Tack gode Gud för Maria! Den bönen ber jag gärna. Maria, Jesu mor, betyder mycket för mig. Hon är en kvinna som jag både kan identifiera mig med och utmanas av. Maria vågade säga JA till att ge sitt eget liv för Gud. Hon visste inte vad det skulle betyda. Hon hade inte kontroll över det som skulle komma. Hon valde inte den tjusiga vägen, den lättsamma vägen, den okritiserade vägen. Hon valde Guds väg, den väg Gud ville att hon skulle gå i sitt liv. Hon fick en son som skulle komma att förändra världen, en son som hon inte riktigt skulle begripa sig på men som hon säkert älskade mer än någonting annat. Hon förlorade ett barn. Hon såg sitt eget barn avrättas. Hur överlevde hon den sorgen? För även om Jesus uppstod från de döda var han inte längre på samma sätt hennes egen lille son, hennes eget kött och blod. Han var större, bortom de mänskliga beteckningarna. Han var den uppståndne, den himmelsfarne.
Maria var kunnig i de heliga skrifterna. Det visar hennes lovsång, den hon utbrast i när hon mötte sin släkting Elisabeth. Jag får inspireras av Maria i att nära mig av Bibelns ord, för just det gjorde hon utifrån sin judiska tro och tradition. Maria födde Jesus till världen, gav Jesus till världen. När jag sa JA till Gud i min konfirmation, i mitt kristenliv, i min prästvigning, sa jag JA till att ge Jesus till världen, genom min tro, genom mina handlingar, genom hela mitt sätt att vara som en kristen medmänniska och präst. Maria får vara min förebild, en medsyster att ha som förebild.
Maria är dörren in till Jesus. En dörr har ingen annan funktion än att leda vidare eller möjligen hindra. I hennes fall är dörren öppen. Maria leder vidare till trons stjärna och kärna. Min önskan är att jag också, i mitt liv och utifrån mina förutsättningar, ska kunna vara en dörr som leder vidare, som visar vidare till Jesus själv, att jag får vara en dörr, om än gisten, om än sprucken och snedhängande men en dörr som leder vidare.
Maria är brobyggerskan. Hon var och är Jesu mor och på sätt och vis Kyrkans Mor. Jag skriver Kyrkan med stort K för jag menar de olika kristna trossamfundens Moder. Maria förenar sina barn: sina katolska barn, sina lutherska barn, sina reformerta barn, sina ortodoxa barn, sina högkyrkliga barn, sina lågkyrkliga barn, sina evangelikala barn, sina liberala barn, sina barn som har svårt att gå in under någon beteckning. Maria får vi hylla tillsammans - vår gemensamma Moder - brobyggerskan. Hon får inspirera oss till att aldrig sluta samtala med varandra, att istället se att vi, med alla våra olikheter, hör ihop.
Jag tillhör en rörelse där vi på många sätt försöker förverkliga dessa tankar - Focolarerörelsen - en i grunden katolsk rörelse men med stark ekumenisk profil där vi är väldigt många från olika trossamfund och t o m från olika religioner som känner oss hemma. Focolarerörelsen heter med ett mer officiellt namn: Marias verk. Ja, den rörelsen är sannerligen Marias verk - en rörelse som har som spiritualitet att leva med Jesus mitt ibland oss och att se den övergivne Jesus i vår egen, andras och världens smärta - se att Han också är där och delar det vi själva kan uppfatta som outhärdligt. Läs gärna mer på vår hemsida (www.focolare.se).
I morgon firar vi Marie bebådelsedag fast den egentligen infaller på torsdag (den 25 mars).
Tack gode Gud för Maria!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
8 kommentarer:
Bra inlägg Åke! Så som det är nu i den svenska kyrkligheten kan vi aldrig någonsin överbetona den heliga Jungfruns betydelse. I Maria, genom hennes oförbehållsamma lydnad, ser vi Jesus, när vi går hennes väg - hon som är Kyrkans och därigenom allas vår Moder - går vi till honom som är Sanningen, Vägen och Livet.
