Inga andra gudar..?

Det finns saker som gör mig oerhört irriterad. Jag tänker inte på besvärlig personal eller när jag inte får igenom saker i olika styrelser. Det är "smällar man får ta" och det liksom ingår i systemet även om det kan vara frustrerande på sitt sätt. Nej, det som gör mig frustrerad är när inte tekniken fungerar. Jag är ju man, och jag vill hävda att vi män är mycket mer "slavar under tekniken" än ni kvinnor. Oftast är det vi som skaffar teknikprylar av olika slag och man säger ju att skillnaden mellan barns och mäns leksaker är priset. Jo, jag har några teknikprylar som jag vill ska fungera. En sådan är min dator. För någon vecka sedan skulle jag resa iväg och skulle bara hämta ut en sak från nätet. Tidigt på morgonen var jag uppe och gjorde mig i ordning glad i hågen över det äventyr som nu väntade mig tillsammans med hustrun och en god vän. Jag skulle nu bara sätta igång datorn och snabbt hämta det jag ansåg vara lämpligt. Då hände det. Just när jag egentligen började få lite brottom krånglade datorn. Lagen om alltings elände slog till och plötsligt ville inte musen fungera. Jag har en trådlös mus till min bärbara dator och den vägrade att kommunicera med datorn och eftersom jag har tummen mitt i handen när det gäller datainställningar visste jag inte hur jag skulle aktivera musplattan på själva datorn. Istället talade datorn om för mig att en programvara som jag inte visste vad det var borde ominstalleras. Och jag som skulle ta Arlanda express på väg mot annat äventyr... Jag gav upp och tänkte att när helgen var över så skulle jag ringa Bosse. Bosse är datatekniker med egen firma och honom kan jag ringa närsomhelst. Men jag beslöt mig för att ringa under resan men efter alla röda dagar.

Frustrerad lämnade jag datorn och skulle ta min ytterrock - den tunna mer sommaraktiga. Ingenstans fanns den. Jag sprang runt i våningen och ventilerade min frustration och slet åt mig min mer tjocka rock. Datorn gick inte att använda och min sommarrock var kanske stulen. Hustrun, som är tålmodig och känner sin make bättre än någon annan, och jag gick i rask takt med vårt pick och pack till Centralen. När vi väl landat i Österrike dit vi skulle visade det sig att det sommarväder vi båda hade trott på var som bortblåst och ersatt med kyla och regn. Tack gode Gud att jag inte hittade min tunna rock (den hängde i Storkyrkans garderob upptäckte jag häromdagen.)! Nu var jag välklädd och kunde njuta bättre av resan (inte av vädret). Datorn ordnades av Bosse och jag är evinnerligt tacksam.

Nu har jag just lämnat bilen till verkstan hos Bilia Haga Norra. Det visade sig att motordatorn hade all värdens fel och bilen gick inte alltid att starta. Åter igen en frustration för den man som vill att allt ska fungera.

Vad kan nu allt detta ha att lära mig? Tja, när jag nu sitter framför min fungerande dator, rocken är upphittad och bilen är hos den kunnige Nils-Erik som pysslar om den, kan jag tänka att kanske Gud vill påminna mig om att det inte är tekniken som är det viktigaste, att tekniken aldrig kan vara en gud utan att Gud är Gud och att det är Gud som jag får ha min tillit till. Trots att jag är domprost behöver jag sådana påminnelser. Kanske beror det på att jag inte bara är domprost. Jag är man också...

Sett i livets backspegel ringer det 1:a av 10 Guds bud i mina öron: Du ska inga andra gudar ha jämte mig.

I dag får jag börja om i tilliten till Gud! Gode Gud hjälp mig!