tisdag 18 oktober 2011

Och ljuset lyser i mörkret

För några dagar sedan var hustrun och jag i Köpenhamn. "Det är årets mest spännande kväll", sa en god vän när vi samtalade. Vi hade lyckats pricka in kulturnatten i Köpenhamn. Efter middagen begav vi oss ut på stan och tittade på människor som köade för det ena evenemanget efter det andra. Sammanhang var öppna (typ kungliga slottet etc) som inte annars öppnar upp för allmänheten. Museer, affärer, kyrkor höll öppet och extraöppet. Komers och kultur samsades med olika specialerbjudanden och folket trängde på. Kyrkan fanns på plats med möjligheter för barn att tävla i drickabacksklättring. En flicka hängde i en säkerhetssele och klättrade upp för knappt 20 backar. Jag skulle sannerligen inte kunna göra om det. Men kyrkan fanns också på plats med sitt sedvanliga program på Ströget, i den sedvanligt nattöppna kyrkan.

Hustrun och jag passerade och gick in i den fullsatta kyrkan. En stilla mässa pågick och vi som kom in välkomnades av präst och andra som delade ut smala vaxljus som vi kunde tända och sitta med så länge vi ville och det var möjligt. Människor trängdes vid ingången. Man ville stå en stund, komma bort från Strögets kommers och bara vara, bara låta den längtan som jag tror finns inom oss alla få några sekunders tillfredsställelse. Jag tänker nu efteråt osökt på kyrkofadern Augustinus som skriver: Du o Gud har skapat mig till Dig och mitt hjärta är oroligt tills dess det finner vila i Dig.

En stunds själslig vila - vila för våra oroliga hjärtan - tror jag vi fann allihop som var där. Den nattöppna strögetkyrkan blev som en refug mitt i tillvarons krävande ström. I kulturnattens mörker var mycket öppet och mycket tillåtet. Man kunde köpa ett kulturpass som gav inträde till olika aktiviteter, ett pass som gjorde det möjligt att komma in, att få delta. I det månghövdade gudstjänstsammanhanget behövdes inget pass, bara en längtan. Och längtan fanns!

Och längtan finns - och allas vår stora utmaning som Kyrka är att möta den längtan. För vi har ett svar, ett svar som håller både då det är dag och då det är natt. Låt oss vara tydliga med det svaret. Det finns ett svar för den som söker. Det finns ett svar för den som som längtar. I den mörklagda kyrkan på Ströget anades detta tydligt i vaxljusens lågor, i sången, musiken, stillheten. Det fanns en Närvaro!

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det! (Joh 1:5)

12 kommentarer:

Anonym sa...

"Det finns ett svar för den som söker. Det finns ett svar för den som som längtar".

Viktiga ord och härligt att höra Åke, instämmer!

/Robin

P-A Rudberg sa...

Men hur möter vi den längtan?

Jo, med förenklingar, jippon och skenfäktningar om regelverk, förvaltningsformer mm.
För det är det människor möter när de närmar sig kyrkan via media, bloggar etc.

Vi måste lyfta fram det levande och mångskiftande församlingslivet. DET är vårt erbjudande till den längtande människan.

Staffanw sa...

P-A, kanske innehållet i media och bloggar är just en reaktion på att det levande och mångskiftande församlingslivet saknas.

Lars Flemström sa...

Idag har jag sett ljuset och det värmde...

Anonym sa...

Jag menar att vi måste lyfta fram svaret som folk söker och längtar efter, utan att kanske veta om att det är någon som är så nära och bekant, ändå idag så långt borta från många människors liv - Jesus Kristus som nyckeln till helande av våra personliga sår, men även tillkortakommanden och synder och är den som kan ge oss förlåtelse, frälsning och evighet.

Det var ungefär så jag uppfattade Åkes inlägg (hoppas jag inte missuppfattade honom?).

Kyrkan har ett ansvar för att varje människa ska få en ärlig chans att veta sanningen om våran tillvaro. Det finns inga omständigheter som är för svåra. Jesus har lovat att den som söker finner. Han har berett oss en väg och en plats i himlen. Stor eller liten församling spelar ingen roll (där tre samlas...) bara evangeliet rent förkunnas och sakramenten bevaras och utdelas på rätt sätt. Till dess vi dör och förenas med det gudomliga får vi ha med oss honom i våra hjärtan och i våran tro, och dagligen låta oss påminnas av vårat dop. För detta behöver vi också varandra.

/Robin

P-A Rudberg sa...

