lördag 3 april 2010

Gud kan visst göra mirakler!

I dagens nummer av Dagens Nyheter skriver kulturjournalisten Nicholas Wennö om förra måndagens filmvisning i Hedvig Eleonora kyrka. Under rubriken "Passion bortom gränsen" har fyra församlingar haft gemensamma filmkvällar under stilla veckan i Hedvig Eleonora församling. Dessa kvällar ingår i en kultursatsning som Katarina, Sofia och Hedvig Eleonora församlingar samt Stockholms domkyrkoförsamling gör tillsammans - ett kulturprojekt som stöds av Stockholms stift. I måndags förhandsvisades den nya och uppmärksammade filmen "Miraklet i Lordes" som handlar om den ms-sjuka Christine som gör en gruppresa till Lourdes och det som händer henne där.

En av många frågor som ställs, vad jag förstår (jag har inte sett filmen), är just om fysiska mirakler är möjliga, om Gud kan göra påtagliga fysiska under, om Gud kan gripa in mot all normal ordning? Frågan är viktig och den nu pensionerade stockholmsbiskopen Caroline Krook citeras idag i den nämnda DN-artikeln. Där säger hon: Svenska kyrkan tror inte på lättköpta under, Gud är ingen trollkarl. Vi tycker att ett förändrat tänkesätt hos en människa, en inre förändring, kan vara ett större mirakel än yttre händelser. Det finns ingen magi i vår reformistiska tro. En Gud som väljer ut vilka som ska helas och inte skapar bara en rädsla och underkastelse. Jag har ingen större längtan till Lourdes. Hon fortsätter med att ta avstånd från den grundsyn som framkommer i filmen. Om det sistnämnda har jag inga åsikter eftersom jag, som sagt, inte har sett den. Men gällande frågan om Gud kan gripa in har jag starka åsikter om. Delvis håller jag inte med biskopen i det ovan kursiverade.

Det är klart att Gud inte är någon trollkarl. Men jag tror att Gud kan gripa in både, att Gud kan göra fysiska mirakler bortom alla rimliga förklaringar. Det har skett vid Lourdes och det har skett i Stockholm och på många andra platser i världen. Ingen har kunnat ge någon fysisk förklaring annat än att ett mirakel har skett. Det är klart att Gud inte sätter sig ned på en molntapp och funderar över om han ska gripa in eller inte. En sådan antropomorf gudsbild tar nog de flesta avstånd ifrån. Men Gud är större än våra möjligheter att förstå eller fånga in Gud. Guds möjligheter är större än våra egna möjligheter. Där vi ser gränser, där vi är begränsade, där kan Gud spränga gränser och gå bortom de mänskliga begränsningarna. Det handlar inte om magi. Det handlar inte om att vi ska vara rädda för Gud och i rädsla underkasta oss den som kan drabba oss. Nej, det handlar om Guds gränslösa möjlighet, Guds gränslösa kärlek, Guds gränslösa omsorg som tar sig ogreppbara och oräkneliga uttrycksformer. Är det inte just detta som Jesus vittnar om genom sitt liv och sin död? Är det inte just detta som hela påskens makalösa budskap om uppståndelsen som spränger livets begränsningar vittnar om? Graven var tom - ett obegripligt mirakel skedde. Lärjungarna mötte den uppståndne på ett helt nytt sätt.

I kväll firar vi påsknattsmässa i S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården kl 23.00. Biskop Eva Brunne celebrerar mässan och några vuxna konfirmeras. Påskljuset tänds och påskropet ljuder. Kom och var med!

7 kommentarer:

Bergmans Bryderier sa...

Det är magstarkt av en biskop, om än pensionerad, att säga: Svenska kyrkan tror inte..." Jag är också en del av kyrkan - och jag tror!

