkt fint inlägg MEN jag förstår verkligen inte mig på din problematisering av s.k. kvinnoprästmotståndare, dessutom är det andra gången på kort tid du gör det. Kan det vara så att Brunne planerar en utrensning i stiftet av de få äldre präster som företräder en annan fromhetstradition? Minns Brunnes uttalande i samband med kyrkomötet påhejad av krigshetserskan Helle Klein att på sikt kan t.o.m. inga präster antas i SvK som inte kan tänkas viga homosexuella. Den gången tog Ärkebiskopen henne i örat och intygade att detta aldrig kommer att krävas (i sådana fall får man slakta 50% av SvK inklusive en majoritet av Biskoparna). Man kan alltså misstänka ugglor i mossen. Handen på hjärtat Åke, hur många prästkandidater för sthlm stift de sista 10-15 åren har varit kvinnoprästmotståndare? Ingen skulle jag säga, vad är detta för kamp, mot vad? Bra att du/ni betonar att arbeta mot diskriminering, dålig arbetsmiljö osv, och visst förekommer kränkningar och psykisk mobbning men observera att denna inte är kommen ur någon enstaka (ytters få)präst med en annan ämbetssyn i stiftet. Nej dessa problem företräds främst av präster som är hårdföra liberaler och queerteologer och andra destruktiva teologier vilket lett till den översexualiseringsproblematik som blivit uppmärksamad även i media, dessa präster får vanligtvis också panikångest inför människors enkla men rena traditionella kristna tro. Åke, du är på många sätt ett ljus bland de styrande i stiftet, vi är många som ber för dig men för guds skull rikta din kritik åt rätt håll.
/Robin.

Åke Bonnier sa...

Bäste Robin, varmt tack för Dina vänliga ord! Dock vill jag tydliggöra att prästvigda kvinnor firar 50-årsjubileum i år. Det är 50 år sedan de tre först kvinliga prästerna vigdes. Som jag skrev har vi en utställning i S:t Jacobs kyrka just nu. Jag gläds över att ämbetet är öppet för både kvinnor och män till skillnad från Mikael som hyser annan åsikt. Jag kan fortfarande, trots vad Mikael skriver, inte förstå varför inte det viktigaste för Kyrkan (med stort K för jag talar om den världsvida kristna kyrkan där Svenska kyrkan är en del)skulle vara att sprida evangeliet om Jesus Kristus genom ord och handling, genom Ordets förkunnelse och sakramentens förvaltande. Det måste vara det viktigaste i vår arma värld och i ett land som tillhör ett av världens mest sekulariserade länder. Tack gode Gud för kyrkomötets beslut 1958 och tack gode Gud för de tre kvinnorna som tog det viktiga steget att bejaka sin kallelse och som prästvigdes på Palmsöndagen den 10 april 1960.

Lars Flemström sa...

Jag har absolut inget emot att domprosten har tagit in en utställning om kvinnliga präster i S:t Jacob. I den kyrkan har jag själv tagit emot nattvarden av en kvinnlig präst, efter tips från Åke att där är det riktigt vin i nattvarden.

Men detta med kvinnliga präster går emot Svenska kyrkans tradition, ett par bibelord, och praxis i den universella kyrkan, som Svk är en del av. Kan man då inte ha någon öppning för att motståndarna kan ha rätt?

När jag skriver att Gud ska avgöra frågan, menar jag att båda linjerna måste finnas i Svk till detta sker. Människor har ju misslyckats med ge ett hållbart svar på frågan, vilket ju även framgår av Åkes svepande formuleringar.

Det avgörande måste ju ändå vara att ingen kvinnlig präst hindras i sin tjänst, inte att motståndarna nekas prästvigning. Då handlar det inte om jämställdhet, utan om åsiktsförtryck.

Jag har skrivit att det liknar Tammerfors 1918, då förlorarna i inbördeskriget ställdes upp på rad och sköts ihäl. Det liknar kanske ännu mer avrättningen av tsarfamiljen i Jekaterineburg 1917, för att det inte skulle finnas någon återvändo.

Jag tar inte emot nattvarden av någon präst, vare sig kvinna eller man, som inte talar tydligt om Jesus.

Och det går inte att bortse att en mängd främmande läror har infiltrerat Svk efter kvinnoprästbeslutet 1968. Att någon, som nekas prästvigning är kvinnoprästmotståndare, verkar vara ett svepskäl för utrensning av bekännelsetrogna kristna. När den gamla generationen kvinnoprästmotståndare är borta, kommer utrensningarna att drabba bekännelsetrogna kvinnliga präster. De kommer att kallas "förrädare".

Min modell att skilja prästvigningen från anställningsförfarandet, innebär att kvinnoprästmoståndare visserligen kan bli prästvigda, men att de i praktiken kommer att få svårt att få anställningar som präster.

Men Paulus försörjde sig ju som tältmakare. Det kommer åtskilliga präster också att få göra framöver (jobba som busschaufförer, etc), när antal betalande medlemmar i Svk krymper. Jag anser dock inte att Helle Klein har föregått med något gott exempel. Eller hindrar henns åsikter henne verkligen från att få en heltidsanställning som präst i Stockholms stift?

Jonas sa...

Varför ska man göra kristen tro till ett problem?! Kyrkan har valt att man får verka som präst (kommunister), med vissa begränsningar, om man har den synen på ämbetet då finns det ingen anledning att ideligen angripa dem, sparka på dem som redan ligger, så att säga. I vart fall uppfattar jag det ofta så, kanske är det ofta omedvetet. Det borde gå att verka sida vid sida; heder därför åt de kvinnliga präster som inte har något problem med de manliga präster som inte erkänner deras ämbete.

Sen kan man i och för sig fråga sig på vilken teologisk grund avvisandet sker. Om man nu ser prästen enbart som någon som i och för sig känner sig eller är kallad men bara tillhör det allmänna prästadömet som alla andra - dock med en teologisk examen - är det ju en sak, om prästen däremot genom sitt sakramentala ämbete re-presenterar Jesus Kristus som överstepräst, en sådan som Melkisedek, och att prästen genom sin vigning fått uppdraget och fullmakten att handla på Jesu Kristi vägnar i sakramenten, då är deten annan sak.

Anonym sa...

Vi ska prata om det Jesus förmedlar

I nästa mening ska vi tolka det.

Sen ska vi se på Jesus hur han inkluderade människor istället för exkluderande
Men Jesus ville inkludera människor som syndade. Han visade med sina ord och handlingar vad som brast i människors liv - ger en verklig omvändelse.

Svenska kyrkan hyllar synden för de inkluderar allt och alla.

Det är som vilken förening som helst. Enda skillnaden är att det är högt i tak, utan botten...