torsdag 4 november 2010

Tro och vetande i helgontid.

Vad är egentligen en tro på Gud? Måste man tro på ett visst sätt? Måste man tro på det som står i Bibeln? Måste man tro på trosbekännelsens alla formuleringar? Dessa frågor är vanliga bland många människor som längtar efter någon form av gudsrelation men som inte är beredda att kalla sig kristna så länge som kristendomen presenteras som ett trospaket där det gäller att dunka in ett antal givna sanningar.

För mig handlar tron kanske inte främst om att "tro rätt" utan snarare om att ta sin Gudslängtan på allvar. Tron blir då snarare en sorts relation till Gud, en relation som inte bestäms av fyrkantiga staket uppspikade av dem som vet hur det ska vara. Nej, tron på Gud är just så generös som Gud själv. Den kan se olika ut och får vara olika. Tron handlar inte om att veta, att finna den sakliga och objektiva sanningen. Tron är snarare att våga treva sig fram, att pröva olika tankar, att brottas med Gud där bara Gud kan bedöma brottningsmatchens uppriktighet.

Kristen tro då? Vad är det? Kanske samma sak! Som kristen får jag brottas med Kristus, med Jesus själv. Kristen tro är inte att veta hur det verkligen är i förhållande till andra som inte vet det. Nej, kristen tro är större än så. Den handlar om att vilja följa Kristus, att vilja säga att "Jag är beredd att vandra ett stycke med Jesus, lära av Honom, lyssna till Honom, öppna mig för Honom".

Det var det som helgonen gjorde. De får vara vår förebild.

9 kommentarer:

Kyrkoherdens tankar sa...

Amen!

P-A Rudberg sa...

Tack för kloka ord!

Jag blir ibland förvirrad, upprörd och uppgiven inför det jag läser i Bibeln.
Vissa saker får jag inte in i min skalle helt enkelt.
Inte minst har jag morrat på Paulus det senaste året.

Men jag tänker inte låta det stoppa mig. Istället frågar jag Gud: "Kan du vara så hygglig och reda ut det här åt mig?"
Ibland ger han mig en insikt, ibland verkar det som om han tänker: "Det kan du nog fundera över ett tag på egen hand."

Tänk bara på något så otroligt som att inte ens Jesus närmaste lärjungar alltid förstod honom!
Är det då så konstigt att vi behöver vända texterna och budskapet några gånger i våra skallar och i våra liv?

Kristen tro är ingen receptbok med exakta anvisningar för vad man ska göra och inte göra för att nå målet.
Jag tror faktiskt att han menade att själva processen att komma fram till svaren är en del av svaret.
Just nu slår det mig att Jesus själv faktiskt säger att han är VÄGEN, inte målet.

Åke Bonnier sa...

Jo P-A,Paulus är inte helt lätt att begripa alltid. Det tyckte nog inte heller de i de första församlingarna. Men vad Paulus står upp för och driver intensivt är tron på Jesus Kristus den uppståndne och vad korset betyder för oss. Sedan har han använts som slagträ i kvonnprästdebatten och i debatten om homosexualitet. Gällande båda dessa ämnesområden har han använts felaktigt (menar jag och många exegeter). Jag förstår om Du morrar, men Paulus måste läsas i sin kontext - den historiska situationen. Just dessa ämnen ´är tidsundna medan talet om Kristus och Kristi kropp (kyrkan) och längtan efter enhet är tidssprängande.

P-A Rudberg sa...

Åke, jag har inget egentligt problem med det Paulus uttryucker om kvinnor, slavar etc. Jag kan se det i ljuset av den tiden. (Även om jag ibland skulle önska att den Helige Ande hade gett Jesus närmaste efterföljare en mer universell inspiration.)

Det jag sliter med är Paulus växling mellan auktoritära uttalanden, smicker, övertalning, vädjanden - och hans uttalanden som ibland ger intryck av att motsäga varandra.
Min enda nyckel till att förstå honom är att sätta honom på andra sidan köksbordet och föra en diskussion med honom. Hur skulle Paulus låta idag, som en person vi skulle kunna relatera till?
Jag kan då se honom som en person som är så uppfylld av det hans anser är viktigt att han tar till varje medel för att nå fram. Han är så angelägen att han ibland snubblar på sig själv och glömmer att lyssna in den han talar med. (För jag tror ärligt talat inte att Paulus var någon stor lyssnare...)

Men jag har inte landat Paulus ännu, frågan är om jag någonsin kommer att göra det...

Han är en av Bibelns mest karismatiska, brinnande och motsägelsefulla personer. Och kanske den mest "verklige"...

Anonym sa...

Grattis till att ni tar inträde året runt i Storkyrkan, äntligen avskaffar kyrkan sig själv utan humanister och ateisters hjälp. Skit gudstjänster och satsa alla inkomster på konserter och utställningar istället!!

Sofisten

P-A Rudberg sa...

Sofisten, senaste jag kollade fanns det väldigt många fler kyrkor än Storkyrkan....
Tror du inte kyrkan överlever om EN kyrkobyggnad tar inträde?

(Mig veterligen finns det många kyrkor utomlands som tagit inträde i flera decennier....)

Annorzzz sa...

Åke

Det är skönt att veta att du vet vad som är tidsbundet och inte. Det innebär att du har rätt och 2000 år av enhetlig kristen tro har fel och att 2 miljarder famlar i blindo, medan bara några protestanter i Svedala har hittat "den verkliga kristendomen". Grattis!

Kjell Präst sa...

I min predikan på Alla själars dag sa jag, apropå vårt evighetshopp, att när vi av olika anledningar inte kan tro på Gud, tror Gud på oss - för Jesus säger att det är Guds vilja att ingen enda människa ska gå förlorad.

P-A Rudberg sa...

Annorzzz,

Är det inte påtiden att dusläpper din fixering vid rätt och fel och dina ständiga påhopp på de som valt en annan tillhörighet än den katolska kyrkan?

Inse att varken du, jag, Åke eller någon annan har det garanterade svaret på de här frågorna. Vi kan bara var och en söka svaren i vår relation med Gud. Under tiden får vi söka gemenskap där den faktiskt finns - itron på den uppståndne Jesus Kristus. Och det är inte något litet!