Men filmen utgår väl ifrån den katolska synen på mirakler, som tycks vara onödigt upphaussad. Inte så konstigt kanske, med tanke på att mirakelutförande kopplats till helgonstatus... Jag talar hellre om helande, för det är ju oftast det det handlar om. Att sjuka människor blir helade. Och i min bibel framgår detta som mer regel än undantag där det finns troende människor. Man ber för varandra och blir helade - direkt ("mirakulöst") eller över tid. Ibland väldigt lång tid, så att personen ifråga hinner dö. Det är naturligtvis det sista som gör det så svårt och obegripligt. Varför helar inte Gud alltid direkt och på samma sätt? Kanske för att vi då skulle frestas att se det som magi? Eller för att det helt enkelt finns förutsättningar i det fördolda som ibland är uppfyllda, ibland inte...?

Men vi fortsätter att be för varandra, eller hur!

(Här har jag skrivit om ett lite annorlunda under: http://bergmansbryderier.blogspot.com/2010/01/min-gud-gor-under.html)

Glad Påsk!
Lars

Bengt Malmgren sa...

Katolska synen på under är inte särskilt "upphausad" Jag (katolik) instämmer helt i Åke Bonniers syn. Jag är själv med i en bönegrupp och ber för människor i olika situationer.
Jesus själv gav ju ofta förmaningar om en viss återhållsamhet och sade åt människor som blivit helade att inte tala vitt och brett om det som skett.

Men vi kan konstatera att det sker många oförklarliga saker. I Lourdes har skett många hudra helanden som en oberoende vetenskaplig kommission bedömt som medicinskt oförklarliga. Kyrkan själv är mycket återhållsam i vad som förklaras för äkta mirakler, och man har endast godkänt 67 (sextiosju) av dessa många hudra som äkta. Kriterierna är då mycket stränga, det skall bl.a. vara ett omedelbart och fullständigt helande, förändringarna skall vara tydligt dokumenterade t.ex genom röntgenbilder, det får inte finnas någon rimlig medicinsk förklaring till helandet och funktionella åkommor som t.ex. helande från blindhet och lamhet tas över huvud taget inte med.

Men utöver dessa 67 finns det många tusen som upplevt helande, fysisk eller inre själsligt helande i Lourdes, och det är vanligt med helande i hela världen inom hela kristenheten.

Jag tror att Jesus anbefallde återhållsamhet med att tala om sådant, eftersom tron är en andlig akt som är djupare än att man kan bli överbevisad att tro genom under. (Jesus sade till Thomas: Du tror för att du har sett, emn saliga de som inte har sett men ändå tror). Ett under kan visserligen någon gång vara det som gör att en människa kommer till tro, men å andra sidan, har man inte en beredskap att ta emot tron, så hjälper det inte heller med under.

Jesu uppståndelse är det största undret. Om vi tror på det, skulle det då vara så svårt att tro på att Gud kan åstadkomma andra saker?

Glad påsk!

Anonym sa...

Jag har inga som helst problem med att tro på under. Håller med Bengt som skriver om Jesu uppståndelse det - och även att tro på Gud - är väl större. Att vissa blivit helade och inte andra kan jag inte tolka som att de som blir helade på något sätt är bättre än andra - kanske behövde de det mer. Det viktigaste för mig är i allt min tro och jag kan underkasta mig det mesta - även om det kan vara mycket mycket svårt - i och för min tro. Glad Påsk Åke! Karin

Anonym sa...

Amen för det Åke! Man behöver inte ställa inre förändring och yttre förändring mot varandra och polemisera dessa, båda på sina sätt mirakler, mot varandra. Bättre hade varit om Krook ödmjukt istället talade hur hon själv tror och vad hon inte förmår att tro, och naturligtvis inte tala för SvK:s räkning då våran kyrka inte handlar om personligt tyckande utan har en bekännelsegrund att följa och måste våga stå för, SvK:s enda existensberättigande är att fortsätta följa detta uppdrag, och i detta uppdrag inkluderas ett mirakel.

