tisdag 19 oktober 2010

Inskränkt eller generös?

Är Svenska kyrkan inskränkt eller öppen? Den debatten har förts på kommentarerna till ett av mina blogginlägg. Det är så lätt att säga att en kyrka är inskränkt så fort den har en uppfattning, en profil, en övertygelse som inte stämmer överens med den andres uppfattning. Jag kan tycka att andra trossamfund kan ha en inskränkt syn i vissa frågor därför att jag och min kyrka har en annan syn. Men ärligt talat, hur långt kommer man med det resonemanget. Vi må framföra olika påståenden om hur den andre är, vi må måla upp den andres kyrka, den andres tro i svart-vita färger, men vi måste komma ihåg att vi målar utifrån, bedömer utifrån och ser inte alltid nyanserna, ser inte inifrån. Låt oss se på varandra med respekt, låt oss samtala med varandra i nyfikenhet över den andres åsikter, den andres trosuppfattning i glädje över vår egen.

Själv är jag glad över en kyrka som så tydligt tar ställning för samkönade äktenskap, som så tydligt tar ställning för de marginaliserade i samhället, som så tydligt tar ställning för människovärdesprincipen som talar om alla människors lika värde och som gör allt detta på en god biblisk grund. I fler och fler kyrkor av reformatorisk tradition väcks dessa frågor och fler och fler röster höjs runt om i världen för att man ska gå samma väg som Svenska kyrkan. Här har vi varit en förebild.

Men, och det är viktigt, som kyrkotillhörig behöver man inte dela kyrkans syn på något. Varje kyrkotillhörig har rätt att tro som vederbörande vill. Det är en generös hållning som vi delar med många (kanske de flesta trossamfunden). Däremot måste en prästkandidat eller dioakonkandidat hålla sig till Svenska kyrkans lära och liv såsom den återges i bekännelseskrifterna och tolkas av kyrkoordningen. Svenska kyrkans präster och diakoner kan kort sagt och draget till sin spets, riskera att förlora uppdraget att vara präst eller diakon om vederbörande bryter mot det som stadgas i kyrkoordningen. Det finns alltså begränsningar för vigningstjänsterna inom Svenska kyrkan. Det gäller också biskopsämbetet. Men detta är inte konstigt, det återfinns också i andra episkopala kyrkor inklusive den katolska. Någon ordning måste det ju vara...

Liksom i den Romersk katolska kyrkan ryms det många olika linjer i vår kyrka men liksom i den Romersk katolska kyrkan finns det saker som måste uppfyllas för att man ska diakon- och/eller prästvigas.

I Svenska kyrkan, som jag känner inifrån är det högt i tak - men det finns ett tak.
Men det viktiga kanske inte är själva taket utan den mångfald, den glädje, den möjlighet, den utmaning, den gemenskap, de svårigheter, de sorger, det hopp, som ryms under taket.

Tack gode Gud för Svenska kyrkan!

21 kommentarer:

Mia sa...

Men om nu allt är så bra, varför vill inte folk vara med då? Varför sitter vi 5 st i kyrkan en söndagsförmiddag?. Eller varför är jag ensam deltagare på fredagsmässan i en stor kyrka mitt uppe på stan? Varför blir jag uppmanad av trygghetsvärden i mitt bostadsområde att dölja mitt halskors för att "det är onödigt att provocera" när jag besöker centrum där?
Jag håller med om allt som Åke säger i inlägget och det skulle vara så roligt om fler människor skulle upptäcka det.

Anonym sa...

Får man pröva sina tankar och funderingar i värderings övningar under utbildning til präst eller diakon utan att bli av med antagningen?

Värdeings övningar är väl till för just diskussion i olika frågor

Anonym sa...

Från prästvigningslöftena om någon vill diskutera detta med Åke.

HB42: “Viljen I, efter bästa förstånd och samvete, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den Heliga Skrift, och så som vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna? … Viljen I ock troget efterleva kyrkans lag och ordning, bevisa edra förmän skyldig lydnad och villigt efterkomma vad eder varder ålagt?”

HB86: "Vill ni stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten? … Vill ni i er tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga er kallelse med Kristus som förebild?”

hilma sa...

Mia - jag har besökt Allhelgonakyrkan i Sthlm ett par gånger och där måste man vara i god tid för att få sittplats för det blir knökfyllt i kyrkan!
Där är en salig blandning av människor av allehanda bakgrund och där känns Jesus mycket närvarande.

Annorzzz sa...

Ja, Åke; Tack gode Gud för Kyrkan; den som vågar stå fast, trots att någon politisk eller kunglig makt försöker kontrollera henne.

Ett system som så totallt viker sig i nästan alla PK-frågor har inte många år kvar. Tyvärr, ty jag älskade också SvK en gång i tiden...

Men jag kan ha fel, det har jag haft förr (jag var ju protestant i 35 år) :-)!