Vi bör som svenskkyrkliga inte heller vara ängsliga för att be:
Var hälsad Maria full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt JESUS.
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund.
Ty vi kan lita på att Maria, som ju också kan kallas och har kallats i olika sammanhang Himmelens Drottning, som finns i himlen öga mot öga med Jesus Kristus ber för oss oavbrutet. Det är alltså inte för att hon ska be för oss till Gud genom Jesus Kristus vi ska be utan för vår egen skull därigenom får en närmare relation med Gud. Han vet ju redan vad vi vill innan vi har bett.
Det kan vara svårsmält för en lutheran att ta detta okritiska hyllande och upphöjande av en människa. Speciellt om man varit i Polen och förstått vad orden "Prez Maria do Jezusa" ("Genom Maria till Jesus" - med reservation för den polska stavningen) egentligen innebär. Men ju mer man lyssnar, desto mer kan man förstå. Och förhoppningsvis kan man påverka varandras olika uppfattningar.
Jag tar till mig Maria som förebild i att säga ja till Guds kallelse. Men som dörr till Jesus? Hm...
/Lars
Jonas, finns det något enda skriftställe som ens antyder att Maria har en särställning i himlen, och att hon där utövar förbön för oss?
Jag minns inte nu vilken påve det var som drev tesen att Maria var syndfri och inte dog utan blev upplyft till himlen på samma sätt som Jesus, men ett sentida påhitt lär det i alla fall ha varit.
/Lars
Nej, det är gammal kristen tro, som upphöjdes till dogm 1950 av påven Pius XII. På denna länk kan du se två målningar från svenska medeltidskyrkor av Marias upptagning i himlen: http://larsflemstroms.blogg.se/2009/may/vilket-apple-foll-narmast-tradet.html
Min egen dopkyrka, Västerås domkyrka, invigdes på årsdagen den 16 augusti 1271, av när denna upptagning anses ha skett. Kyrkans medeltida namn var Domkyrkan Vår Fru. En Vår Fru-kyrka finns även i Enköping.
Det medeltida Sverige slog det mesta i kategorin Maria-dyrkan. Maria var så helig, så att man inte fick be till henne, utan man bad till Marias mor Sankt Anna, att hon skulle lägga fram sina böner till sin dotter, som i sin tur skulle lägga fram dem för sin Son.
Svenska medeltida teologer diskuterade på fullt allvar frågan om Sankt Annas obefläckade avlelse och syndfrihet, Sankt Annas mors obefläckade avlelse och syndfrihet osv, ner genom kvinnogenerationerna ända tills de gjorde den skrämmande upptäckten att urmodern till allihop, Eva, inte var syndfri. Den anmärkningsvärda Maria-kulten i det nutida Polen lär vara av svenskt ursprung - och alltså inget som någon 1900-talspåve har hittat på.
Man kan spekulera i om inte den sekulära feminismen i det nutida Sverige - och det ovanligt starka stödet för kvinnliga präster - i det nutida Sverige inte har rötter i Maria-kulten i det medeltida Sverige.
Visserligen förbjöds bön till helgon, inkl jungfru Maria, av Uppsala möte 1593, men Maria-kulten var så stark, så att den har levt kvar i förändrad form i delar av Svenska kyrkan ända till vår egen tid, till min egen barndom. Min egen mor hade en enorm respekt för jungru Maria, namnet Maria var nästan lika heligt som namnet Jesus. Trots att mamma hade en närmast högkyrklig teologisk övertygelse och var princiell motståndare till jämställdhet mellan män och kvinnor i det profana arbetslivet, var rätten för kvinnor att bli präster hennes stora engagemang. Så det har jag själv stora teologiska problem med. Intellektuellt kan kvinnor inte vara präster för mig, men alla gånger som jag mött Jesus i nattvarden som jag fått från en kvinnlig präst säger tvärtom.
Förnekandet av Marias frälsningshistoriska betydelse är knappast någon luthersk tanke, utan det har kommit från de mer radikala reformatorerna under 1500-talet. Luther vände sig mot att helgondyrkan ofta var en fasad för dyrkan av gamla hednagudar, som i delar av Latinamerika idag.