Jesu korsdöd och uppståndelse, att någon kan ta på sig mina synder, att Jesus har makt att förlåta synder, att han är vårat lösen, och att tron på honom leder till evigt liv, inget av detta går att förklara utifrån termer av förnuft, det är helt enkelt ett alldeles för övernaturligt perspektiv. Att alltid transformera och reducera Gud ner till mänskliga förhållanden är att förminska Gud och bara göra honom till en människa, att ändå försöka ger en urvattnad teologi, ofta då istället fylld av inhemska agendor i frånvaro av en Gud som inte bara kan fångas av människans nuvarande kunskapsförmågor.

/Robin

Bergmans Bryderier sa...

Upphaussad var kanske fel ord i hastigheten. Men just detta att man alls undersöker och enligt noggrant fastställda kriterier godkänner eller inte godkänner mirakler, det är ändå något som känns konstigt för mig. Som om det var någon slags industri... Och är det inte sant att godkända mirakler spelar roll när någon kanoniseras/helgonförklaras?

Men det finns naturligtvis en poäng i detta att vara återhållsam med att tala om mirakler. Det jag framhåller är ju också det vardagliga bedjandet, där Guds svar blir något man bara gläds över och tackar för, inte något man basunerar ut i pressen.

När jag var ny i tron var under och olika gudsingripandet väldigt viktiga, och det var viktigt att "vittna" om dem. Men jag har tonat ner det med åren, inte minst för att jag märkt att det sällan föder tro. Idag talar jag hellre om den förlorade sonens återkomst, med allt som ligger i den bilden...

/Lars

Lars Flemström sa...

Det är inte Svenska kyrkans lära att under inte kan ske.

Men det finns i en del lutherska kretsar ett taletsätt "Undrens tid är förbi", som visserligen erkänner de under som skedde under Bibelns tid, men tvivlar på att under sker även i vår tid.

I själva verket sker ju under varje gång nattvarden firas enligt Svenska kyrkans tro, nämligen att brödet och vinet blir Jesu kropp och blod.

Under är ingenting som människor kan förmå Gud till. Det är hednisk tro. Därför vände sig Luther mot den kommersialiserade helgonkult, som än idag praktiseras av Katolska kyrkan exempelvis i Lourdes. Där helgongravar och andra platser som har samband med något helgon exploateras av den lokala turistnäringen. För en turistnäring fanns ju redan under medeltiden och 1500-talet, när pilgrimerna måste härbergeras och utspisas.

Rivningen av Skaga kapell (en liten medeltidskyrka av trä) omkr 1830 efter riksdagsbeslut motiverades med att man ville motverka den osunda mirakeltro som uppstått kring "den heliga källan" (där under sägs ha skett redan under hednatiden). Den nuvarande katedralliknande kyrkan i Undenäs (i vilken församling Skaga ligger) byggdes för pengar som på katolskt manér hade offrats i Skaga.

Skaga kapell har återuppbyggts, brunnit och återuppbyggts igen. Jag var med vid den senaste årerinvigningen på midsommardagen år 2001. Och nog kändes de gamla hednagudarna påtagligt närvarande (Undenäs betyder egentligen Odensnäs).

Den katolska formen av mirakeltro bunden till vissa personer och platser bygger på hednisk vidskepelse. Spelar ingen roll om man sedan håller domstolsliknande processer med röntgenplåtar som bevis för undrens äkthet.

Caroline Krook har fel. Samtidigt som hon förnekar de fysiska undren upphöjer hon vad som kan vara tillfälliga känslostämningar till mirakler. Så gör ju även den nyhedniska New Age-rörelsen.

Under kan ske, men det ankommer inte på människor att döma Guds väldiga gärningar. Och det är inte snyggt att dela upp den förmodade undren i Lourdes i erkända och icke-erkända. Räcker det inte att den romerska senaten röstade ner kejsare Tiberius' begäran att Jesus skulle erkännas som en nyupptäckt, dittills okänd gud vid sidan av hednagudarna?

Anonym sa...

SE Emmanuell.tv home nigeria kraftkällan.orgt