lördag 27 mars 2010

Margit Sahlin

Jag var nyss på 60-årsmottagning på S:ta Katharinastiftelsen på Sturegatan 54. Det var kyrkoherden i Engelbrekts församling som "fuskfirade" sin födelsedag. Han fyller egentligen på Skärtorsdagen men tyckte, av naturliga skäl att denna dag var bättre för välförtjänta glada uppvaktningar. Och många kom... Vi som var där kunde också beskåda det porträtt av stiftelsens grundarinna som hänger på väggen i övre stora salen. Det visar Margit Sahlin i alba och stola i Österskärs kapell där hon vigdes på Palmsöndagen för 50 år sedan. Jag kom att lära känna Margit i min ungdom. Hon kom till mitt konfirmandläger utanför Norrtälje sommaren 1973 och talade med oss konfirmander om något som jag inte minns. Efter min konfirmandtid blev jag engagerad i Kyrkans Ungdom i Engelbrekts församling där Margit var kyrkoherde. Jag blev det lokala Kyrkans Ungdoms förste ordförande och fick komma till församlingens budgetberedning för att överlämna KU:s äskande för det kommande budgetåret. Jag minns att jag var en stursk ordförande (det skulle man vara på den tiden i Kyrkans Ungdom eftersom alla kyrkoråd var eländiga. Så var vår syn på "överheten"). Någon dag senare, när vi hade bibelstudium i våra ungdomslokaler, kom Margit Sahlin susande, upprörd över mitt beteende inför budgetberedningens vördnadsbjudande herrar, och skällde på mig och på andra. Jag gick hem tvärarg och muttrade att Margit Sahlin var Engelbrekt-skatan (jag bodde på Engelbrektsgatan). Sen kom Margit att betyda mycket för mig.

Ganska snart efteråt var jag med på fantastiska bibelstudier som hon hade där hon på olika sätt öppnade bibeltexter för oss ungdomar och andra. Pil, ljus och frågetecken skulle man sätta vid bibelverserna. Pil för det som drabbade en och ljus där något blev klarare och frågetecken för det man inte förstod. Hon ledde oss alla in i den hemlighetsfulla bilderboken (namn på en bok om Bibeln som hon skrivit). Margit kom att bli min andliga moder och vi kom att dela många tankar genom åren. Hennes betydelse för Svenska kyrkans dialogarbete med näringsliv och kulturliv är ovärderligt och kan inte nog framhållas. Radikalt inåt och radikalt utåt är S:ta Katharinastiftelsens grundtema. P G Gyllenhammar skrev i ett brev till henne: När Margit Sahlin kallar, vem kan då säga nej? Men det var inte bara enkelt för henne i livet. Tvärtom var hon med om så många olika typer av svårigheter och blev, av sina meningsmotståndare på 50- och 60-talet, behandlad antingen som paria eller som luft. Att höra henne berätta var en skräckinjagande viktig upplevelse.

Nu finns det en ny möjlighet att höra henne berätta. Prästen och författaren Elisabeth Nordlander har skrivit en bok om Margit som släpptes i måndags. I morgon (söndag direkt efter gudstjänsten i S:t Jacobs kyrka) kommer Elisabeth Nordlander att presentera boken och den kommer att finnas till försäljning.

Innan dess firar vi att det var på dagen (kyrkoårsdagen) 50 år sedan Margit Sahlin, Elisabeth Olander och ytterligare en kvinna prästvigdes. Kl. 15.00 firar vi en högmässa med biskop Eva Brunne som celebrant, direktor Madeleine Åhlstedt från S:ta Katharinastiftelsen som predikant, kontraktsadjunkt Maria Bergson Bjerle och undertecknad som liturger. Domkyrkokantor Gary Graden och S:t Jacobs kammarkör sjunger och professor Anders Bondeman spelar orgel. Kom och var med och fira Palmsöndagen - den första dagen på Stilla veckan och ta med Dig Din bössa med pengar till Svenska kyrkans internationella arbete.

Efter gudstjänsten är det ett seminarium med biskoparna Christina Odenberg, emerita från Lunds stift och vår egen biskop Eva Brunne som ska samtala om det som varit, det som är och det som ska komma. Jag tackar Gud för Margit Sahlin, hennes mod, hennes brinnande engagemang och hennes gudstillit!! Hon var (och är) på många sätt en inspiratör och förebild! Åsnan kom att vara en viktig symbol för henne, den åsnan som Jesus red in på i Jerusalem. Hon gav träåsnor till dem som genomgick den så kallade "borgenkursen" för kvinnliga kyrkoarbetare som hon drev. När jag prästvigdes fick jag också en liten träåsna av Margit med bibelcitatet: "Herren behöver den".

Så tror jag det är med alla oss kristna. Vi är som åsnan som får bära Jesus. Herren behöver den.

Herren behöver oss!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hälsningar från åsnan att den är av keramik.

Åke Bonnier sa...

Tack åsnan! Det viktiga är själva åsnan...

Maja sa...

Väldigt fint skrivet, Åke.

Karin sa...

Bra skrivet om EN AV Sveriges första kvinnliga präster. Konstigt nog brukar hon kallas den första trots att de var tre stycken! Du går iofs ett halvt steg längre an de flesta och nämner en av de andra Elisabet Olander, men avslutar med "ytterligare en kvinna". Vad är det för trams?!? Hon är väl lika mycket först som de andra och lika mycket kallad som de andra. Kom igen nu och var lite modig och konsekvent. Mod behövdes inte bara gentemot kyrkorådet i din ungdom, det behövs idag ochså!

Sen är det intressant att inte ens Margit själv ville öppna prästämbetet för kvinnor utan det var den otåliga(?) ecclesiastikministern som körde över kyrkan så det visslade om det! Resten vet vi...