Sofia sa...

"som så tydligt tar ställning för de marginaliserade i samhället"

ärligt talat (för här skulle vi ju vara ärliga) - om du bortser från ditt favoritexempel S:ta Klara nu Åke, vilka kyrkor gör egentligen det? Gör du det? Och på vilket sätt?

Diakon sa...

Instämmer: Tack gode Gud för Svenska Kyrkan! En uppfriskande blogg,eftersom inläggen i din blogg provocerar en del bloggare ganska ofta....

Oftas intressanta kommentarer... Andra gånger lite katten på råttan...Långrandigt, det tar aldrig slut....

Den här bloggen var som alltid mycket tydlig med sitt budskap!

Fantastiskt med en kärleksfull Gud och gemenskap - Svenska Kyrkan!

Sofia sa...

Det säger dig ingenting att det är just du som tycker att allt kyrkan gör är jättetoppen, du som är diakon och Åke som är präst? Att andra ifrågasätter har bara att göra med att Åkes bloggposter är så "provocerande"?

Mia sa...

Tack Hilma för tipset om Allhelgonakyrkan. Men jag kan inte åka 20 mil för att besöka en kyrka, fast jag önskar att jag bodde nära denna välbesökta kyrka. Eller att jag hade en sådan här. Men här där jag bor är kyrkorna tomma. På söndag ska jag sjunga med min kör i en av dem och då kanske det kommer fler, 10 st kanske. Vi är 30 i kören, en gång var vi på utflykt till en kyrka i Nynäshamn, då kom det 2 personer. Men visst är svenska kyrkan toppen, det är därför jag är med i den, men jag förstår inte den självgoda inställningen från dem som har kyrkan som arbetsplats.

Åke Bonnier sa...

Mia,
Om självgodhet innebär att man bara ser sig själv och inte ser dem man är satta att tjäna och vårda med Jesus Kristus i centrum och med fokus på den enskilde, då är det förfärligt och en synd. Många har i kyrkans historia begått denna synd. Men om självgodheten handlar om att hålla fram den kyrka man älskar, med hennes fel, brister, förtjänster, möjligheter, och värna om den inkluderande öppenheten där enskilda borde bli sedda, bekräftade och upprättade, då är det något annat. Låt oss tillsammans, Du hos Dig och jag hos mig, vara med och fortsätta bygganddet av en sådan kyrka. För det handlar om en glimt av Guds rike där Du och jag och andra är livsviktiga! Som Lill-Lindfors sjunger i en sång: "Tillsammans är ett sätt att finnas till."

Lars Flemström sa...

Hilma m.fl.
Nu tror jag att de har en liten annan agenda i Allhelgonakyrkan än i stiftets överiga kyrkor, och att Allhelgona därför samlar besökare från hela stiftet. Om det hade varit tvärtom, så att undantaget hade varit regel, hade Allhelgona nog inte haft bättre besöksstatistik än övriga kyrkor.

Mia, om det inte är fler besökare i kyrkan där du bor, borde inte problemet finnas att man inte har tid med var och en för att det så många som ska ses. Men om du sjunger i kyrkokören är du väl inte helt osedd ändå?

PA sa...

Annorzzz,

Det är möjligt att det här är lite väl mycket av ett "stick", men du skriver "Tack gode Gud för Kyrkan; den som vågar stå fast, trots att någon politisk eller kunglig makt försöker kontrollera henne. Ett system som så totallt viker sig i nästan alla PK-frågor har inte många år kvar."

Får jag bara påminna dig om hur ditt eget samfund, den katolska kyrkan, har en lång historia av politisk undfallenhet, politisk styrning och politiskt manövrerande.

Ibland kan det vara klokt att se inåt innan man börjar kasta skit utåt.....

PA sa...

Hilma, Lars m fl,

Allhelgonakyrkan är inget unikt projekt i stiftet eller i SvK.
I min egen landsortsförsamling knakar det i väggarna av olika aktiviteter: bibelstudier, gudstjänster, konfirmander, helig dans, gudstjönstgrupper, musikverksamhet mm.

Men då handlar det om att kyrkan måste våga stå fram och visa att det kristna budskapet är relevant, aktuellt och viktigt.

tant lila sa...

Ja, det är ett ständigt gnällande om tomma kyrkor. Själv känner jag inte igen det, även om de säkert finns. Min egen kyrka är naturligtvis inte fullsatt på söndagarna, men den rymmer 1200 personer, ungefär 1/3 av befolkningen i byn, så det skulle nog vara att begära för mycket. I de kyrkor jag har varit och firat gudstjänst i Lund och Stockholm har det funnits folk på gudstjänsterna. När jag bodde i Oskarshamn gick folk i kyrkan även vanliga söndagar, i Döderhult var det fullt av folk, och där lär nog besöksantalet hålla sig efter vad jag har läst.
Säg inte att folk inte vill vara med eller att ingen går i kyrkan för det är inte sant!
Historiskt sett var det mer folk, i alla fall när det var kyrkoplikt!
Men det är alltså inte dåligt överallt idag. Byt kyrka om det inte passar! Men gnäll inte, det underminerar bara Svenska kyrkan!
Och jag jobbade i sex år med muslimska högstadieelever och hade kors om halsen! Jag upplevde att de tyckte att det var positivt att det överhuvudtaget fanns lärare som trodde på Gud!

