På jakt efter Jesusbarnet och hans familj...

Häromdagen skrevs det i Dagens Nyheter att Jesusbarnet är svårfunnet. Ingen Josef, ingen Maria, ingen åsna, ingen oxe. Inte ens i hantverksaffärer tycks krubbor finnas. De tycks inte vara gångbara på marknaden längre...

Nu är detta inte helt sant. Men det gäller att leta på rätt ställe. Storkyrkoboden säljer krubbor och jag misstänker att det går att finna krubbor också i Katolsk bokhandel vid Kungsträdgården.

Men kanske är detta symptomatiskt i vår överkomersialiserade jul. Jesusbarnet är svårfunnet därför att det döljs av alla erbjudanden, av alla presentförslag, av all julstress, av all julångest.

Men Jesusbarnet finns där ändå. Om vi bara tar tid. Kanske är det en av de finaste presenter man kan få i jul - tid att stanna upp, tid att lyssna inåt, tid att meditera över det makalösa undret - att Gud blir människa, att Gud själv möter oss på ett unikt sätt i ett litet barn, ett barn som delar det mänskliga och svåra livet, som börjar utan ett hem, som blir politiskt flykting, som troligen växer upp med en ensamstående moder (man tror att Josef dog mycket tidigare), som blir missförstådd av många, förnekad och föraktad av andra, som provocerade den romerska makten så mycket att de beslöt sig för att döda honom. I denna Människa (med stort M) möter vi Gud själv som älskar Dig och mig ofattbart mycket.

Ta tid, stanna upp framför krubban (den finns också i Storkyrkan och i S:t Jacobs kyrka)! Budskapet handlar om Guds kärlek till Dig! Du är gränslöst älskad som den Du är och Gud själv delar Ditt liv. Det lilla barnet i krubban vittnar!

Så ge inte upp sökandet efter Jesusbarnet! Han finns där och det är om Honom som julen handlar - inte om jultomtar, Kalle Anka, julmat och klappar. Visst är det roligt med jultomte och Kalle etc, men det är Jesusbarnet som håller att leva av och dö för.

Tack gode Gud för Jesus Kristus!