Mötet med den uppståndne
12 år sedan
tisdag 21 juli 2009
Kyrkans uppdrag är att servera maten!
I ett multikulturellt och multireligiöst samhälle där ateisterna nästan framträder som ett "trossamfund" är det viktigt att Svenska kyrkan vågar stå stadigt på den grund som apostlarna har lagt med Kristus som hörnsten, d v s det som apostlarna förkunnade för 2000 år sedan i tal och skrift måste få vara det viktigaste för dem som styr och ställer, förkunnar och undervisar i Svenska kyrkans sammanhang. När nu det är sagt måste det också understrykas att vi lever i e reformatorisk kyrka där tolkning är viktigt, ifrågasättande är viktigt, där Ordet måste läsas i sitt sammanhang, förstås i det sammanhang där det förkunnas. Den avlidne biskopen Krister Stendahl sa något i stil med: Läs inte högt ur kokboken. Servera maten!! I en värld där människor längtar efter mening, längtar efter något att hålla sig till när allting annat sviker och bedrar, måste kyrkan våga finnas, våga uttrycka sin grundövertygelse, men göra det på ett sätt som inte bygger trösklar. Låt oss servera maten, d v s det upprättande budskapet som talar om människovärde, som talar om mening med livet, som talar om en kärlek som inte handlar om vad vi har, vad vi gör, vilken sexuell identitet vi har. Låt oss servera maten som handlar om Jesus Kristus, vem Han var, vad Han gjorde och vad Han kan betyda idag. Låt oss sluta att käbbla om andra saker. Eller åtminstone: Låt oss se vad vi har gemensamt oss kristna emellan och gemensamt stå upp för det. Det handlar om korsets budskap - ett befriande och upprättande budskap. Låt oss servera maten - en mat som inte ska vara skåpmat utan färsklagad med grundläggande ingredienser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jonas skrev 20 juli 11.30
"Vigsel bör ske genom att man skickar in något papper till myndigheterna där man anger att man vill gifta sig, man får ett beslut på detta och man går till prästen och viger sig inför Gud."
Detta förutsätter att prästen har juridisk vigselrätt. Ingen myndighet kan viga någon i dennes frånvaro. En skriftig handläggning av den juridiska vigseln enligt din modell, strider mot internationella konventioner och kommer inte att erkännas i anda länder.
Dopets partsbindande verkningar gäller endast samfund som får hjälp av Skatteverket att ta in kyrkoavgiften. Om detta bestrids av den skattskyldige ligger bevisbördan på Skatteverket.
Att exempelvis ett nöddop skett utan prästs medverkan kan inte bevisas, om ingen anmälan har gjorts till kyrkan. Men det är dopet och inte anmälan som är rättshandlingen. Se Adlercreutz lärobok om Avtalslagen, avtal genom realhandling!
Åke, vill du vara vänlig ta bort ovanstående (och därefter denna) kommentar, eftersom den har hamnat under fel inlägg.
Lars, jag beklagar att jag inte kan ta bort kommentarer. har ännu inte lärt mig det, men får komplettera min kunskap.
Åke
Ja, biskop Stendahl hade många slagkraftiga uttryck. Om vi nu "serverar maten" måste den naturligtvis använda de ingredisenser som receptet innehåller. Maten blir inte bra om man använder rågmjöl i st f vetemjöl, paprika i st f tomater etc.
Om man ersätter mässans djupa innehåll med karismatiskt surrogat i en vattvälling vilseleder man den kristna församlingen. Kyrkan måste alltså även i vår tid "stå stadigt på den grund som apostlarna har lagt med Kristus som hörnsten". Där fanns inget utrymme för den oordning som präglar de karismatiska samlingarna. Kan ingen förklara för mig varför de karismatiska måste tränga ut kyrkfolket från S:ta Clara. Låt dem utföra sina riter i Filadelfia och Elim.
Jag sedr inget gemensamt mellan äventyren i S:ta Clara och Svensja
Man kan sluta att käbbla om t.ex.
S:t Claras 300 utslagna, hemlösa som tröstas av sitt"karismatiska surrogat" kontra "kyrkofolket" som bestod av 3 gummor allt som allt, som duktigt stod ut med "mässans djupa innehåll" bara om man begrundar Jesus ord om att "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten".
PS: Gummorna håller säkert på med den fina, riktiga liturgin i Storkyrkan eller i S:t Jacob!
H.S.
HS!
Det är inget käbbel att värna om 3000 hemlösa. Kaffekokande volontärer på Plattan ger dem inte bostäder. Vägen är att Kyrkan demonstrerar mot Stockholm stad som glömt bort skyldigheten att ge dem bostäder och mat.
Basen för Sv Kyrkans cityverksamhet är inte 3 gummor eller 300 föreningsmedlemmar. Basen är alla dem som bor i förort och arbetar i city. De har inte tid med Gud i hemförsamlingen. Tidigt upp, till förskolan med barnen. Till två olika arbetsplatser.
På lunchen umgås var och en med arbetskamrater. I den pausen har de också tid med andlig gemensakp med arbetskamrater, t ex vid en lunchsmörgås under ett samtal om en film, en bok eller teater med andligt innehåll Detta är en form att möta andligt sökande. Om liturgin är karismatisk e d skräms de flesta vanliga människor bort. De måste själva få söka sig in till altaret. En sådan form av andligt sökande utvecklades i Storkyrkan med stor framgång i mitten av 1980-talet. Ludvig Jönssons efterträdare och samtida biskopar saknar förståelse för samtidens andliga sökande. De har tillämpat lasissez faire mentalitet och låtit en främmande liturgi ta rodret i S:ta Clara kyrka.
Jag tror säkert att karismatikerna kan samla 300 i S:ta Clara samtidigt sim de utestänger 10.000-tals andra.
Skicka en kommentar