Jag är kristen! Det kanske inte är en så konstig bekännelse om man är präst i Svenska kyrkan. Somliga av mina bloggläsare tycker nog att jag är en kristen som tolkar evangeliet fel eller som tycker att jag lämnat den 'sanna bekännelsen.' Jag är född och uppvuxen utanför kyrkans sammanhang. Jo, jag är barndöpt men i övrigt ingen 'kristen fostran' förutom några textläsningar på julafton varje år. Konfirmandtiden blev revolutionerande för mig och jag upptäckte den kristna tron på ett för mig utmanande och inbjudande sätt. Jesus var en person som personifierade kärleken, den Sanna djupa kärleken till medmänniskan och till Gud. Mötet med Jesus i Bibelns texter, i nattvardens mysterium, i sånger och psalmer och inte minst i ungdomsgruppens gemenskap blev livsviktigt för mig. Det blev så viktigt att jag mer och mer kände att jag ville engagera mig i kyrkans sammanhang också i min yrkesutövnibg. Efter ett samtal med en kamrat bestämde jag mig för att jag ville bli präst. Jag gick i första årskursen i gymnasiet när de beslutet togs och min familj vart förvånade. Det var kanske inte riktigt vad de väntat sig. Men efter gymnasiet, ett volontärår i kyrkans sammanhang samt vapenfri militärtjänst, bestämde jag n för att läsa teologi i Uppsala. Den 10 juni 1984 prästvigdes jag i Storkyrkan av dåvarande biskopen Lars Carlzon och så fortsatte min livsresa som kristen och mer och mer förstod jag att kristen tro och egentligen Jeus själv är inkluderande snarare än exkluderande. Det har varit och är en grundbult i min förståelse av kyrkans tro.
Jag skriver detta därför att jag tycker att de är så fel när terrorister likt den i Norge kallar sig kristna. Inte ens kristen fundamentalism står för den död och det hat som terroristen Anders Behring Breivik gav uttryck för genom sina ofattbart fasansfulla handlingar. Kristen fundamentalism kan ivra för allas omvändelse till Jesus Kristus. Kristen fundamentalism kan mena att alla kommer till helvetet som inte tror på Jesus Kristus. Men jag känner inte till någon kristen ( OBS: kristen!!) fundamentalism som menar att man ska ta livet av oliktroende. Breivik är inte kristen. Han är en människa som helt spårat ut, som begått omänskliga handlingar, som genomfört politiskt riktade terrordåd. Men han är inte kristen. Allt det han gjorde i fredags strider mot allt vad kristen tro och livsåskådning heter.
Men vi andra då? Vi som tror på den inkluderande kärleken, vi som tror att Gud är kärleken; hur långt sträcker sig den kärleken? Personligen har jag full förståelse för alla som vill se att terroristen Breivik hamnar i helvetet, som önskar livet ur honom o s v. Jag har full förståelse för alla som säger att Gud måste hata honom för vad han gjort därför att vi andra hatar honom för vad han gjort. Men vad betyder det då att Gud är kärleken? Vad betyder orden om att älska sina fiender och be för dem som förföljer dig? Jag förstår att det är svårt, ja omöjligt, för de drabbade att älska terroristen Breivik. Ingen kan begära det av dem. I Predikaren i Gamla Testamentet ( Pred 3:1-11) återfinns denna underbara text:
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, 5 en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. 11 Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden.
Vi får leva med alla våra känslor. Och samtidigt finns Jesu utmaning där, en utmaning som plågar mig i sorgens och vredens tid, en utmaning som talar om att älska mot alla odds, älska trots allt, älska den som är ens fiende. Det är min uppgift som kristen.
Om nu Gud älskade oss så in i döden att Jesus själv dog och uppstod för vår skull hur kan då ett helvete finnas? Helvetet var på Utöya. Helvetet är här och nu för de föräldrar som mist sina barn, för dem som mist sin maka eller make i explosionen i Oslo, för dem som mist sina vänner genom terrordådet, för dem som har att leva med erfarenheterna från Utöya.
Min bön idag är: Gud ge mig ork, mod och kraft att vara kristen, att inte bara tala och skriva om tron och om Din kärlek utan att också kunna leva den, varje dag, mot alla odds! Amen
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
25 kommentarer:
Intressant, Åke Bonnier, att läsa om din bakgrund.
Vi har alla olika bakgrunder.
