I söndags avtackades Gustaf Sjökvist av Stockholms domkyrkoförsamling. Det skedde i den näst sista konserten som han ledde som anställd i vår församling. Kungen, drottningen och kronprinsessan samt landshövdingen bevistade konserten som framfördes till förmån för World Childhood foundation. Det var en fantastisk konsert och det var roligt att få tacka en medarbetare som varit i farten i 44 år på samma arbetsplats. Gustaf Sjökvist är på många sätt en föregångare som öppnat kyrkan för så mycket. Dödskallelistor med olämplig musik har varit honom väsensfrämmande. Tvärtom har han hållit fram vikten av respoekten för kyrkorummet samtidigt som musiken har fått utmana.
Kyrkomusik är viktigt! Det är så lätt att enbart det talade ordet värderas i kyrkans sammanhang. Men kyrkomusiken eller kanske snarare musiken i kyrkan kan ibland tala djupare än vad lite fyrkantiga bokstäver förmår. Kyrkan får dock aldrig förvandlas till en konserthall. Vi har redan flera i Stockholm. Nej, musiken i kyrkan, oavsett om den är modern eller mer klassisk, måste på något sätt ha med kyrkorummet att göra, det Gustaf Sjökvist kallar "respekt". Sen kan det vara nästan hur högt i taket som helst. Så länge respekten finns där, så länge viljan att beröra finns där, så länge musiken får vara ett gudomligt uttrycksmedel och egentligen djupast sätt får vara med och förkunna evangeliet, så länge kan ingen musik vara främmande. Då är ingen musik profan.
Så riv alla dödskallelistor! Låt sånger och psalmer klinga! Låt saxofoner, trummor, joijkar, körstämmor, orglar, symbaler, flyglar, dragspel och klarinetter och andra instrument få ljuda! Låt oss se och inse att Gud är större än alla uttrycksmedel och kan beröra där vi aldrig kunde ana det. Eller med psalmistens ord:
Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans höga himmel.
Prisa honom för hans mäktiga gärningar,
prisa honom för hans väldiga storhet.
Prisa honom med hornstötar,
prisa honom med harpa och lyra,
prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängaspel och flöjt,
prisa honom med klingande cymbaler,
prisa honom med jublande cymbaler.
Allt som lever och andas skall prisa Herren.
Halleluja! (Ps 150)
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
4 kommentarer:
Jag instämmer. Det är dock viktigt att poängtera att musiken bör vara anpassad till den karaktär dagen har. Det var verkligen fin musik på långfredagsgudtjänsten som visades i tv även om jag gärna hade sett att kören sjöng Improprierna och att den gärna hade fått vara helt svartklädd, om möjligt. Vad jag emellertid inte tycker var bra är att orgeln spelade till psalmerna. Enligt en gammal god tradition, som tillämpas på väldigt många håll, får orgeln och andra instrument vara tysta en dag under året, på långfredagen för att verkligen understryka dagens karaktär. På medeltiden sjöng man alltid a capella i kyrkan, det kan vi göra nu också, utan att vara professionella körsångare.
Annars tycker jag att det var bra produktioner från Storkyrkan.
Jag blev också förvånad över att det förekom orgelmusik under den tv-sända långfredagsgudstjänsten i Storkyrkan.
När jag var på gudstjänsten i församlingens andra kyrka St Jacobs Kyrka kl 15 samma dag så var det ingen orgelmusik utan kyrkan var släkt och St Jacobs Kammarkör sjöng a capella även i psalmerna. Väldigt fint och värdigt.
Vi har verkligen mycket att tacka Gustaf för, för allt han har gjort för svenskt musikliv både inom och utanför kyrkan. Vi församlingsbor kommer sakna honom och önskar honom lycka till med pensionärslivet även om han säkert blir en arbetande pensionär.
Hoppas han får en lika duktig efterträdare.
// Rickard.
Ja, sannerligen bör det vara någon riktigt duktig som efterträder Gustaf. Intressant det du Rickard sa angående långfredagsgudtjänsten i St. Jacobs kyrka. Orgeln förstör tyvärr och det får inte ske någon profanisering bara för att det är tv-sändning.
Killar, ni har inte fattat att orgeln är helig i svensk kyrkomusik a la 2011. Så har det varit de senaste sjuttio åren eller så, så då har det varit så alltid. Kyrkohistorien - släng dig i väggen.
Skicka en kommentar