Nu har den amerikanska episkopala kyrkan straffats av den anglikanska kyrkogemenskapen. Man har i USA vigt ytterligare en biskop som är homosexuell. Denna gång en kvinna. Jag blir så beklämd. Först tänkte jag vara ironisk och skriva att det är bra att kristna klämmer åt varandra och att man förbjuder varandra att delta i ekumeniska samtal. Men ju mer jag tänkte på det ju mer insåg jag att ironin kunde missförstås. Det är förfärligt att man ska straffa varandra för olika syn på homosexualitet. Vi lever inte i en åsiktsgemenskap utan i en trosgemenskap där vi måste fortsätta att föra ekumeniska samtal även om vi har olika syn på vem som kan vigas till biskop eller för all del präst.
Ekumeniska samtal får inte upphöra! Vi måste tala med varandra snarare än att skriva om varandra!
I vårt Sverige får vi fortsätta de ekumeniska dialogerna och drömmen är att vi, i vår olikhet, ska komma närmre varandra.
I morgon ska vi ha präst- och diakonexamen och kandidaterna och vi i domkapitlet i Stockholm har läst Verner Jeanronds bok om kärlekens teologi som rymmer många olika teologiska infallsvinklar. Kandidaterna har skrivit varsin uppsats (16 sammanlagt) som vi ska diskutera. Det finns sannerligen mycket att säga om kärlekens teologi. Vad betyder den i verkligheten i en kyrkovärld där man utesluter traditionella kyrkor från samtal?
Suck!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
4 kommentarer:
Det är glädjande att den officiella Kyrkan engagerar sig i de homosexuellas utanförskap och behandlar dem likvärdigt.
I regeringsformens 2 § ger staten samma rättigheter för psyksikt funktionshindrade personer som för dem med olika sexuell läggning.
Kyrkan deltar aktivt med stöd på pridefestivaler, inbjuder dem till gudstjänster osv.
Varför ger Kyrkan inte samma stöd till de funktiosnhindradrade? Tänk om Kyrkan ville ta initiativ till funktionshindersfest i Storkyrkan och till en glädjefull demonstration till förmån även för denna grupps rättigheter. När jag talar om detta i min församling bir jag alltid avvisad.
Såvitt jag förstått har sjukhuskyrkan för de funktionshindrade också havererat. Ett initiativ i Storkyrkan skulle kunna bli en förebild för andra församlingar.
Om jag finge ha en gravsten på Galärvarvskyrkogårdens minneslund skulle där stå: Glöm inte de funktionshindrade!
Angående det Per-Ola Larsson skrev om funktionshindrade såg jag på tv idag att det var någon modevisning i bröllopskläder för funktionshindrade i den andra stora kyrkan i domkyrkoförsamlingen.
Angående att straffa, är det inte också ett straff då om man inte får vigas till präst om man har fel uppfattning om vem som kan vigas till präst?! Jag känner inte till de närmare omständigheterna kring detta men allmänt straffar ju den amerikanska episkopalkyrkan sig ut ur den Anglikanska gemenskapen..redan har ju kyrkan splittras av egen förskyllan med anledning av den tidigare biskopsvigningen och att församlingar inte fick lyda under en annan biskop. Jag tror att Svenska kyrkan skulle tjäna mycket på att ha en Flying bishop i ett icke-terrotoriellt stift dit församlingar och enskilda kristna kunde ansluta sig till. Absolut är ekumenik viktigt, men Svenska kyrkan och Amerikanska episkopalkyrkan har ju valt att först viga och sedan erbjuda samtal, det är fel ordning.
Frågan är hur länge man kan kalla en kyrka traditionell när hon medvetet bryter mot det hon lovat att förkunna? Diverse trosartiklar och dokument behandlas numera så godtyckligt att de saknar reelt värde. Skulle jag vara anglikan skulle Rowan Williams ha mitt fulla stöd. Håller också med Jonas om det besynnerliga i att först viga sedan vilja samtala, normalt brukar det vara tvärtom.
/Robin
Ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams pingstbrev till den anglikanska kyrkogemenskapen innehöll ett uttalande att de kyrkor som verkade mot det moratorium av biskopsvigningar av utlevande homosexuella personer som antagits skulle uteslutas från att vara aktiva medlemmar i de kommissioner som för dialog med andra kyrkor.
Detta uttalande var inte bara tomma ord utan har nu också verkställts.
Den kan alltså ses som att Rowan Williams markerar tydligt att den praxis som den Amerikanska Episkopalkyrkan trots gemensamma beslut, samtal och varningar fortsatt med inte är respresentativ för anglikanska kyrkogemenskapen.
Rowan Williams kunde naturligtivs gjort någon form av "exkommunisering", men har istället valt en mer diplomatisk linje där han låter företrädare för den Amerikanska Episkopalkyrkan fortsätta vara i kommunion med den anglikanska kyrkogemenskapen men sakna möjlighet att gentemot andra kyrkor representera vad som är den anglikanska kyrkogemenskapens identitet.
De tre saker som sedan tidigare beslutats i den anglikanska kyrkogemenskapen är i korthet:
1. Inga välsignelser av partnerskap mellan personer av samma kön
2. Inga biskopsvigningar av personer som är utlevande homosexuella
3. Inga biskopar får utan tillåtelse utöva sitt ämbete i andra biskopars stift
Church of England ser på Svenska kyrkan med liknande ögon eftersom båda kyrkorna är med i Borgågemenskapen.
Skicka en kommentar