Jag växte upp med en mor född 1911som alltid hade Bibeln på nattduksbordet och med en mormor, född 1871, som hade fortplantat den gammaltestamentlige stränge Guden till sina barn som vidarebefordrade honom till oss!
Jo visst, Gud är säkert kärlek. Men det betyder inte att vi är gudomliga och enbart är kärlek.
Själv förbehåller jag mig rätten att känna stor vrede mot denna iskalla människa som har förstört så många människors liv.
Detta tror jag dessutom hindrar magsår!
Inga aggressioner är så farliga som de instängda, menar jag!
Åke, du har skrivit en otroligt fin trosbekännelse här. En trosbekännelse som inte blundar för det svåra.
En av de svåraste sakerna är att försöka gå den väg som Jesus visade oss. Hur ska vi kunna känna ens ett uns av kärlek inför en massmördare och terrorist - en person som medvetet velat åstadkomma död och skada? Det är en paradox, men som med så mycket av kristen tro så kokar det ner till de ord som har kommit att bli mitt valspåk: Trots allt!
Också intressant det där du skriver om kristen fundamentalism. Vi vet alla att det finns de som kallar sig för kristna som i allra högsta grad anser att vissa människor ska dödas pga sin tro eller gärningar. Faktum är att det under stora delar av historien varit kyrkans officiella hållning. Vi kan ju säga att de inte var kristna, men då får vi också erkänna att synen på att vara kristen också har förändrat sig genom årtusendena.
Åke ger en väldigt fin och trovärdig beskrivning av att vara kristen och ha Jesus som sin ledsagare. Jag delar däremot inte Åkes ”fulla förståelse för alla som vill se att terroristen Breivik hamnar i helvetet, som önskar livet ur honom o s v.” Vilket väl är liktydigt med att förstå och acceptera dödsstraff som ju är ett sätt att ge igen – att hämnas. Men Jesus har visat oss en annan väg. Med makt kan man skrämma men aldrig vinna människor. Det enda som kan vinna människor är kärlek. Som kristna kan vi också säga att man bör ge en människa tid att vända om. Dödsstraff är tvärtom att beröva människor tiden.
Enligt bibeln är livet en gåva från Gud - i grund och botten är det något av Gud själv, eftersom Gud är liv och allt liv är av Honom. Den ende som har makt och rätt att råda över människans liv och död är Gud.
Därför är det också enligt Guds ord alltid fel att döda sin medmänniska - att självsvåldigt utplåna ett liv som Gud har gett. I den frågan är bibeln helt entydig. Därför är också ett av de första buden: Du ska inte dräpa! (2 Mos 20:13 och 5 Mos 5:17).
Sedan är man naturligtvis i sin fulla rätt att tycka vansinnigt illa om och tom avsky en massmördare som Anders B. Det gör också jag - kanske skulle även Jesus kännt så.
Tack för detta/Karin E
Ingen här har krävt att massmördaren i Norge ska dömas till döden, eller att dödsstraffet ska återinföras. Men det hade varit det enda tänkbara straffet om vi fortfarande haft dödsstraff.
Han har ju själv valt att tillhöra helvetet. Han har skändat kyrkan och alla kristna genom att påstå att han är kristen.
Varför är det så kollossalt angeläget att be för massmördaren, att han ska omvända sig? Det helt dominerande skälet därtill, som jag kan se, är att det skulle sätta stopp för ytterligare våldsdåd, eller anstiftan till ytterligare våldsdåd, från hans sida.
Varför inte i stället be för de avlidna, de som inte fick en chans att omvända sig innan de mejades ner om de inte redan var troende kristna, att Gud skall uppväcka även dem på den yttersta dagen? Har någon extrem variant av den profana humanism fullständigt trängt ut den kristna tron inom den svenska kristenheten, typ "De döda är redan förlorade, nu gäller det bara att rädda de levande"?
Nej, ingen här har förespråkat att dödsstraffet ska återinföras. Det starkaste argumentet mot dödsstraffet är risken att oskylida avrättas. Det näst starkaste argumentet är omsorgen om dem, som ska döma till döden och dem som ska verkställa avrättningarna.
När jag skrev om prästernas uppgift vid avrättningar, att stå beredda med nattvarden ifall de dödsdömda skulle ångra sig i sista stund, var syftet att sätta strålkastarjuset på kyrkans och prästernas främsta uppgift: att vinna själar för Gud. Inte att stå på brottslingarnas sida mot brottsoffren - eller agera som försvarsadvokater som kräver strafflindring.
