onsdag 10 mars 2010

Åh, Herregud!

Andra delen av Jonas Gardells programserie Åh, Herre Gud! har nu sänts (http://svtplay.se/v/1919903/ah_herregud/del_2_av_8). Jonas Gardell bollar på ett oerhört lätt (och ibland en aning lättvindigt kanske..) sätt med svåra frågor. I går var det offertanken i Bibeln. Offret som ett förbundstecken avhandlades och vi fick se hur Jonas Gardell slöt förbund med programredaktionen för ett (hans eget?) program genom att dela en kyckling i två delar och lägga dem på golvet på ett sådant sätt att de inblandade i överenskommelsen kunde gå mellan dessa kycklingdelar. Fånigt kan man tycka men samtidigt pedagogiskt enkelt för att begripa något av vad det innebar att sluta ett förbund på Gamla Testamentets tid.

Offer och synd avhandlades också, dock något snabbare (vad hinner man egentligen på en halvtimme på ett mer djuplodande sätt?). Offer och synd har inte minst med nytestamentlig teologi att göra. Klassisk kristen tro, d v s kristen tro sådan den ter sig från tidig medeltid talar om Gud som kräver att ett offer sker för att människans brott mot Gud ska kunna sonas. För att Guds vrede gent emot mänskligheten ska kunna dämpas för att inte säga helt tas bort kräver Gud ett offer som motsvarar människans brott som bestod i (består i?) att sätta sig upp mot Gud. Genom ätandet av den förbjudna frukten (det står inget om äpplen i 1 Mosebok) fjärmade sig människan från Gud. Det uppstod ett syndens gap mellan de båda kontrahenterna ett gap som bara Gud själv kan överbrygga och det gör Han genom offret av Jesus Kristus, hans Son, som syndfri dör för våra synder, som tar på sig all vår skuld, vår bortvändhet från Gud. Det finns ingen annan väg till Gud än via Jesus Kristus, än via försoningsoffret på Golgata kulle där blodet flöt för Din och min skull. Ja, ungefär så (otroligt förkortat) kan man sammanfatta den Anselmska försoningsläran från 1100-talet som fortfarande är Svenska kyrkans officiella syn på försoningen. Samtidigt rymmer kyrkornas dåtida och nutida traditioner fler tankar kring försoningen. I Svenska kyrkohistoria talar medgrundaren av Svenska Missionsförbundet, PP Waldenström, (Svenska Missionskyrkan) om den subjektiva försoningen där människan är den som förändras snarare än Gud och Gustaf Aulén håller fram det som kommit att kallas den klassiska försoningsläran där det som sker på korset är en kamp mellan gott och ont där det goda segrar.

Jag tror att något av allt detta måste finnas med i vår förståelse av Jesu offer på korset. Jesus tar på sig våra brister, våra svagheter, allt det som gått snett i Ditt och mitt liv. Men Han gör det inte p gr av att Gud skulle kräva ett blodigt offer utan för att Gud älskar, älskar så smycket och så hett att inget kan stoppa Guds kärlek. Jesus Kristus visar på detta genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse. Inte ens döden kan stoppa Guds kärlek. Synden utplånar han på korset. Ondskan besegrar Han. Trots att vi dagligdags möter ondska har den inte sista ordet och det kan ge oss mod och kraft att stå upp för kärlek, rättvisa och syskonskap som överbryggar alla gränser. Då blir korset och Jesu försoning inte Guds krav för att själv bli glad utan ett glädjebudskap för Dig och mig, något att leva av och leva i och som kan inspirera oss till att leva för.

I tacksamhet får vi denna onsdag utbrista Åh, Herregud!

(Det ska bli spännande att se vad Jonas Gardell tar upp nästa tisdag kl 21.00 i sitt program. Jag uppskattar dem och de borde samlas på en dvd så man kan visa dem i församlingar för att diskutera och fördjupa samtalen om viktiga teolgiska tankar - livsbärande tankar.)

9 kommentarer:

Quo wadis sa...

Åke, bleb först lite förvånad över din positiva syn på Gardells evangelium. Men Jonas G har ju blivit lite av en guru för SVK, så kanske passar hans hånande i kyrkan. Bredden är ju numera imponerande, där samsas Gardell med J S Spong, diverse hinduistiska läror som mindfullness, oness blessing etc.
Frågan är hur länge korset får finnas kvar - korset som vittnar om Jesu död för att sona våra synder. Och hur ser du på trosbekännelsen, den gillar väl inte Jonas Gardell heller.

