"Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann." Står det i psalm 289 vers 3 i vår Svenska psalmbok. I måndags var det 20-års jubileum av murens fall i berlin. 1989 den 9 november stormade glada och entusiastiska berlinare över till varandra på ömsesidor om den förhatliga muren. Murens tid var över och hela Europa andades på ett nytt sätt enhet och gemenskap. Sedan uppstod andra svårigheter både monetärt och på andra sätt, men många av de svårigheterna har fått en lösning.
I kyrkans sammanhang tycks vi fortfarande leva med murar som vi vårdar och värnar. Störst av dem är trons mur där vi ser på varandra genom galler, där vi kastar trons stenar på dem som inte tycker lika. Jag har en dröm, en dröm om att vi ska kunna samtala med varandra, dela med varandra, respektera varandra också i kyrkans värld även om vi inte tycker lika. Men jag vet att det är svårt just för att vi har så mycket gemensmat. Det är ibland lättare att föra en dialog i respekt och öppenhet med dem man inte delar så mycket med än att göra det "internt". Varför ska det behöva vara så? Jesus själv sa till sina lärjungar: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35) Han sa inte: "Ett nytt bud ger jag er att ni ska tycka lika, tolka lika, ha samma syn på olika moraliska frågor". Nej han talade om den gränslösa vikten av den ömsesidiga kärleken, en kärlek som handlar om lyssnandets konst, delandets konst, respektens konst, att se ur den andres perspektiv och att i ödmjukhet visa på den egna övertygelsen utan att bygga murar, kasta pajer eller se på varandra genom galler.
Den citerade psalmen från Psalmboken börjar: "Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem" (Sv. Ps 289:1). Låt oss leva i den kärleken och av den kärleken och för den kärleken som kristna bröder och systrar.
I dag ska jag på domkapitelsammanträde med vår nya biskop, biskop Eva. Det ska bli roligt!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
3 kommentarer:
Om det inte är så att dom, som förnekar gamla trossaningar, helt saknar tro, kastar väl dom också stenar på de "otroende". Du gjorde det själv i ditt föregående inlägg, där du anklagade oss för att ha kritiserat Brunnes sexeualla identitet.
Men det vet jag ingen som har gjort. Hon heter väl fortfarande Eva, och inte Evert! Sexuell identitet handlar om vem man tycker att man är, eller vill vara: man eller kvinna. Sexuell läggning handlar om vem man attraheras av sexuellt: samma eller motsatta könet. Detta oberoende av om man har en sexuell relation med någon, som man attraheras av sexuellt. Äktenskap och partnerskap postulerar att man har en sexuell relation, med den man är gift / sambo med.
Äktenskapet är inrättat av Gud för man och kvinna. Den ordningen gäller för biskopar också! Alla vi som har haft sex utanför äktenskapet har syndat. Varför ska inte mina utomäktenskapliga äventyr med kvinnor upphöjas till kulthandlingar i kyrkan? Hade det varit mer gudomligt om det hade varit med män - eller med EN man?
Det är du skyldig att svara på, Åke! Annars är du en stenkastare! Hade du tagit emot mig med samma entusism, om jag hade studerat till präst och blivit biskop? Det är du skyldig att svara på. Annars är du en stenkastare!
Med sitt äktenskapsbeslut har Svenska kyrkan infört nya diskrimineringsgrunder. Och jag tänker inte låta mig begravas, när den tiden kommer, av en präst som viger samkönat. För det är en präst, som gör skillnad mellan heterosexuella och homosexuella äktenskapsbrytare! Somliga måste be om syndernas förlåtelse, andra kan be om att deras synder förnekas av kyrkan!
Det är nog dags att se upp med präster, som viger samkönat. För när de säger "På Jesu Kristi uppdrag, förlåter jag dig dina synder", så inkluderar de inte alla synder i förlåtelsen.
Roligt att du använder bibelordet, joh 13:34-35, som jag mailade Lennart Möller, ordförande för Jesusmanifestationen, i helgen och skickade kopia till dig med flera. Du uppmanar i din blogg om att våga prata "internt", det tycker jag låter som lysande idé, så vad sägs om en fika ihop? Vi tycker olika om mycket, så det lär nog aldrig bli tyst.
Med vänlig hälsning
Robert Lindberg
Street Church, Stockholm
Jesusfolkets webbplats
Hej Åke! Så sant, så sant det du skriver. Jag tycker att det borde vara lättare att som du skriver "internt" kunna tala med varandra. Alla religioner har väl kärleksbudskapet som grund "Älska din nästa så som dig själv", det är svårt för oss andra som inte verkar inom kyrkan att leva upp till. Jag tycker mycket om ditt val av psalm;
"Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem"
Skicka en kommentar