Det finns anledning för vissa fängelsepräster och -pastorer att tänka efter vilken uppgift de egentligen har. Att vara kristen innebär inte att man ska vara en "värsting" i profan humanism. Och slutligen staffanw: Hur ser du på aborterna, när man saklöst avlivar offödda, som inget ont har gjort, för att de inte ska bli en ekonomisk belastning för sina föräldrar eller för samhället?
Lars Flemström,
Nu ska vi nog tänka eftre en smula...
Även den här terroristen är skapad av Gud. Hur paradoxalt det än verkar...
Och har vi människor rätt att döda den som är skapad av Gud "till Guds avbild"?
Du skriver också: "Han har ju själv valt att tillhöra helvetet. Han har skändat kyrkan och alla kristna genom att påstå att han är kristen."
Nu ser jag inte att hans påståenden om att han skulle vara kristen som hans stora synd. Skulle vi utkräva ansvar (och dödsstraff) för alla som i Guds namn har begått vidriga handlingar så skulle det bli en låååååång rad.
Och man kan mycket väl be även för gärningsmannen UTAN att det ska vara ett ställningstagande MOT offren. Man kan be för alla som valt ondskans väg - att de ska komma till insikt och ångra. Man kan be för förlorade får.
Och man kan samtidigt be för de avlidna, de överlevande och offrens närmaste. Det tror jag att vi alla gör.
P-A, du skriver att nu ska "vi" tänka efter en smula. Det har jag gjort. Det är hög tid att du också tänker efter.
Även Satan (en fallen ängel) är skapad av Gud. Domen är Guds, inte din eller min.
Lars Flemström,
Det är just därför jag tycker att vi människor ska vara lite försiktiga med vem som tillhör helvetet och vem som inte gör det. Det är, som du mycket riktigt påpekar, inte vår sak att avgöra.
Att förneka någon förbön tycker jag är mycket underligt.
I själva bönen finns en eftertanke och möjlighet till insikt. Om bönens resultat bli hat - då är det troligen Bedragaren du har hört. Gud har aldrig svarat på någon bön med hat som lösning.
P-A, vad har det du nu skriver med mig att göra? Jag har INTE förespråkat vare sig att dödsstraffet ska återinföras eller att Breivik ska dömas till döden. Jag kan bara uppfatta dina två senaste kommentarer som ett försök att förstöra en angelägen debatt.
Lars Flemström,
Jag nöjer mig med att citera från dina kommentarer här...
"Men det hade varit det enda tänkbara straffet om vi fortfarande haft dödsstraff.
Han har ju själv valt att tillhöra helvetet. Han har skändat kyrkan och alla kristna genom att påstå att han är kristen."
"Varför är det så kollossalt angeläget att be för massmördaren, att han ska omvända sig?
...
Varför inte i stället be för de avlidna, de som inte fick en chans att omvända sig innan de mejades ner om de inte redan var troende kristna, att Gud skall uppväcka även dem på den yttersta dagen?"
Det är de sakerna som jag resonerat vidare utifrån...
Trots att Lars F redan sagt att ingen förespråkar dödsstraff av de som skrivit kommentarer ( och jag inkluderar mitt eget inlägg) vill jag kraftigt understryka att jag definitivt är motståndare till dödsstraff. Men jag kan förstå människors känslor efter det som de drabbats av. Jag kan förstå dem som önskar livet ur den som begått den vedervärdiga terrorhandlingen. Men samtidigt är den kristna hållningen ( ack så svår och vi är många som misslyckas) att älska trots allt, mot alla odds. Älska Dina fiender! Be för dem som förföljer Dig! Det är Jesu utmaning som han levde fullt ut ända till korshändelsen. När de sista spikarna var idrämda och plågan som värst bad han att Fadern skulle förlåta dem för de "vet inte inte vad de gör". Jag tror inte att vi är mäktiga att be för en terrorist samtidigt som vi blir beskjutna och springer för livet. Jag tror inte att något är mäktig att älska sin fiende när helvetets eldar bokstavligen brinner runt omkring en här på jorden. Men Gud känner oss, känner vår rädsla, känner vår oro, känner vår desperation och är närvarande trots allt och mitt i allt.