Staffanw, eller så är bloggskriverierna mot SvK av vissa personer det ett tecken på att en del personer inte är beredda att gå in i den gemenskap som en levande församling innebär om allting inte görs och är som de själva vill?

P-A Rudberg sa...

Robin, eller som min församling har som motto i församlinginstruktionen: "Göra Kristus synlig."

Anonym sa...

P-A. Intressant det där. Församlingen gör Kristus synlig, eller tvärtom, Kristus gör sig synlig för församlingen.

Tycker i alla fall det låter som en riktigt bra instruktion ni har.

/Robin

Staffanw sa...

P-A, mottot "Göra Kristus synlig." är precis rätt, härligt. Men det finns tyvärr så många tecken på det rakt motsatta inom SvK. Vilket bl a jag tidigare, och många inlägg i Kyrkans Tidning, vittnat om. Men det är alltid tid att vända om. Egentligen är ju bara det att man har ett sådant motto ett tecken på just detta. Utan kristus - ingen kristi kyrka. Borde väl vara fullständigt självklart, tycker jag.

P-A Rudberg sa...

Staffanw,

Ibland blir jag bara så trött på de som absolut ska ta ALLT som ett tecken på att SvK är fel.
"Att göra Kristus synlig" är inget tecken på att något är fel, utan en programförklaring som är mycket större än att konstatera att Kristus är vår kyrkas fokus. Det handlar om ett perspektiv utåt såväl som inåt. Ett perspektiv som bygger på Bibelns grund. (För inte är väl Bibelns ord om mission etc ett tecken på att något är fel med den kristna kyrkan.)

Vad gäller inläggen i KT så tycker jag mig se att många av dem härrör från de vanliga tyckarna som ständigt står med en megafon till hands.
Flera av dem har inte verkat inse att kyrkans arbetsgrund är församlingen. De vill inte ha det långsiktiga "grå" vardagsarbetet, utan de vill ha det stora programförklaringarna med svepande linjer och färdigtänkta besked.

Staffanw sa...

P-A, vem är det som tar ALLT som ett tecken på att SvK är fel? Vad som provocerar mig är mer att du saknar ödmjukhet när det gäller SvK’s utveckling inom vissa områden. Och att du hånfullt avvisar de som framför kritik som ”mediapräster”. Tyder inte på någon djupare vilja att göra kyrkan bättre. Bland de du avfärdar så lättvindigt hittar vi ett antal prästkandidater, som väl knappast tillhör de som ”ständigt står med en megafon till buds”. Vi har ändå en kyrka som befinner sig i kris – inte bara vad gäller antalet medlemmar utan mer på grund av en alltmer stelnad och samhällstillvänd teologi som inte längre är det salt i samhällskroppen som bibeln talar om.
Och här ligger den stora utmaningen. Vad vill kyrkan vara? En politiserad, öppen, demokratisk folkkyrka – eller en kyrka som kännetecknas av tro på Jesus som Herre, dop, eukaristi, förkunnelse. En ”budbärarkyrka” - samlad och formad av Guds ord med uppgift att proklamera vad den hört, trott och med uppdraget att förkunna evangelium. Och evangeliet är varken det skrivna bibelordet eller ett antal doktriner om Gud, utan det förkunnade Ordet.
Hoppas vi kan föra in debatten på detta mer än att fortsätta ett personligt käbblande. Jag lovar att försöka, ialla fall.

P-A Rudberg sa...

Staffanw,

Naturligtvis finns det nyanser bakom mitt resonemang också.

Men faktum är att flera av de mest högljudda kritikerna mot SvK är s.k. mediapräster med journalistisk bakgrund. De är mer intresserade av att försöka förändra SvK efter sina idéer med hjälp av kantiga debattinlägg än genom att bygga SvK i församlingarna. De vill ha de snabba och enkla lösningarna - det färdigdefinierade regelverket.
Att en del prästkandidater finns i kritikerkåren gör mig inte ett dugg mer förhoppningsfull.

Nej, SvK befinner sig inte i kris. Jag vänder mig bestämt mot den analysen. Även om den upprepas med en papegojas envishet så blir den inte mer sann för det. (Möjligen innebär just den felaktiga analysen att SvK DRIVS in i en kris.)
SvK är i hög grad en levande kristen kyrka som nog allt oftare visar att sältan i hög grad finns där. En pilgrimskyrka som lever i världen, men inte av världen.

Jag vänder mig också mot att en öppen och demokratisk folkkyrka skulle stå i motsats en kristen förkunnande kyrka. Sådana konstruerade motsatsförhållanden bidrar inte ett dugg till en positiv framtid för SvK.