Mia sa...

Jag beskriver bara min egen verklighet som den är och det är precis den här sortens elaka kommentarer som gör att man undrar var den kristna kärleken finns?

PA sa...

Mia,
Exakt vad i det som skrivits upplever du som elakt?

tant lila sa...

Ja, men Mia, Din verklighet eller Min verklighet är ju inte Verkligheten, eller hur? Man kan inte säga "Varför vill inte folk vara med då?" för att det just i en bestämd kyrka inte finns besökare. Att påpeka detta är inte elakt. Detta är realistiskt. Det gäller att skilja på sak och sak.
Och de här destruktiva hållningarna är farliga för Svenska kyrkan, tror jag. Det är lätt att sänka varandra.

Jonas sa...

PA, när du skriver så om katolska kyrkan så lyser det igenom att du vet väldigt väldigt lite om katolsk tro och morallära och istället har fördomar om densamma. Politiken har aldrig någonsin styrt de katolska trosuppfattningarna. För Svenska kyrkan är det precis tvärtom; beslutet 1958 var inget annat än ett politiskt beslut, likaså det 1982 och beslutet om samkönade "äktenskap" förra året.

Tyvärr så är Svenska kyrkan - nu säger jag inte att det är lika illa i domkyrkoförsamlingen - faktiskt väldigt inskränkt. Att inte tro alls eller att vara "Jonas Gardell-Kristen" är ofta mindre kontroversiellt eller fel än att ha en klassiskt kristen tro. Än så länge får man vigas till präst om man tror att äktenskapet är till för man och kvinna, men som det verkar i många sammanhang är det bättre att tvivla på att enda vägen till frälsning går genom Jesus Kristus än att äktenskapet är för man och kvinna, så som det alltid har varit.

P-A Rudberg sa...

Jonas,

Jag har stor respekt för katolska kyrkan och katoliker. Även om jag inte håller med om alla delar av hur de tolkar det kristna budskapet och hur man ska vara "rätt kristen".

Jag har en del kunskap om historia. Utan att gå in på alla detaljer kring hur den katolska kyrkan har styrts av politiska beslut och politiska hänsyn så kan jag rekommendera dig att läsa Göran Häggs bok Påvarna - en kortfattad beskrivning av påvedömets historia.

Jonas sa...

P-A Rudberg. Det verkar ändå som att jag vet mer om dig än den här saken. Jag har läst liknande saker. Det är sant att Kyrkan tidigare hade stora politiska anspråk; mot den bakgrunden bör Luthers kritik i mångt och mycket läsas.

Men du har helt enkelt inte förstått skillnaden mellan kyrkans tro och lära och hur den i praktiken har agerat i olika avseenden. När man pratar om den så kallade ofelbarhetsdogmen bör man betänka att Påven endast har talat ex cathedra för att fastslå en dogm vid ett par tillfällen, och att Påven på intet sätt är ofelbar i andra avseenden, till exempel agerandet i korstågen. Du synes falla i samma fälla.

Till skillnad från Katolska kyrkan är det, för närvarande och sedan ganska många år, inget annat än ren politik som bestämmer vad som är den kristna tron i Svenska kyrkan. Likaså var det inget annat än ett politiskt övervägande av Gustav Vasa som ledde till att reformationen ägde rum i Sverige, inga teologiska överväganden.

P-A Rudberg sa...

Jonas,

Men du måste ju göra samma disinktion mellan lärosatser och agerande både för katosla kyrkan och den svensk-lutherska kyrkan i sådana fall?

Den svensk-lutherska kyrkans tro och agerande kommer från gång till annan på kant med "det politiska samhället", t ex när det gäller invandring.
Och den svensk-lutherska kyrkans grundläggande trossatser formuleras inom kyrkan - kanske mer så nu än tidigare.

Men det blir ganska meningslöst om du ska förneka den katolska kyrkans politiska manövrerande, både i trosfrågor och i "utomkyrkliga" frågor. hela diskussionen kring gudstjänstspråk är i hög grad en politisk anpassning. Kyrkans kamp mot kommunism är en annan fråga där politik har gått före tro. Kanoniseringen under Johannes Paulus II av personer som utsatts för nazistisk förföljelse är i hög grad gjord av politiska hänsyn. Och så vidare...
(Jag bryr mig inte om att gå tillbaka längre i tiden för då skulle listan bli väldigt lång....)