För några dagar sedan skrevs det på DN-debatt om detta med att vara svensk, om medborgarskap och vad som kan tänkas konstituera svenskhet. I judisk tradition har liknande diskussioner alltid förts men då beträffande vem som är jude och vad det judiska innebär. En jude är en person som är född av en judisk mor eller som själv har konverterat. Det räcker inte att, som jag, ha en judisk far. Men, säger någon i den judiska traditionen, en jude är en om känner sig judisk.
När jag läste artikeln om svenskhet och vilka som är svenskar och vad som kan tänkas krävas för att få kalla sig svensk kom jag att tänka på det judiska påståendet om att känna sig som en jude. En svensk skulle kunna vara en person som känner sig som en svensk. Sedan förstår jag att svenskt medborgarskap i mer formell mening är mer komplicerat och där kan man fråga sig vad som behövs. Ska man ha läst en del av den klassiska svenska litteraturen? Ska man kunna flytande svenska? Räcker det med att man bott sju år i Sverige? Säkerligen finns många olika åsikter i frågan. Men när jag skriver detta blogginlägg vill jag, åter igen, slå ett slag för en generös och välkomnande syn på invandrare och flyktingar. Vi har råd att vara generösa gällande vår flyktingkvot! Vi har råd att ge amnesti åt alla i landet befintliga flyktingar som inte begått ett annat lagbrott än att gömma sig i rädsla för verkställande av flyktingutlämning. Vi har råd att ha en generös syn på vad svenskhet är. I DN skrev debattören att alla kanske inte gillar sill och nubbe. Nej, och idag är den svenska matkultren en multikulturell mattradition. Pizza, kebab,spagetti, hamburgare, m m, m m. Också det s k 'finköket' består av mat från andra länder. Och ändå har i kvar köttbullar, rotmos, lax och annat svenskt och nordiskt.
Sverige borde vara ett land som präglas av det mångkulturella där okså gamla svenska traditioner ryms. Mångfaldens land med mångfaldens kultur där detta med att vara svensk skulle präglas av generositet och öppenhet och en omsorg om våra medbröder och medsystrar.
Sverige skulle än mer kunna vara ett land som med en kristen bakgrund värnar om religionsfrihet som blir en frihet til religion snarare en frihet från religion. Människor som bekänner sig till islam, judendom, kristendom, hinduism och buddism skulle än mer kunna samsas tillsammans utan varesig rädsla för eller fördomar om den andre.
Tänk om Sverige kunds vara ett land som präglas av det inklusiva snarare än det exklusiva!
Då skulle vi vara föregångare, ett ljus för andra folk.
Idag har vi långt kvar.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
26 kommentarer:
Kan inte vara mer enig! Vi har råd och plats i Sverige.
Men - efter att ha läst Per Gudmundsons ledare i SvD idag (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ge-inga-bidrag-till-hatet_6315534.svd) så vill jag lyfta fram att förutsättningen för religionsfrihet är att man accepterar och respekterar grundläggande mänskliga rättigheter och friheter så som de uttryckts i våra lagar.
Min tolerans får inte innebära en öppen dörr för intolerans som drabbar andra. Det handlar om mitt ansvar mot mina medmänniskor.
P-A
Jag instämmer helt. Man måste, som min pappa brukade säga, vara intolerant mot intoleransen
Vem är jude? Vem är svensk? Det handlar här om egenskaper som inte är obektivt kvantifierbara. Men även sådana egenskaper finns. Jag tror att många judar skulle bli förnärmade om vi förnekar att det finns människor som är judar. Det brukar nazister göra - i syfte att förneka de brott, som de har begått /begår, mot judar.
Det går troligen inte att finna en enda egenskap som är gemensam för alla svenskar. Ändå uppfattar vi varandra som mer eller mindre "svenska".
Har man ett grönt skal är man ett äpple. Eller en gurka. Har man ett rött skal är man ett äpple. Eller en apelsin. Har man ett gult skal är man ett äpple. Eller en citron.
Om man är grön utanpå och röd inuti är man en melon. Eller en miljöpartist. Andra partier att förtiga.
Denna vision av Sverige känns mycket tilltalande. Ett land där lejonen och lammen ligger sida vid sida, där olika kulturer kan både vara stolta över sig själva och nyfiket närma sig varandra.
Jag blir dock lite orolig över att vara "intolerant mot intoleransen". Det har en tendens i att glida över i "tillåta det jag gillar, förbjuda resten". Dock inser jag, efter att ha läst vad som hänvisas till i det P-A hänvisar till, att det finns gränser. Och när jag läser snutten "intolerans som drabbar andra" får jag hålla med helhjärtat.
Att offentligt hävda att homosexuella gärningar leder till underjorden i livete efter detta, eller att människor med svåruttalade efternamn bör skickas tillbaks till sina hemländer, är något vi får tolerera.