Som kristna får vi hysa alla mänskliga känslor, inklusive hat och frustration, men den stora uppgiften är att mitt bland alla dessa känslor låta kärleken forma oss och leda oss i vårt handlande. Det handlar inte om fina ord och formuleringar utan om en utmaning i en fruktansvärd tid. Jag misslyckas dagligen men får, liksom vi alla, börja om och om och om igen i kraft av Guds nåd. Låt oss påminna oss om detta och verkligen av hela vårt hjärta älska, också våra fiender.
Åke,
Jag håller med om att vi inte kan/ska förneka det vi känner.
Men det är nog bra om vi mitt i allt det som sköljer omkring oss besinnar oss och tänker efter.
Hatet som en spontan reaktion skrämmer mig inte. Det är när människor med öppna ögon VÄLJER hatet som jag ställer mig en smula frågande.
Vi klarar nog inte alltid att välja den väg Jesus har visat oss, men vi kan ju åtminstone försöka gå den. Sedan kan vi snubbla hur många gånger som helst på vägen, men vi får aldrig ge upp.
Men huvva så svårt det är...
Åke Bonnier! Jo, det är vackra ord du skriver. Önskvärda.
Men missbruka inte ordet "älska"!
Det ska inte klistras på alla möjliga, mer eller mindre tillkämpade tillstånd!
Även om ordet finns i bibelcitat tycker jag att vi kan förhålla oss med en viss respekt till det!
Det får inte nästan vara synonymt med ordet "fördra"!Älskar gör man inte på befallning.
Varför detta ständiga krypskytte mot alla kristna som håller fast vid apostlarnas tro? Vem är det som VÄLJER hatet? Jag vet en. Det har massmördaren gjort. Och han gör det tydligen i denna stund. Det har alla dem, som ser något ursäktligt i hans handlande gjort.
Inte de som anser att han förtjänar lagens strängaste straff (vilket det nu är). Han har själv valt helvetet. Han är inte kristen. Både hans handlingar och hans ord visar detta mycket tydligt. Enligt psykiatisk expertis (en svensk rättspsykiatriprofessor) är han väl strukturerad och medveten om sitt handlande. Att han drogat sig med rohypnol och anabola steroider för att bli en ännu mer effektiv dödsmaskin minskar inte hans skuld.
Det var en del av planeringen. Det var inget fylledåd. - En psykiskt sjuk person hade inte varit kapabel att ta livet av så många människor med en sådan precision.
Det behövs alltså andra förklaringar. Det FINNS en ond makt. Det är fullt möjligt att välja Djävulen i stället för Kristus. De förklaringar som inte tar med "andemakterna" duger inte.
Den norske massmördaren har lierat sig med fienden ("själafienden") och är alltså en del av fiendemakterna.
Visst låter det vackert att be för våra "fiender", att de ska omvända sig. Men det kräver i detta fall en tydlig åtskillnad mellan vän och fiende. Någon försoning med Djävulen och hans hantlangare, de som av egen fri vilja har valt att tjäna honom, är inte möjlig.
De måste byta sida. Som den ena av rövarna på Golgata gjorde. Det var endast han som skulle vara med Jesus i Paradiset. Det var endast han som fick det löftet.
Lars Flemström,
Det är väl i hela fridens namn ingen som ägnar sig åt "krypskytte mot alla kristna som håller fast vid apostlarnas tro"? Vad är det för påstående???
Ja, terroristen i Norge valde hatet och ondskan. Innebär det att vi också måste välja hatet?
Nej, det vore att låta honom vinna. Och det unnar jag honom INTE!
Ja, det finns en ond makt. Och den opererar inte bara hos människor som den norske terroristen. Den verkar bland dig och mig - vi som upplever oss som helt vanliga människor. Ingen av oss är helt fri från skuld - INGEN! Och när vi med öppna ögon väljer att hata så har ondskans makt också fått ett litet grepp om oss. Om vi som svar på våra böner hör hatets budskap så är det ondskans makt som talar till oss.
Ondskan finns - ondskan är en realitet!
Jag kommer att fortsätta be för att vi alla klarar av att vända oss från ondskan och välja den väg som Jesus visade oss.
Jag kommer att be, och jag kommer att agera i tal och handling.
Om någon anser att det jag skriver är upprörande så är det inte mycket jag kan göra åt det. Jag kan inte ge upp min kristna tro och övertygelse för att passa in i andras mönster.
Varför vara så dömande mot Anders som verkar leva i en alldeles egen värld?
Enligt min ringa mening är han sjuk, mycket sjuk!
