I går var det Jesusmanifestation i Stockholm! Solen strålade och det blev en otroligt lyckad dag! Sedvanligt var det många olika traditioner runt om och jag själv och en kollega anslöt till katolikernas "torg" i Fatbursbrunnsparken på Södermalm. Vi kom rätt sent p gr av en mässa i Storkyrkan. Men det var fint att få vara där en stund och få vara med och ge uttryck åt vikten av enhet trots olikhet - en ekumenisk grundtanke.
Efter en lunch anslöt kollegan och jag till gudstjänsten i Kungsträdgården. Många tusen var samlade och gudstjänsten var väldigt fin - också den i mångfaldens tecken.
Bland de stånd som fanns uppställda i Kungsträdgården var naturligtvis olika typer av frikyrkliga traditioner mest representerade. Men jag gladdes mycket över att Kristna Studentrörelsen var på plats med ett stånd där de talade om HBT och kristen. Det var viktigt! Ju fler kristna av olika traditioner som kan visa att Jesus inte är några speciellas Jesus utan vår gemensamme Jesus, att ingen kan ta patent på Honom och säga att sådan är han och inte så, ju bättre är det. Jag saknade verkligen fler från Svenska kyrkan. Bortsett från några på scenen (Hakon Långström, Hans Weichbrodt) var de flesta prästerna antingen förklädda eller inte där. Nästa år, om det blir en ny manifestation, hoppas jag på ännu större svenskkyrkligt deltagande.
Åter igen: Vi behöver en dag (åtminstone) och en gudstjänst, där vi kan komma samman bortom alla tolkningar och visa att vi ha en och samma Herre. Jesus säger i dagens evangelietext:
Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. (Joh 17:11 )
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
11 kommentarer:
Tyvärr kunde jag inte delta i Kungsträdgården, träffade också en annan som skulle dit men inte kunde pga att tåget inte gick.
Jag undrar om det kan ha varit så att präster med den klassiskt kristna synen på utlevd homosexualitet inte kände sig välkomna vid det mötet med den Kristna Studentrörelsen, om de då förväntades hålla tyst?! Men det kanske inte var tanken och då var det ju synd.
Jag instämmer att det borde vara ett större svenskkyrkligt deltagande men det beror helt och hållet på Svenska kyrkan själv. För del tycker jag det är skamligt att inte biskopen av Stockholms stift har tagit ett sådant initiativ tidigare. Säkert har du Åke pratat med henne om detta, jag förstår att du inte vill redogöra för de diskussionerna här.
Ja, det var en härlig dag i Stockholm. Så många kristna medsyskon med fokus på Jesus. Synd att Åke Bonnier alltmer har sin fokus på annat. Och varför så få från SvK? Typiskt att den mest aktiva kyrkan under lördagen var S:ta Clara kyrka. En kyrka som "brutit sig loss" och bildat en självständig gudstjänstfirande gemenskap där föreningen S:ta Clara kyrkas vänner ansvarar för all verksamhet i kyrkan, fri från både Åke Bonner och biskop Brunne. Och jag anar att du, Åke, känner dig mer hemma i Pridetåget, än bland de som tågade i Jesusmanifestationen.
Wadis,
Du skriver så konstigt att jag känner mig tvungen att reagera. Har du inte läst de två senaste bloggarna där jag talar väl om Jesusmanifestationen både före den blev av och nu efter. Innan Du slänger skräp på andra bör Du lyssna in (och läsa ordentligt) vad den andre vill säga. Hur var det med bjälken och grandet?
Åke, i båda din inlägg om Jesusmanifestationen har du lyft fram HBT-aspekten som den enskilt viktigaste - som jag uppfattar det. Och man riktigt känner din motvilja att behöva gå sida vid sida med de som inte delar din syn. Du skriver ”Om det blir en motmanifestation mot ett mångreligiöst och mångkulturellt samhälle, mot en förståelse av sexualiteten som inrymmandes samkönade relationer” kommer Jesus Kristus i skymundan. En helt onödig och obegriplig ansats om man menar allvar med de fina orden om att ” komma samman bortom alla tolkningar och visa att vi ha en och samma Herre”. Har någon någonsin antydd att det skulle bli en sådan motmanifestation?
