De kom, de såg men hörde inte allt.

I dag har vi återinvigt Storkyrkan. Ca 750 personer hade sökt sig till vår bykyrka för att få vara med vid öppnandet och den Storstadsmässa som vi firade. Alla vi som skulle medverka var laddade och förväntansfulla. Så var det dags att välkomna och min uppgift var att göra just detta. Jag hade förberett mig och funnit ett tal av min företrädare från 1800-talet Johan Olof Wallin som höll en predikan 1825 i samband med att Storkyrkan öppnade efter en renovering som var då. Min tanke var att läsa några rader från den predikan. När jag skulle börja tala hördes inget i högtalarna. Efter diverse "hallå, hallå, hallå, jag talar, jag talar, jag talar, hallå, hallå..." insåg jag att det inte skulle bli något ljud. Ljudanläggningen fungerade inte och 750 förväntansfulla personer skulle inte höra ett skvatt om jag inte försökte mig på det Wallinska konststycket, att tala så det hörs ut till Stortorget. Sagt och gjort. Jag dundrade ut med välkomstbudskap, min glädje över den nyrengjorda, nyrenoverade och nykompletterade kyrkan. Tur att jag inte nämnde att ljudet också har setts över... Efter en för stämbanden slitsam inledning började gudstjänsten med klockringning och sedan procession. Mattias Wager, vår biträdande domkyrkoorganist, spelade på kororgeln för den stora orgeln är ännu inte färdigjusterad. Storkyrkans kör sjöng sedvanligt underbart under domkyrkoorganisten Gustaf Sjökvists ledning och Gud själv ingrep och en bärbar mikrofon fungerade plötsligt. Glad var jag för det för då kunde jag predika så att alla hörde utan att mista rösten helt. Johan Olof Wallin kunde detta med att tala högt mycket bättre än jag. Tack gode Gud för mikrofonen! Efter predikan använde vi den enda fungerande bärbara mikrofonen som ljudkälla för oss alla som skulle tala. Det fungerade. I brist på bröd får man ta limpa, har någon myntat. Det blev en underbar gudstjänst trots ljudproblematiken och jag tror att de allra flesta var mycket glada och nöjda.

Roligt var det också att fira högmässa i S:t Jacob där ca 60 personer var samlade för att be och lovsjunga tillsammans.

Bifogar ett litet smakprov från min predikan: Men lyft också blicken och se sammanhanget! Du är älskad! Du är älskad! Du är älskad! Budskapet är fundamentalt och enkelt och samtidigt så svårt eftersom vi inte är vana vid denna typ av kärlek. Vi är inte vana vid denna typ av grundläggande värde som inte har sin bas i orsak och verkan. Vi lär oss ganska snabbt i livet att vi får beröm när vi gör något som andra uppskattar, som andra gläds åt. Så småningom inser vi att berömmet är viktigt för framtiden, för vårt bestående värde. Betyg ges i skolan som talar om väl godkänd, godkänd och icke godkänd – betyg som formar framtiden och som har sin grund i vår egen prestation. Vi får individuell lön i arbetslivet beroende på ansvarstagande för arbetsuppgiften och verksamheten i stort, vilja och förmåga till service och samarbete, utvecklingsbarhet, användbarhet, noggrannhet, självständighet, initiativförmåga och idérikedom. Vi värderas på en skala. I våra relationer är vi älskade och omtyckta beroende på att vi gör, att vi säger, att vi äger, att vi är – allt i en mänsklig mix.

Predikan i sin helhet återfinns förhoppningsvis f o m imorgon på vår hemsida under rubriken domprosten.