P-A, det är just krypskytte som du håller på med. Du skriver: "Ja, terroristen i Norge valde hatet och ondskan. Innebär det att vi också måste välja hatet?
Har någon här förespråkat att vi ska VÄLJA hatet? Varför skriver du annars som du gör? Är det för att tala om vilken god kristen du är, underförstått att vi andra inte är det?
Du verkar ha väldigt grova fördomar mot alla kristna som inte är lika nyfrälsta som du själv.
Nej, ingen debattör här har förespråkat att vi ska välja hatet. Någon har menat att det är naturligt att känna ha i en sådan situation, speciellt om man har förlorat sitt barn i dådet.
Du anklagar de norska föräldrar som faktiskt känner hat för att vara likadana som massmördaren. Det är en ytterst allvarlig relativisering. Du borde nog tänka igenom innan du skriver. Vad som nu behövs är att "problematisera" klyschorna och ge en teologisk förlaring av synd och skuld, himmel och helvete, frälsning och nåd.
Samt förhållandet mellan de världsliga straffen och evigheten. Du förstör varje ansats till en sådan diskussion.
Eftersom andra (Åke och Ntl) har skrivit om sin bakgrund, ska jag nämna något om min. Tron på den straffande guden var inom min släkt avklarad i en tidigare generation när jag växte upp. Jag uppfostrades i tron på en förlåtande Gud. En god Gud.
Inte på en gud som "är" kärlek. Det uppfattar jag närmast som avgudadyrkan, det är när man upphöjer något skapat (människors erotiska känslor, etc) till en gud. Uttrycket "Gud är kärlek" är dessutom rumphugget. Det står något mer. Bibelordet betyder att Gud hyser kärlek, är rik på kärlek.
Det sägs ju också att Gud är både kraft och råd. Förvisso. Men då handlar det Guds egenskaper. Gud är större än alla beskrivningar av honom.
Hilma, tror du att alla högerextremister är sjuka?
Och var alla som hyllade Hitler och utrotningarna under nazitiden också sjuka?
m.fl.m.fl.
Så enkel är nog inte världen!
Tyvärr!
Lars Flemström,
Nog har människor som deltar i den här diskussionen uttryckt tydligt och klart att de VÄLJER hatet i det här fallet. Att de inte ens vill be för att gärningsmannen ska hitta en väg till nåden.
Och ditt påstående om att jag skulle vilja framstå som "bättre kristen" är bland det absolut dummaste! Du kan väl åtminstone LÄSA vad jag har skrivit innan du hasplar ur dig något sådant? Jag har t ex uttryckt det så här: "Vi klarar nog inte alltid att välja den väg Jesus har visat oss, men vi kan ju åtminstone försöka gå den. Sedan kan vi snubbla hur många gånger som helst på vägen, men vi får aldrig ge upp. Men huvva så svårt det är..."
Eller så här: "Ingen av oss är helt fri från skuld - INGEN!"
Jag anklagar ingen för att de känner hat. Jag har bara uttryckt en önskan att vi ALLA ska försöka besinna oss i den här situationen och se om det finns en annan väg än hatets, t ex den som Jesus pekar på. För de som är närmast anhöriga kan det vara ofattbart svårt, men för oss som är lite längre bort borde den besinningen vara mer möjlig.
Du påstår att jag är "nyfrälst"? Vad för påstående är det? Jag har levt med min Gudsrelation hela mitt liv, den har ständigt utvecklats och den fortsätter att utvecklas.
Och kom inte med påståendet om att du till skillnad från t ex mig skulle vara en av de "kristna som håller fast vid apostlarnas tro". Underförstått att jag inte är "rätt kristen".
Lägg av med sådant.
Det blev i ditt senaste inlägg lite för mycket av påståenden om mig som inte har någon bäring i verkligheten.
Jo, jag vill nog uttrycka min tro som att "Gud är kärlek". Men det är inte det enda Gud är.
Och kärlek är så mycket mer än lust och sexuella känslor. Jag vill till och med påstå att lust och sexuella känslor inte alls behöver vara kärlek.
Min Gud är en skapande, närvarande, evig, förlåtande, kärleksfull, tröstande, energigivande, tillitsfull mm Gud.
Åke Bonnier... Detta var fint skrivet. Gud välsigne dig!
När sekulär media försöker beflecka oss med den här sortens terror borde SvK stå upp för oss kristna. Jag hoppas du klargör detta när kristna blir beskyllda i onödan oavsett vilken grad av bibeltro de har.