Och slängarna mot ledningsgruppen för Jesusmanifestationen typ ” de som sitter i ledningsgruppen representerar ingen annan än sig själva (sägs det)”. Man anar en vilja att så split – det är bl a detta jag finner så trist i dina kommentarer.
Sedan vet vi ju Bibelns syn - Paulus säger t ex ganska klart och tydligt i Romarbrevet 1 att den utlevda homosexualiteten är synd, det krockar med vad skaparen har tänkt sig när det gäller sex och samlevnad. Bibeln säger också att Gud älskar alla människor och att vi som kristna ska älska alla människor. Är det den synen som skymmer Jesus Kristus?
Det är otvetydigt så frågan om vår syn på bl a homosexualitet är en tydlig vattendelare inom kristenheten. Det är något förvånande, att just denna dag när vi samlas i Stockholm för att manifestera vår tro på vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, du så starkt betonar det som skiljer oss från varandra. I skarp kontrast till det som manifestationens ledning skriver på sin hemsida: Tillsammans vill vi se ett nytt kristet Sverige växa fram. Tillsammans vill vi bekämpa segregation och verka för integration. Tillsammans vill vi arbeta för ett rättfärdigare samhälle, se och hjälpa de svagaste, upprätta de nedtryckta och förbinda de sårade i Jesu efterföljd.
Är det sant att den präst från Jakobsberg som hade en sexuell relation med en 16 årig ungdomsledare - som stod inför domkapitlet är ansvarig för sex och samlevnads verksamhet i stockholms stift i dag 2011?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13062613.ab
Jag börjar starkt ifrågasätta svenska kyrkans kompetens.
Kefas
Dock är det så att S:ta Clara är en EFS-förening och EFS är en del av Svenska kyrkan. St:a Clara är inte en kyrka om man inte syftar på själva byggnaden.
Men om vi "menar allvar med de fina orden om att 'komma samman bortom alla tolkningar och visa att vi ha en och samma Herre'. Har någon någonsin antydd att det skulle bli en sådan motmanifestation?" (cit ur Wadis kommentar) så måste ju det också omfatta båda sidorna i såväl kvinnoprästfrågan som äktenskapsfrågan, liksom de gamla, samfundsskiljande frågorna om synen på nattvarden och apostolisk succession, etc.
Mej, jag uppfattar verkligen inte Jesusmanifestationen som en motmanifestation mot vare sig pride eller islam. Man kan ju vara för något, utan att nödvändigtvis vara mot något annat.
En manifestation av det här slaget är en manifestation av den gemensamma tro, som framgår av bekännelsen för manifestationen - inte av alla deltagers hundratls olika bibeltolkningar.
Om manifestationen ändå uppvisar en slagsida åt ett visst håll så är det inte de närvarandes, utan de frånvarandes fel. Manifestationens budskap (och jag talar då inte om varje deltagares personliga åsikter) ryms mycket väl inom Svenska kyrkans centrala bekännelseskrifter, och därför bör Svk, och inte minst Stockholms stift, ställa upp som "institution".
Det avgörande är om man bekänner en jungfrufödd, korsfäst och uppstånden Jesus Kristus som Guds Son, dvs Gud kommen i köttet, som vägen, sanningen och livet och hela världens Frälsare, etc.
I detta sammanhang är frågan om utlevd homosexualitet är en synd en överloppsdiskussion, eftersom det inte finns en enda syndfri deltagare i manifestationen, och där finns gott om personer, varje deltagare skulle jag vilja säga, som anser att det de själva gör inte är någon synd, fastän andra tycker det.
Inom homorörelsen finns det gott om personer som omtolkar i stort sett hela Bibeln, och då är ju risken stor att de hamnar utanför den kristna religionen - och då är det ju lätt hänt att homorörelsen uppfattas som ett hot mot den traditionella kristendomen.
