Kommer ni ihåg den pollyamorösa debatten på min blogg? Själva seminariet från Pridefestivalen är nu sänt på TV. Om Ni vill veta vad som bokstavligen sades på seminariet är länken till detta:
http://wpcms.ur.se/samtiden/sthlm-pride-gar-det-att-alska-flera-samtidigt/
Beklagar samtidigt att jag inte hunnit med att ge en ny tanke på min blogg!! Återkommer snarast.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
7 kommentarer:
Redan rubriken "gar-det-att-alska-flera-samtidigt" säger egentligen allt. Det är den ständiga förväxlingen mellan eros och agape. För det första kan begreppen förväxlas som debattämne. Man låtsas diskutera agape när man i själva verket diskuterar eros. Och inte minst bibelord missbrukas på det sättet. För det andra kan man mycket väl förväxla sina egna känslor. Det klassiska exemplet är ju att priset blir högre om sexsäljaren lyckas lura i köparen att hon är kär i honom.
Jag lyssnade på den polyamorösa debatten på Pride House redan förra året, sedan jag lyssnat på debatten om samkönade vigslar. Vem kan tycka illa om de polyamorösas. Efter att ha lyssnat på bl.a. pastorsadjunkten Helle Kleins hatiska utfall mot alla som inte höll med henne, var det rentav en glädje att möta de polyamorösas vidsynthet och tolerans. Det råkar bara finnas två invändningar: 1) Är deras familjeideal praktiskt genomförbart eller bara uttryck för ungdomlig naivitet? 2) Är det kristet eller rentav sodomi?
Det verkar vara en seglivad fördom att bara otrevliga människor kan vara syndare. Var inte ormen i Paradiset egentligen en ganska trevlig prick?
Likväl har Kyrkans Tidning skrivit att debatten på Bonniers blogg präglades av hat. Det är en ren lögn. Det är klart att vi kristna av alla de slag ska älska de polyamorösa på samma sätt som Jesus älskade varje vilsegånget får. Och dessutom: Vem kan hata så trevliga människor? Vilket föranleder en tredje fråga: Är Svenska kyrkan ett religiöst samfund eller en klubb för inbördes beundran för de verkligt trevliga människorna? Den kristna komponenten i trevlighetsklubben skulle i så fall bestå i det hat och det förakt mot oliktänkande som numera kommer till uttryck även i Kyrkans Tidning. Om det är "kristet" gäller trevligheten kanske bara internt?
Det är kanske dags att domprosten besvarar frågan om de samkönade vigslarna var sista steget eller första steget i Stockholms stifts förändrade syn på äktenskapet. I Svk:s övriga stift gäller väl att det var sista steget?
Är Åke Bonnier medveten om att L.F. (och andra?) blir varnade för att debattera på den här bloggen på sin (sina) egen (egna) bloggar för att det här sprids falska budskap, sägs det?
Borde inte de som gör så i stället skriva detta HÄR? Förfaringssättet tangerar faktiskt förtal!
Det finns många sätt att göra kyrkan rutten!
Missade bloggadressen.
Vilken underlig stämning det är här. Är det så i kyrkorna också? Inte underligt i så fall att jag inte triv där. Jesus är det viktigaste i mitt liv, jag tyckte om det som stod om Jesus i bloggen.
Hälsningar Mia
Där fundamentalismen far fram blir det ofta mycket otrevligt, Mia.
För fundamentalister har en tendens att ikläda sig en gudaroll för att döma andra människor och deras tro.
Välkommen till
www.metrobloggen.se/lilatankar
Tant Lila
Det fina med er "verkligt kristna" (skilt från fundament-a-listerna) är att de är så inkluderande. Alla får vara med...
Tro på att alla måste finna sin egen sanning, Verkligheten, Historien och Universum kommer sedan att anpassa sig. Tro också på att det inte finns en absolut sanning, utom Sanningen att det inte finns någon absolut sanning.
Vi behöver fler sådana kristna. Som inkluderar alla; utom dem som tror på något och som är tolekant mot allt, utom mot de som tror på något specefikt uppenbarat.
Intolerant mot de som tror och tolerant mot de som inte tror; det var Jesu enkla budskap, eller?
Mia, jag kan ibland tycka att tonen bland debattörerna (vissa) är raljerande och huggande. Naturligtvis vill jag att alla, inom ramen för att man inte går till personangrepp eller förtal etc, ska få yttra sig på min blogg. Men, jag kan ibland undra vad Jesus själv skulle säga om alla huggen? Man tyckte olika också på Paulus tid. Så har det alltid varit i kyrkans historia. Men jag tror att vi, med den ömsesidiga kärleken som ideal, skulle kunna samtala med varandra på ett uppriktigt och bra sätt även där vi tror, tycker och tolkar olika. Det handlar o respekt och det handlar om att steg för steg försöka leva det som Jesus själv talar om - enhete, men en enhet i mångfald.
Mia, jag beklagar att Du tycks ha blivit illa behandlad i kyrkan. Jag hoppas att Du kan finna en församling där Du kan känna Dig hemma och bli väl bemött!
Vänliga hälsningar
Åke
Skicka en kommentar