fredag 7 oktober 2011

Efter tandborstningen!

Innan jag skriver något om det som rubriken antyder vill jag uttrycka min glädje över att Tomas Tranströmer har fått årets Nobellpris i ltteratur. Liksom säkerligen många andra bloggare och twittrare och hemsidesskribenter, journalister, insändarskribenter, allmänna tyckare, så gläds även jag över att det är en svensk poet, en på många sätt tillgänglig poet, en poet som uttrycker andliga tankar och som tolkar livets viktiga frågor på ett fantastiskt sätt som fått priset. En av mina favoritdikter är Romanska bågar som återfinns i många sammanhang. Läs den och meditera över den!

Men nu något om vad som bör göras efter tandborstningen varje dag. Jo, då ska Du ställa Dig framför badrumsspegeln och stirra in i Dina egna ögon och säga högt till Dig själv: "Jag är oändligt älskad". Detta är grundbudskapet i den kristna tron. Det är för kärleks skull som Gud skapar världen. Det är för kärleks skull som Gud blir människa. Det är för kärleks skull som Jesus Kristus ger sitt liv för oss i både ord och handling. Det är för kärleks skull som han låter sig spikas upp på korset. Det är för kärleks skull som han uppstår igen ifrån de döda. Det är för kärleks skull som han är mitt ibland oss. Den kärlek det handlar om är den gudomliga kärleken som "inte söker sitt" (1 Kor 13), som inte värderar efter förtjänst, efter engagemang, efter produktivitet etc, en kärlek som inte går att stoppa, som inte ens döden kan stoppa.

Kort sagt handlar Guds kärlek om nåd, den nåd vi får öppna oss för, den nåd som bär också när allting annat sviker och bedrar. Detta är något vi behöver påminnas om, öppna oss för. För den "vanlige" svensken verkar detta vara svårt och samtidigt är det just detta som så många längtar efter. På en gång syndare och rättfärdig, säger Martin Luther. Så är människans sitaution. Att vi är syndare, att vi gör, säger, tänker en massa saker som vi kanske inte borde göra säga eller tänka, det är vi nog alla medvetna om. Kort sagt: det finns ett sorts syndamedvetande hos den "vanliga svensken" ett syndamedvetande som handlar om nedvärdering av det egna jaget. Även de s k underlåtenhetssynderna tycks vi vara medvetna om. "Jag borde ha gjort eller sagt...". Men nåden, den upprättande nåden är svårare för oss. Därför behöver vi stunden efter tandborstningen där vi får se in i våra egna ögon och säga de upprättande orden om vårt eget värde.

På söndagen (efter tandborstningen :-)) får vi komma till kyrkan som dem vi är, öppna oss för Guds nåd och bejaka att vi är älskade, att vi får leva av och i nåden, att vi är, med kyrkligt fikonspråk, "rättfärdiggjorda". Detta är vår dubbla natur. Vi är både det ena och det andra. Det ena vet vi och kanske tyngs av. Det andra behöver vi påminnas om!

Efter tandborstningen!

13 kommentarer:

P-A Rudberg sa...

Enig, enig, enig!

En annan Tranströmer-dikt som jag rekommenderar är Ostinato. Den har följt mig genom många år.

Jag vill också passa på att slå ett slag för syndabekännelsen och avlösningen, kopplat till vad du skriver. För mig är det en av de allra skönaste ögonblicken i mässan. Jag kan få bära fram allt jag vet att jag missat - medvetet eller omedvetet. Och jag får ta del av den oändliga nåden - av Guds villkorslösa kärlek till mig. Det är ett svindlande ögonblick.

Berit sa...

Jag ska svära i kyrkan genom att bekänna att Tranströmer inte alls är någon favorit.....Amos Oz eller Joyce Carol Oates är mina favoriter! Jag blev uppriktigt sagt besviken!!

Nu ska jag borsta garnityren!!

nya tant lila sa...

Berit, det finns alltid flera kandidater och smaken är olika. Men tänk på prestationen! Tomas T. drabbades 1990 av stroke och afasi och talar tydligen fortfarande väldigt lite. Själv träffade jag honom och hans fru några år efter stroken. Men EFTER detta har han lyckats ge ut två diktsamlingar, en där hälften av dikterna sägs vara gamla dikter, och den andra hälften i en för honom ny form haiku-dikter, som också den sista diktsamlingen är skriven i.
Tänk att ha afasi och kunna ge ut två diktsamlingar i Nobelprisklass! Bara det är ju värt ett Nobelpris!
Därmed inget sagt om de tidigare dikterna som ju har ett mycket säreget djup.

nya tant lila sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Berit sa...

Ja visst är det en bedrift. Dock beror det ju på hur afasin är. Hans dåliga talspråk behöver inte nödvändigtvis innebära lika stora problem att skriva även om det ofta finns samband.