I detta ekumenikens tidevarv är det som om alla fördämningar mot Maria-dyrkan i Svenska kyrkan har brustit. Maria är på väg tillbaka. T.o.m i den kyrka som är uppkallad efter reformatorn Olaus Petri (OP-kyrkan i Örebro. byggd 1912) kan man idag se en blyg och lite osäker Maria i den ovana protestantiska miljön. Det är inte katolicism. Det är ett inhemskt arv. Det är svenskkyrkligt. Svenska kyrkan är, trots en del nutida konstigheter, den minst reformerade protestantiska kyrkan.
Fantastiskt intressant inlägg, Lars.
Jag har hört att det heller aldrig funnits några reliker( eller ens påstådda reliker) av jungfru Maria.
Vet du om det stämmer? Det är i så fall ganska tänkvärt..
LF: Jag brukar inte orka läsa dina kommentarer, för de tenderar att bli väldigt långa. Men det här var intressant.
Tänker på detta du skriver, att helgondyrkan ofta varit/är fasad för något helt annat. I Jeremia kap. 7 och 44 står det allvarliga ord om dyrkan av "Himmelens drottning". För mig blir det inte helt okomplicerat när denna benämning används om Maria...
/Lars
Lars, även jag måste säga att det var roligt att läsa Ditt inlägg!
Jag vill ju börja konstatera att det i katolska kyrkan aldrig någonsin har varit kyrkans tro och lära att Maria och andra helgon ska dyrkas, inte heller att man ska be om att S:t Anna ska be den Heliga Jungfrun att be för oss. Att det sedan möjligen på något ställe har tillämpats så kan ju i och för sig vara intressant men är ett sidospår.
Angående syndfriheten och Maria Upptagelse i himmelen är det två olika saker. Att hon var syndfri trodde även Luther som sagt, när det gäller den sista Mariadogmen så tror även de ortodoxa detta, men de motsätter sig att det är en dogm (de är inte mycket för dogmer överhuvudtaget).
Ja, Maria har verkligen en särställning i det att hon är vår (kyrkans) mor.
Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.” (Joh 19:25-27)
Hur kan Maria då vara vår mor? Jo hon är ju mor till Kristus och därigenom till oss då vi är Kristus. I Pauli brev står det på många ställen att vi är Kristi kropp (tänk också på den ekvaristiska bönen) Vi är hans lemmar. Han är huvudet för kroppen.
När hon födde nådens källa,Jesus, orsaken till vårt barnaskap i Gud, födde hon på samma gång oss alla. Hon fortsätter sedan i all evighet att ha denna uppgift för det som görs i Gud har verkningar utanför tid och rum eftersom Gud är utanför tiden och rummet. Så varje gång ett barn döps eller en människa kommer till tro så är Maria med, för hon är ett med Kristus. Hon är en lem i Kristi kropp, och mellan lemmarna i kroppen sker ett ständigt utbyte av nåd, av Kristus-liv:
”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.” (1 Kor 12:26-27).
Maria var med både under Jesu liv och därefter och alltjämt samt när han kommer åter: Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” (Luk 23:43), Sa Jesus till rövaren på korset, vilket måste gälla Maria också.
Jo man kan väl aldrig hylla Maria för mycket - alla släkten ska ju prisa henne salig - och varför vara kritisk mot något som sa JA och satte HERREN före ALLT annat i sitt liv. Angående Maria som Himmelens drottning finns visst stöd i skriften i bl.a. Upp 12.
Att hon ber för oss står vad jag vet ingenstans antytt, detsamma gäller andra helgon. Men detta bör ses i ljuset av när breven kom till och syftet med dessa. Det finns grafitti i Rom från 100-200 talet, Petrus bed för oss. Efter att de sista kanoniserade breven hade skrivits hade många kristna dött martyrdöden, då hade man sannolikt börjat be om deras förböner och märkt att det hjälpt.
Angående Maria som Mediatrix så har ju Åke gett en liten förklaring till detta, och det är inget konstigt med det.
Skicka en kommentar