Terroristen Breivik skriver i sitt manifest följande:
"If you have a personal relationship with Jesus Christ and God then you are a religious Christian. Myself and many more like me do not necessarily have a personal relationship with Jesus Christ and God. We do however believe in Christianity as a cultural, social, identity and moral platform. This makes us Christian."
Jag tycker Breivik gör det väldigt klart för sig att han är sekulär eller nästan "icke religiös". Att han skulle vara en konservativ fundamentalist är också lite svårt de brukar inte alltid vara pro-gay, anti-racist, zionist, pro-prosistution, pro-liberalism.
Kanske var han frimurare, här skriver breivik följande:
"Q: How would you argue against criticism from other so called European chivalric organisations like the Freemasons, the OSMTH and similar?
A: They claim to be Knights of Christ yet they are not willing to sacrifice their life for the preservation of European Christendom. They do not even acknowledge that European Christendom is in the process of being deconstructed. They claim to be Knights but they are not even warriors. How can they claim to be today’s manifestation of a pious chivalric order when the core doctrine of the Knights Templar was to submit to voluntary poverty? All I see is a group of decadent individuals who are not willing to make any substantial sacrifices for anyone or anything. Furthermore, Knighthood is directly linked to martyrdom. Taking martyrdom out of knighthood would be like taking elections out of a democracy. A person unwilling to martyr himself for a greater cause can never call himself a Knight and a Christian individual unwilling to martyr himself for the preservation of European Christendom can never call himself a Knight of Christ. We, the PCCTS, Knights Templar, can, and we are currently the most genuine successors to their legacy. It is, however, not our goal to completely mimic the order. Demanding that our members undergo a theological education would be pointless as today’s curriculum has been corrupted by Christian pacifists and suicidal humanists. Furthermore, creating a religious order would be counter-productive as a majority of Europe’s armed resistance fighters are agnostics, atheists or relatively secular Christians. The organisation is therefore considered a moderate Christian identity organisation and not a religious order. Anyway, the Freemasons or the OSMTH cannot be compared to the PCCTS, Knights Templar. Yet, I do respect their role in society. They are fine representatives and curators (keepers of cultural heritage) and therefore fulfil an essential role. In fact, we have much to learn from them and are likely to go to them (their libraries) for research purposes. We salute them for their everyday efforts but will not accept any criticism from them or similar “so called” chivalric organisations. "
Helt klart var det inte på grund av frimurareorden han gjorde detta. Frimurare har humanistiska ideal, breivik har andra ideal.
Sammanfattningsvis får man väldigt klart intrycket att Breivik är grandios i sin sjävbetraktelse och har starka narcissistiska drag.
Slutligen vill jag säga att det bästa vore om vi inte pekar finger åt någon. Breivik är än så länge en galning som handlat på egenhand. Skuld är något personligt, ansvar har alla.
Allt gott / Nils
Och jag liksom Anne Holt i DN i veckan undrar vad vi skapat för samhälle där människor utvecklas till massmördare. Kanske vi var och en ska fundera över det. Vad gör vår egna själviskhet och oförmågor med våra medmänniskor? Jag ser det som att vi var och en har del i denna tragedi. Vi människor sitter samman med varandra oavsett om vi vill det eller ej. Oavsett om vi är onda eller goda. Det är den Kristna tron jag lever efter.
Tack P-A för dina kommentarer och för att du så tydligt beskriver trons fundament. Citerar Thor-Leif Strindberg:
"Hela kristendomen bygger på förlåtelse, försoning och upprättelse - att Gud genom Jesus har öppnat en väg för alla människor att kunna ångra och bli förlåtna, att komma tillbaka till Guds närhet, att komma in på rätt spår igen och en dag fullborda det syfte för vilket vi skapades. Hela kristendomens grund och kärna är kärlek. Och i kärleken finns ingen plats för dödsstraff."
Vad jag vet är Breivik döpt, däremot visar hans handlingar - som ju på intet sätt kan rättfärdigas genom kristen tro och som jag förstår han knappt försökt göra gällande själv - att hans tro är så död den kan vara. Som det är nu finns det alltså inte någon frälsning för honom. Detta är det viktigt för kyrkan att framhålla, samtidigt som det är möjligt att omvända sig och göra bot livet ut.
Kyrkan bör inte vara rädd för att tala om helvetet i livet efter detta, inte endast på jorden.
Skicka en kommentar