Därmed inte sagt att det hindrar kraftiga och hetsiga debatter, motargument och ett och annat invektiv.
Däremot: att propagera för att homosexuella bör tagas av daga, att vissa folkraser bör ledas in i gaskammare, eller att borgare alternativt arbetare skall ha bly. Då känner även gamla frihetliga jag att polisen bör komma och knacka på dörren.
Varför är jag då så fri med att tillåta beteenden jag tycker hjärtligt illa om? Av ren självbevarelsedrift, faktiskt. Antag att jag sätter upp tio motbjudande beteenden på en svart förbudslista. Antag vidare att resen av våra 9 miljoner invånare gör samma sak. Hur stor chans finns att något är tillåtet efter det?
För att vi skall nå det öppna samhälle Åke talar om, lär vi därför få tillåta en hel del som tar emot i hjärtat. Eller en dag finna att det är vi som står på fel sida av staketet.
Tack Åke! Helt rätt, och härligt att du säger det så öppet och kraftfullt.
Det enda jag kan anmärka lite på är att jag tycker din avslutning är lite väl negativ. Vi är på väg!
/Helge
Det har skrivits mycket om vad som är svenskt nu senaste veckan. Man får ofta höra att Sverige är ett mycket modernt land. Då hoppas jag att detta kan visa sig i att vi är öppna mot människor från olika kulturer, att vi inte dömer ut människor från olika länder utan välkomnar människor där de kan fungera bra i samhället, på arbetsplatser, i sociala gemenskaper och tillåter dem att vara de indivier de är, med sitt eget kulturella arv. Detta verkar vara så svårt.
Vi har en möjlighet att vara moderna nog att inse att enda utvecklingen framåt är att acceptera att detta är svårt och att vi behöver jobba på alla möjliga sätt för att processerna ska förenklas, och visa att Sverige är ett land som står upp för jämlikhet och som ger människor oavsett bakgrund möjlighet att förverkligas i sitt liv, och därmed bidra till en bra samhällsutveckling.
Faktiskt är svenska kyrkan idag något av det modernaste vi har när vi tillåter äktenskap för man och kvinna eller man och man och kvinna och kvinna.
Här kan alla vi svenskar vara stolta och peka på att vi har en kyrka som gör sitt bästa för att visa att människor har samma värde och ska behandlas lika.
Det känns viktigt att poängtera den svenska kyrkans röst i denna fråga, med tanke på att det finns många länder som använder religion för att styra och förtrycka.
Tack Åke, för att du är en förebild och god domprost. Du är fantastisk.
Det är lätt att instämma i mycket av Åke B’s önskan om en generösare flyktingpolitik. Och visst kan mångfald vara positivt. Det som känns lite problematiskt med detta honnörsord (liksom begreppet mångkultur) är att man tydligt måste definiera vad man menar. Annars kan mångfalden snabbt övergå i enfald. Uttryck som ” Vi har råd att ha en generös syn på vad svenskhet är” – vad betyder det?. Nog finns det väl specifikt svenskt som vi bör slå vakt om – jag tänker då inte på maträtter i första hand – utan mer om det som vi kallar kultur, t ex konst, byggnation, musik etc. På samma sätt som det finns t ex specifikt ungerskt eller iranskt. Vissa vill ofta tona ner detta med svenskhet och nästan förlöjliga svensk kultur.
Tidskriften Axess har i sitt senaste nummer ett tema om ”Den enfaldiga multikulturalismen” som jag varmt rekommenderar. Intressant är bl a att ord som integration alltmer tonas bort eller omdefinieras.Från den ursprungliga tanken att invandrarna skulle anpassas till Sverige till att Sverige skulle anpassas till invandringen – vilket också ofta ligger i begreppet mångkultur. Professor Svante Nordin skriver på ett ställe: ”Kraven på multikulturalism har på sina håll skärpts och kommit att bli ett yrkande på att se Sverige som en hemvist för alla kulturer i lika utsträckning (utom möjligen den svenska som förmodas inte existera)”.
Jag menar nu inte att Åke B uttrycker ett sådant yrkande. Men det gäller nog vara mer tydlig. Så länge det handlar om maträtter och klädsel eller vilka helger man firar, är problemen små. Men om det handlar om värden som generationer svenskar kämpat för – demokrati, öppenhet, olika friheter till åsikter och religion, eller tolerans, synen på familjen, kvinnas rättigheter etc. Då måste vi vara oerhört tydliga. T ex på detta med den hederskultur som lett till så många tragedier bara i Sverige. Vi vet också alla att det finns islamistiska organisationer som gärna utnyttjar t ex religionsfriheten i väst för att begränsa friheten för kvinnor, barn och ungdomar. Ska vi vara mindre, eller mer generösa mot sådant?