Annika Johansson sa...

kommer hem från ett samtal med anhöriga vid en begravning, nästan andlös över hur kärlek och "att ställa upp" kan forma människor för livet. Tänker: kan vi människor, med alla våra brister, av kärlek ändå "offra" så kan Gud. Är tacksam för korsets budskap, både när det formuleras på ett klassiskt sätt och på ett nytolkande sätt. Och samtal behövs, och tankeväckande program. Har inte sett det senaste programmet med Jonas Gardell än men ska göra det. Men har vi minsta ambition att leva i kärlek vet vi vad offer, och också ställföreträdande lidande är.

Lars Flemström sa...

Varför ska vi visa TV-programmen med Jonas Gardell i församlingarna? Det håller jag inte alls med om!

Byt ut Gardell mot Åke Bonnier! För jag tycker att Åke Bonniers utläggning om offer synd och försning i klassisk kristen tro är helt lysande. Jag är djupt imponerad! Så ska det låta! Det ska församlingarna lära sig!

Men Åke Bonniers blygsamhet förbjuder honom kanske att framhålla egna förtjänster?

Signe sa...

Tack för en oerhört pedagogisk och klargörande utläggning. Det är sådant här man skulle vilja se och höra mer av när man pratar om kristen tro.

Jonas sa...

Visst kan det finnas en anledning att samla det på en dvd och visa dem i en studiecirkel för att tydliggöra skillnaden mellan det heretiska som Jonas Gardell företräder och den kristna tron som är något annat. Det är ju uppenbart att det är Jonas Gardells tolkning som lyfts fram - vilket han i förbigående påpekar - och jag kan väl tycka att han får tillräcklig uppmärksamhet. När sådant här sänds på bästa sändningstid och får stå oemotsagt tror jag inte det är sådant som får fler människor att komma till tro, eller i vart fall uppsöka kyrkan av nyfikenhet.


Jag håller med Lars Flemström att det hade varit betydligt mer upplysande - och dessutom trevligare - med Åke Bonnier i rutan.

Lars Flemström sa...

Jonas

Ja, det är ingen tvekan om att Åke är bättre än Gardell. Men det säger iofs inte mycket. Så jag får väl förtydliga: Mycket bättre!

Och sedan får jag väl erkänna att jag har varit kritisk mot yttringar i kyrkan av Åkes konstintresse. Men i TV-rutan skulle det passa bra! Skulle då inte Åke kunna fängsla TV-publiken lika bra som Gardell?

Nog måste man väl undra över detta hysteriska intresse för Gardell? Som om det inte funnes andra alternativ. Och nog har väl Åke en minst lika intressant bakgrund som Gardell?

Kjell Präst sa...

Intresset för Gardell kan nog förklaras med att det han gör, gör han bra, som exempelvis den lysande serien "Åh herregud". Och just därför att han är skicklig lyssnar folk när han talar. Så förfärligt kontroversiell i sin faktautläggning är han ju inte, det han säger får varenda präst lära sig i sin utbildning. Däremot drar han en del slutsatser som är svårsmälta, men de är ju hans egna och dem må han väl ha rätt till.

Quo wadis sa...

Kjell Präst, ja, för en ljum kyrka som tappat rodret kan ju i princip vilken förkunnelse som helst duga. Tänk att det räcker med en lysande komiker, för det är onekligen Gardell, för att präster och andra inom SVK ska svänga nästintill 45 grader i sin tro. Vilken bräcklig tro.

Anonym sa...

Håller med de som menar att Åke klargör bättre än Gardell. Åke, din utläggning om försoningen är ju på intet vis lik Gardells, som jag förstått det (har ej hunnit läsa Om Jesus men tagit del av huvudbudksapet i den) negligerar försoningstanken. Det viktiga enl Gardell tycks vara att Jesus uppstod, inte varför han dog. Och att hans, enl ett av programmen, huvudbudskap var: "Kom ketchup, så går vi". Visst förstår jag andemeningen i det och visst säger Jesus åt oss att resa oss ut vår fångenskap, bli något annat och gå vidare. Att "uppstå" ur vår ofrihet. Men Jesus sade inte bara: "Gå nu". Utan också: "Och synda inte mer". En rad som jag tycker helt trollas bort ur många mer liberala uttolkare idag. Det är fint att Gardell predkar total acceptans men den Jesus jag känner är både underbart god mot syndaren och underbart sträng mot synden. Tack och lov.
Tycker att SVT och hela media-Sverige har svalt Gardells budskap lite väl snabbt, med hull och hår och de andra predikanter etc som får komma till tals i programmet tilldelas några sekunder var.
Mer analys, tack! Och varför inte Åke i rutan?

Mvh
Eva