Inga ljus i Storkyrkan!

Idag på påskafton är Storkyrkan öppen, men ingen turist kan tända ljus i vår fantastiska ljusglob. Det svarta antipendiet hänger på huvudaltaret och endast ett kors och fem röda rosor finns där. Ingen turist kan tända ljus vid vårt förbönsaltare i Olaus Petrikapellet. Egentligen hade jag velat stänga kyrkan redan igår på Långfredagen vid tre-tiden på eftermiddagen för Jesus är död. Igår påmindes vi om Hans yttersta smärta - Hans totala övergivenhet. Den dagen det begav sig för ca 2000 år sedan, ekade orden ut över Golgata, ut över Jerusalem, ut över dåvarande Palestina, ut över världen: Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig? De orden har blivit tolkningsord för så många människor som just har upplevt och idag upplever gudsövergivenhet; människor vars hem totalt demolerats i Italien, människor som mist sina älskade i krig i Irak, Afganistan, Gaza , genom terrordåd i Israel men också genom sjukdom, genom olycka. Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig? Många som är drabbade av finanskrisen ropar samma sak. Man blir avskedad, arbetslös, får lämna sin bostad, krisen uppstår i familjen. Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig?

Jesus dör på korset, tillsynes övergiven av Gud, Gud som Han talat så mycket om, Gud som Han identifierat sig så med. På korset verkade Gud helt frånvarande.

Och ändå var det inte så. När Jesus dör på korset är inte Gud frånvarande. Gud själv hänger på korset. Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, dör på korset - tvingad därtill av den romerska makten -men för kärleks skull. Kristus dör på korset för att visa att när vi ropar vårt rop av övergivenhet, är vi inte ensamma. Kristus dör på korset för att visa att han delar all vår smärta, är med oss i all vår smärta, i all vår ångest, i all vår oro, i allt det som tynger oss. Det handlar alltså inte om att Gud skulle kräva ett blodigt offer, ett försoningsoffer för den fallna människan. Det handlar om Gud som älskade och älskar världen. Som älskar Dig och mig ända in i döden. Gud är inte frånvarande.

Idag lyser inga ljus i Storkyrkan - inte innan uppståndelsemässan ikväll kl 23.30.

Men igår var hustrun och jag ute och tog en promenad på Lidingö i Kapstaområdet. Min älsklingsblomma Blåsippan lyste klarblå och jag blev så oerhört glad över den mängd som fanns där och vittnade om våren, om det nya, om framtid och möjlighet trots allt - trots att inga levande ljus lyser i Storkyrkan.