Samtal med djävulen.

Den titeln har en nyutkommen bok av Inger Edelfeldt (Nordstedts förlag) - en bok väl värd att läsas. Den handlar om ett samtal mellan en diakon i Svenska kyrkan och en medlem i en frikyrkoförsamling. Boken handlar om biblisk fundamentalism kontra mer liberal teologi på gränsen till ( i mitt tycke) för liberal teologi. Men djupast sätt handlar boken om nåden. Finns det nåd för allt? Finns det saker som aldrig kan förlåtas, som det inte finns nåd för? Vad gör man när allt i livet till slut bara rämnar?

Just nu håller jag på med boken om godhet skriven av den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu. Deras grundprincip som de utgår ifrån och som formar deras människosyn är att alla människor är älskade av Gud oavsett allt. Guds kärlek kan vi inte förtjäna lika lite som Gud kan sluta att älska oss. vad vi än gör är vi älskade av Gud. Det är ett starkt påstående. Adolf Hitler var älskad av Gud. När jag skriver detta vill jag resa mig upp framför datorn och protestera. Så mycket djävulskt lidande som den mannen åstadkom (och åstadkommer postumt genom människors fasansfulla minnen och tragiska förluster) har jag svårt att skriva att han var älskad av Gud. Men trots att hela min kropp bara skriker ut sitt nej måste jag nog ändå tillstå att Adolf Hitler var älskad av Gud men, och detta är viktigt, han själv levde aldrig i linje med den kärleken. Han själv svek den kärleken å det grövsta.

Du och jag är också älskade av Gud och det spelar ingen roll vad vi gör för vi kan inte förtjäna den kärleken, vi bara är älskade för att vi är vi. Men vårt uppdrag, ditt och mitt uppdrag i livet är att leva våra liv i linje med den gudomliga kärleken, i enlighet med den kärlek med vilken vi är älskade. Och här sviker också vi (i alla fall jag).

Men det finns nåd för oss, nåden som heter att få börja om just för att vi aldrig kan falla ur kärleken, aldrig komma bort från kärlekens fält. Vi får resa oss och bli resta av Gud själv när våra handlingar består av tillkortakommanden. Vi får resa oss och låta oss bli resta av Honom som restes upp på tredje dagen, av Honom som dog för att visa att vi aldrig någonsin kan hamna utanför den gudomliga kärleken - inte ens om vi heter Adolf Hitler - hur ofattbart det än kan tyckas, också för mig.