Tankar om allmakten.

Så var det lördag morgon med lite tid till bloggning. Jag träffade Niklas Piensoho och Fredrik Emanuelson häromdagen för goda ekumeniska samtal. Niklas är föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm och Fredrik är Jesuitpater med ansvar för Stockholms katolska stifts ekumeniska arbete. Vi satt i Rörstrands slott och diskuterade jungfrufödsel, Jesusmanifestation och mycket annat och enades om att det var viktigt att fortsätta samtalen med varandra och med ytterligare fler, kanske också att ha offentliga samtal. Vi tyckte inte lika i de teologiska frågorna men vi hade ett djupt respektfullt samtal och det är det som är så viktigt i ekumeniska sammanhang. Ekumenik är inte att tycka eller tro lika. Ekumenik handlar om att vara stolt och glad för det egna och glädjas med den andre över hans eller hennes tradition. Tack Fredrik och Niklas för Er respekt och för Er Kristuscentrering!

Som kristen tror jag på Gud. Jag tror att Gud är större än alla våra teologier och kyrkor sammantaget. Gud är bortom alla våra formuleringsmöjligheter. Vi kan inte fånga in Gud i bokstävernas sammanhang. Allt vad vi säger om Gud förminskar Gud och ändå måste vi säga saker om Gud för att det alls ska vara meningsfullt att kunna kalla sig kristen. Våra trosbekännelser är sådana uttrycksformer. Vi har i Svenska kyrkan två antagna trosbekännelser som vi delar med den världsvida kristna kyrkan: den Apostoliska trosbekännelsen och den Nicenska trosbekännelsen. De är inte tänkta att främst vara som en sorts telefonkatalog som det bara är att "slå upp" i, utan är uttryck för kyrkans lovsjungande tro. Vi tror på Gud Fader allsmäktig etc, etc. Men vad betyder detta? Vad är det vi säger egentligen och vad är det vi menar? Vad betyder allsmäktig? Betyder det att Gud kan skapa en sten som är så tung att Gud inte kan lyfta den? Betyder det att Gud kan skapa en rund fyrkant? Och det klassiska teodicéproblemet - hur gör vi med det? Kan Gud, i den värld vi lever i med allt elände där t ex ca 5000 barn dör varje dag p gr av magrelaterade sjukdomar, vara både allsmäktig och kärleksfull? Är Gud en allsmäktig tyrann, en djävulsk men allsmäktig gud (med litet g)? Är Gud oändligt kärleksfull men ganska kraftlös?

Jag tror att Gud är allsmäktig och kärleksfulls men Gud har givit människan en fri vilja och det är vår sak, vår uppgift, ja vår skyldighet att leva ut kärleken och omsorgen, fördela resurserna så att de 5000 barnen inte dör, att människor inte slår ihjäl varandra. Det är vår sak att bygga en värld med rättvisa och syskonskap präglad av ömsesidig kärlek. Vi är Guds resurser. Därmed har Gud begränsat sin makt här och nu. Det ligger i den mänskliga naturen att ha en fri vilja med fria handlingsalternativ (som kan begränsas av andra människors fria vilja). Gudhar begränsat sig själv genom att ge människan den fria viljan när Gud skapade människan ( på något sätt och oavsett hur..) Guds fullständiga allmakt möter mig bortom dödens begränsning. Där är bara Gud och då ska vi se ansikte mot ansikte (1 Kor 13:12).

Gud är kärlek och vill kärleken i mitt liv och fyller mig med möjlighet att älska. Guds kärlek kommer till uttryck i Guds nåd en nåd som bär mig, en nåd som handlar om förlåtelse och upprättelse, en nåd som påminner mig om mitt gränslösa värde oavsett allt.

Samtidigt som jag skriver det jag skriver menar jag att Gud kan gripa in och jag vet sannerligen inte varför Gud gör det. Men min grundtro är att Gud gör det. Gud blev människa på ett unikt sätt genom Maria. Jesus gjorde saker som människor på den tiden upplevde som underverk. Han kritiserade romarna, han drev tanken på Guds rike i alla sammanhang. Han led och dog på korset som en av många, många andra men han uppstod igen ifrån de döda. Graven var tom. På något sätt blev han ett med Gud och genom den Heliga Anden är han mitt ibland oss och kan gripa in. Gud lever inte i ett isolat. Gud är Gud mitt ibland oss. Jesus Kristus är mitt ibland oss. Den heliga Anden är mitt ibland oss. Och vi får öppna oss för Gud och be om hjälp att se Guds verk i våra liv och inte minst be om hjälp att vara Guds verktyg i en värld där människor strider med varandra, där människor dör av svält, där unga människor i vår närhet inte har någonstans att ta vägen, där människor tappar hoppet, tappar livslusten, förlitar sig på droger o s v.

Jag får bedja med den helige Franciskus:
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro. Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare, låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta, inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå, inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får, genom att förlåta, som man blir förlåten, och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet. Amen