Nu ska ju inte nobelpriset delas ut till den som gjort den största bedriften utan till den som, genom sitt litterära verk, gjort sig bäst förtjänt av priset. Tranströmer har drivor med människor som uppskattar hans verk, att lilla jag inte ingår i hyllningskören fixar han säkert :-)Man behöver inte jämt gå i flock, han är inte "my cup of tea" helt enkelt. (Men jag vet att det är lite...ehh...att svära i kyrkan, man gör bara inte så, man gillar Tranströmer. Så det så.)

nya tant lila sa...

Nej, tydligen påverkar det inte hans förmåga att skriva! Han fick ju också Augustpriset för en av de diktsamlingarna som kom efter stroken!
Detta måste ju vara något för hjärnforskningen att ta fasta på.
Det är ju en sak att klara sig hjälpligt, en annan sak att nå prisutdelningsstadiet, eller hur?
Ett hopp för många drabbade!

LFL sa...

Ska vi diskutera litterära utmärkelser så föreslår jag ett pris för bästa alster i genren religös prosa. Och då ska Åke ha pris för detta inlägg, som på ett ovanligt nyanserat och uttömmande sätt, utan att förfalla till känslosvammel, handlar om Guds kärlek

Monica Eriksson sa...

Nu känner jag ett inre tvång att skriva här:-), den vänstra hjärnhalvan reglerar vår tal- och skrivförmåga. Två aeror är involverade: Wernickes area och Brocas area. När en fras ska sägas bildas symbolerna i Wernickes area, som är belägen i temporalloben, och överförs till Brocas area, som finns i nedre delen av frontalloben, där skapas de motoriska programmen som krävs för att sätta igång talmusklernas aktivitet. De motoriska programmen överförs i sin tur till ett område från vilket vokalisationsmusklerna arbetar (läppar, underkäke, tunga, struphuvud) och sedan finns motoriska program för armens skrivrörelser ovanför Brocas area. Detta kan bli en avhandling men som ni förstår kan dessa områden skadas av en stroke t ex, skador på Brocas area ger motorisk afasi vilket medför svårigheter att bilda motoriska program för talet. Har inget med förmågan att tänka, skapa, intelligens att göras, dessa områden är intakta. Om du däremot får en skada i Wernickes area så får du en sensorisk afasi, den gör så du inget förstår men de ord du en gång haft rullar på i osammanhängande haranger, motoriken är intakt, men du förstår ej vad du säger och ingen annan heller. Detta läsare om ni finns är något helt annat och tragiskt naturligtvis. Detta är också mångårig kunskap inom neurovetenskapen och inget nytt men skulle behöva förklaras mer för gemene man. Så slutsats, Tranströmers välförtjänta pris är inget som förändrats igår eller idag, han kan skapa samma eller nytt som alltid. Om ork, intresse, lust finns kvar så är ingenting omöjligt.

Monica Eriksson sa...

Förtydligande, det är alltså motorisk afasi (svårighet att tala) som Tomas Tranströmer drabbades av för länge sen. All hans förmåga finns som förut men orden kommer inte över läpparna men ned på pappret förstås, hoppas ni förstår. Han spelar ju piano med sin ena hand och det finns ju många musikstycken för vänsterhand.

nya tant lila sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
nya tant lila sa...

Monica! Jag förstår inte riktigt det du skriver om afasi. Du nämner inte den afasi då både talet och skriften är borta.Och man kan ju ha svårt att förstå också och utan att orden rinner på.
Var sitter de skadorna?
Är du den Monica som är gift med Tomas Tranströmer? Är det därför du vet så mycket om honom?
Nu är jag lite nyfiken.Det verkar ju vara svårt med intervjuer. SKRIVER han aldrig svar till reportrarna?

berit sa...

Tack Monika för din utförliga förklaring. Allt detta läste jag för många år sedan under min sjuksköterskeutbildning men sedan dess har jag jobbat med så mycket annat än afasi så kunskapen har legat nere i dammiga arkiv. Nu fick jag en välbehövlig uppborstning och styr kosan mot närmaste lärobok i neurologi.

NTL, jag tycker inte man ska efterforska vem Monika Eriksson är utan utgå från att hon är just Monika Eriksson som vet en del om Afasi. Att ständigt vilja veta vem som döljer sig bakom namn tycker jag är ett oskick. En del vill vara mer anonyma, andra kan skylta med sina namn och båda ståndpunkterna ska respekteras. Huvudsaken är att man uppför sig som folk, anonym eller ej. Den kunskap hon har om TT kan man läsa sig till. :-)

LFL, du har så rätt. Åkes text är bra.

nya tant lila sa...

Jo, Berit, visst kan man läsa sig till kunskap, men inte vilken sorts afasi en viss person har drabbats av. För detta måste man veta diagnosen på just den personen. Det var därför jag frågade om det var hustrun, eftersom hon så säkert uttalade sig om TT: s diagnos. Hon skrev ju dessutom ut sitt namn, eller hur? Detta var inget snokande från min sida, utan bara ett sätt att få klarhet i hur hon kunde uttala sig om just TT.
Jag har själv varit rektor på en skola med afasiutbildning och är inte helt oinformerad om afasi, då jag träffat många av kursdeltagarna i flera år och varit med på många föreläsningar.
På den skolan träffade jag också TT och hans fru några år efter stroken.