Just nu talas det med all rätt mycket om kronprinsessan Victorias och herr Daniel Westlings vigselgudstjänst i Storkyrkan den 19 juni. Stockholms domkyrkoförsamling får många frågor. En del svarar vi på, andra hänvisar vi till hovet och ytterligare andra låter vi bara vara. Men, det är klart att vi gläder oss på många plan över denna vigsel. Först och främst gläder vi oss över att det nu är dags för deras vigsel, att kungen och regeringen givit sitt tillstånd! Jo, sådana är ju reglerna, oavsett vad man tycker om det. Jag gläder mig över att brudparet vill dela resten av sitt liv tillsammans, ett liv med mycken uppmärksamhet från omvärlden – ett liv som säkerligen inte blir helt lätt och där de kommer att få bära varandras bördor, som aposteln Paulus skriver i sitt brev till församlingen i Galatien. Och samtidigt ett liv där de har varandra, där de kan hämta kraft av varandra, glädjas med varandra och älska varandra – tills döden skiljer dem åt.
Så gläder jag mig naturligtvis över att vi har fått 3,4 miljoner kronor från kyrkobyggnadsbidraget - ett bidrag som vi får av Stockholms stift liksom de 12 miljoner kronor vi får genom kyrkoantikvarisk ersättning! Dessa pengar kanaliseras genom Stockholms stift, som fått en större summa för bidrag till stiftets olika kyrkorenoveringsbehov, men som kommer från Svenska kyrkan på nationell nivå som i sin tur har fått 460 miljoner kronor av staten för vård av kulturbyggnader.
Storkyrkan har behövt renoveras, rengöras och kompletteras under flera år. Nu har vi, tack vare det kungliga bröllopet, fått den möjligheten och det är fantastiskt roligt! Vi gör det för att det behövs! Vi gör det också för alla de hundratusentals besökare som vi har varje år i Storkyrkan. Det kommer människor, inte bara från hela Sverige utan också från stora delar av övriga världen, som vill se S:t Göran och draken och som kanske inte bryr sig så mycket om huruvida Bernt Notke har gjort skulpturgruppen eller om det är en nederländsk konstnär (Se dagens kulturbilaga i Dagens Nyheter ). De kommer och vill se, vill uppleva kyrkorummet, beskåda Silveraltaret, se en av de äldsta Stockholmsmålningar som finns i Sverige. Men många kommer också för att få tända ett ljus, sitta ned och ana Guds närvaro i den kyrka där reformationen började. För alla dessa rengör vi Storkyrkan liksom för alla som kommer till alla våra gudstjänster för att tillbedja och lovsjunga den treenige Guden. För alla dessa renoverar vi Storkyrkan.
En hel del barn döps i Storkyrkan, några brudpar vigs i kyrkan varje år (förra året var det 11 brudpar och i år är det 11 som är inbokade hittills). En del begravningsgudstjänster hålls också i Storkyrkan. Stockholms stift firar konfirmationsgudstjänster och naturligtvis firas präst- och diakonvigningsmässor i vår katedral.
Men alla par, där en av kontrahenterna tillhör Svenska kyrkan, har rätt att vigas i Storkyrkan. Ni behöver inte bo i Stockholms domkyrkoförsamling. Kostnaden "clearar" vi mellan församlingarna. Vi har alltså s. k. vigselclearing. Är man med i Svenska kyrkan ska man kunna gifta sig gratis i någon av Svenska kyrkans församlingskyrkor.
Man behöver således inte vara kunglig för att få gifta sig i Storkyrkan. Det gäller bara att finna en vigseltid och det gör man lämpligast genom kontakt med vår kyrkvaktmästare Lena Landqvist (lena.landqvist@svenskakyrkan.se). Välkommen att boka vigsel enligt de förslag Lena har!
Ps: Vår andra kyrka - S:t Jacobs kyrka är också en underbar vigselkyrka!!! Ds.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
3 kommentarer:
Detta är absolut rätt. Och sedan får vi hoppas att det föds en ny tronarvinge i detta äktenskap, och att han/hon döps i samma kyrka.
Vi måste minnas att det inte är Svenska kyrkan som har bestämt att Sverige fortfarande är en monarki. Men så länge så är fallet, så är det kyrkans uppgift att inte bara viga de kungliga, liksom det är kyrkans uppgift att viga andra par som vill det.
Så länge Sverige är en monarki är det kyrkans uppgift att så att säga tillse att tronföljden säkras i kyrkans famn. Med republik hade det varit mer komplicerat, men det är väl ingen orimlig tanke, om Sverige vore republik, att den avgående presidenten hade lämnat över till den tillträdande presidenten inför altaret?
All överhet är av Gud. Det innebär rimligen att Gud är överordnad överheten. Trots att den bok, som ska nämnas är överdrivet propagandiskt till förmån för Livets Ord, är det mig veterligt den bästa boken på svenska om förhållandet mellan Gud och den jordiska överheten: "Gud, staten och individen", av Ulf Ekman. Låna och läs!
Det är mycket viktigt i sammanhanget att demokratin och folkstyret i Sverige inte har införts genom någon revolution, utan genom att konungen steg för steg har delegerat makt till de folkvalda, och därigenom har givit folkstyret dess konstitutionella legitimitet. Vilket iofs är ett bra argument för att behålla monarkin.
Om det iofs mycket osannolika skulle inträffa, att Sverige blir ockuperat, bör kungen/drottningen föras i säkerhet och i spetsen för en exilregering beröva marionettregeringen all legitimitet.
Och sedan undrar jag förstås om ni vågar sjunga psalmen Fädernas kyrka och strofen "Konung och folk sig förena"? Denna psalm skrevs faktiskt innan Jan Fridegård skrev sin roman "Fäderna", där "fäderna" mer exklusivt syftar på svenskarnas förfäder.
"Fädernas" kyrka kan likaväl syfta på kyrkofädernas kyrka, den kristna urkyrkan. Svenska kyrkan har funnits i Sverige i tusen år, men är äldre än så. Som en del av den universella kristna kyrkan är det rätt att Svenska kyrkan från början fanns utanför Sverige och kom hit med de missionärer som kristnade vårt land. Det står ju helt riktigt i texter, som inte alls är så gamla (från mitten av 1900-talet) "den svenska kyrkan" (med litet s) i stället för "Svenska kyrkan" (med stort s).
Och när den svenska kyrkan kom till Sverige, var Sverige fortfarande inte ETT land, och någon statsmakt fanns inte i "landet". Staten är ett barn av kyrkan. Må så vara, att när Sverige kämpade för frihet från danskväldet, försköts riksgrundandet långt ner i en okänd forntid, och fantasifulla kungalängder fabricerades, där hednatidens schamaner försågs med kungliga attribut.
Det är en betydande omvärdering av Sveriges äldsta historia som nu pågår. Oavsett vad vi må tycka om staten (ibland har den varit både orättvis och grym) så är kyrkan statens moder, och inte statens piga. Att Storkyrkan görs fin inför det kungliga bröllopet är inte fjäsk för kungligheterna, utan en ärebetygelse till folket. I Guds namn.
Och glöm inte att kungen är statschef (och kronprinsessan vice statschef) även för de som är för republik, på samma sätt som statsministern är regeringschef även för dem, som röstat på oppositionen.
Mycket bra med att det blev en putsning av Storkyrkan, det behövdes verkligen, om man får säga så... Hoppas ni kan få pengar till en fasadrenovering också i framtiden, den ser ju inte så strålande ut direkt...
Ja, precis som du skriver är er andra kyrka, St. Jacobs, sannerligen en alldeles underbar vygselkyrka.
Skicka en kommentar