Men vi måste vara på vår vakt mot generaliseringar av typ "Att NN inte tror på de kristna trosbekännelserna är inte svårt att räkna ut. Det gör ju ingen som tro på samkönade äktenskap."
Samma argument har genom kyrkans hela historia använts mot dem som inte tror som vi själva, vare sig det nu har handlat om junfru Marie himmelsfärd, påveämbetet, prästernas apostoliska succession eller alkholhalten i nattvardsvinet.
Detta innebär själfallet inte att alla har rätt, att det inte finns en sanning, utan flera. För egen del är jag övertygad om att prästerna ska ha apostolisk succession, att det ska vara riktigt vin i nattvarden och att äktenskap ska ingås mellan man och kvinna.
I de frågorna finns det bara en sanning, men olika åsikter om vad som är sant. Vi behöver emellertid inte lägga ner en massa tid på att söka sanningen. Vi vet var sanningen finns: Jesus sa "JAG är vägen, sanningen och livet".
Jesus är den kristna trons centrum, det behöver vi inte tvista om. Det kan vi däremot göra i andra teologiska frågor.
Jesusmanifestationen är inte rätt forum för en diskussion om utlevd homosexualitet är en synd eller om samkönade äktenskap är rätt eller fel. Att Jesus har dött för våra synder och därmed sonat våra synder är en del av den kristna trons centrum.
Jag önskar få se Åke Bonnier och Åke Green - två personer med diamentralt olika syn på homosexualitet - och alla deras anhängare sida vid sida i nästa års Jesusmanifestation, manifesternde den kristna tro, som de trots allt har gemensam.
Man kan inte begära, bäste Lars, att man ska stå sida vid sida med människor vars ord man har mått så illa av som säkert fler än jag har gjort av denne Å.Green.
Jag skulle aldrig förnedra mig själv så mycket att jag stod sida vid sida med den mannen. Aldrig! Önskar man något sådant begriper man inte hur den mannen har kränkt folk, anser jag.
Jag skulle inte ens gå på Jesusmanifestationen där sådana människor fanns!
Detta är inte brist på försoning, det är att stå för sitt eget värde att inte nedlåta sig att se genom fingrarna på sådana grova kränkningar. Att den mannen inte straffades var en stor skandal!
Nya tant lila, jag föreslår att du går till Åke och biktar dig och utropar: Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa. Du är väldigt snabb att vilja straffa folk och likadant att inte vilja stå med någon som du inte uppskattar. Säger inte Jesus att du ska förlåta dina fiender?!
För övrigt var det helt i enlighet med lagen att Green blev friad, därmed inte sagt att han blev straffad ändå på olika sätt.
Jonas! Jesus var mycket snällare än jag! Jag överlåter förlåtelsen till honom och förbehåller mig rätten att välja vilka jag vill stå vid sidan om!Luften är lättare att andas då!
Dessutom är jag inte för en läpparnas bekännelse som inte har någon motsvarighet i hjärtat.
Det finns saker som man inte kan förlåta, tror jag, hur mycket man än säger motsatsen.
Jag skulle mycket väl kunna fira gudstjänst ihop med Åke Green. Eller med påven. Eller med Åke Bonnier.
Om jag bara skulle fira gudstjänst ihop med de som tycker exakt som jag i varje fråga skulle jag nog bli mycket ensam.
Om vi kräver att kyrkan ska vara en åsiktsgemenskap på våra egna villkor är kyrkan inte längre kyrka.
Jag är intensivt trött på alla som ska anse sig förmer och mer rätt än andra. De som kritiserar andra för att inte följa kärleksbudet, men som själva river och sliter i andra.
en även om jag är trött på dem så skulle jag fira gudstjänst med dem.
Jag är inte fri från synd så varför ska jag döma andra?
Och varför ska jag stänga ute andra när Jesus delade måltid med syndare? Om jag inte är beredd att följa Jesus exempel så blir min kristna tro bara en läpparnas bekännelse.
Skicka en kommentar