Intressant att Åke Bonnier säger att vi har råd med en generös flyktingpolitik. Vilka är vi? Är det de kommuner som inte ens har råd att ha anställda på natten hos senildementa? Som inte har råd att ge barnen mjölk i skolan? Som inte har råd att låta barn med särskilda behov få den specialhjälp de behöver i skolan? Är det dessa kommuner som har råd, eller vilka är det?
Dessutom handlar det inte bara om religion i några svepande ordalag, utan det handlar också om värderingar.
Under mina många års arbete med olika invandrargrupper vet jag hur långt ifrån våra värderingar som många är. Och det gäller inte bara muslimer. Vilka unga ryska män accepterar till exempel homosexuella?För att bara ta ett exempel.
Jodå, vi kan visst vara generösa i vår flyktingpolitik. Om vi verkligen vet vad vi gör!För det finns nog faktiskt gränser för när inflytandet från andra kulturer inte längre är något positivt.
Detta handlar inte om främlingsfientlighet utan om realiteter.
Staffanw,
Ett problem i debatten är att den tar utgångspunkt i trvå ytterligheter - full integration eller full separation.
Historien visar oss att dden positiva utvecklingen sker i korsbefruktningen mellan kulturer, då uttryck och tankar möts och något nytt växer fram.
Faktum är att det mesta vi kallar "svensk" kultur har tillkommit på det sättet.
För att det ska lyckas krävs en ömsesidig öppenhet och vilja till att låta sig förändras.
Oxch det krävs ett konsensus om vilka grundläggande egenskaper som inte får ändras, t ex demokrati, yttrandefrihet, jämlikhet etc.
nya tant lila,
Så Sverige skulle inte ha råd?
Ditt exempel att ställa senildementa mot invandrare är klassisk SD-retorik.
problemet är snarare att vi svenskar lägger pengar på helt andra saker, ävben i kommunerna. Ineffektivitet, lyxkonsumtion mm.
Det blir som när den fattige ber att få en krona av den rike som sitter och dricker dyr champagne, och får svaret: Nej, jag har heller inga pengar.
För att ta upp en tankegång som en gång uttrycktes av JFK: Vi har medlen att försörja världen, men vi saknar viljan.
Och så kommer argumenten om att "de passar inte in i våra värderingar". (Samma som vi hörde i Sverige på 30- och 40-talet om judarna.) Med det resonemanget skulle vi behöva deportera vissa delar av Sveriges existerande befolkning.
De allra flesta som flyttat hit till Sverige från andra länder har inga som helst problem med våra grundläggande värderingar. Så låt oss inte gå på den främöingsfientliga vågens generaliseringtar baserade på enstaka fall.
Jag är ingen SD-anhängare, men i vissa fall kanske man bör se om det inte finns visst fog för det de säger. För kommunerna HAR ont om pengar, och i mitt län är det katastrof i landstinget också! Du får väl tala om för kommunpolitikerna/landstingspolitikerna vilken deras lyxkonsumtion är, P-A, eftersom de inte själva tycks begripa detta!
Att vara kristen tycker jag innefattar en medvetenhet om att vi lever i en inperfekt, dvs. fallen, värld. Detta leder åtminstone mig till att värna realismen när politiska frågor diskuteras. Öppna gränser och fri tillgång till de svenska socialförsäkringssystemen känns därför mer som socialism än kristendom i min värld.
Sedan läste jag en intressant artikel om varför Sverige är världens mest sekulariserade land i tidningen Dagen för ett tag sedan. Svaret som gavs var att kyrkan i Sverige upplevts representera förtryck snarare än frihet vilket lett till ett avståndstagande bland folk i gemen. Jag tycker att domprost Bonnier ska besinna detta när han talar sig varm för fri invandring med dess bevisligen negativa sociala och ekonomiska konsekvenser för fattiga svenska lokalsamhällen där han sitter i sitt segregerade Gamla Stan i Stockholms innerstad, på armlängds avstånd från den politiska och mediala makten i riket.
Åja, den svenska Libyen-insatsen har kostat flera hundra miljoner kronor. Och mer kommer att behövas. Förhoppningsvis ska den militära hjälpen och den kommande civila hjälpen leda till att libyerna själva inte ska behöva fly från en avskyvärd diktator. Och att de många gästarbetarna i landet ska kunna återvända och delta i återuppbyggnaden.
SD är enda parti i den svenska riksdagen som helt har motsatt sig denna hjälp. Många SD-väljare har trott att SD vill hjälpa folk till en framtid i sina nuvarande hemländer som alternativ till invandring.
Men det står faktikst i SD:s program att biståndet ska öka först sedan kostnaderna för invandringen har minskat. Det vill säga när det inte längre behövs något bistånd. Detta förklarar varför SD har förlorat 1 / 3-del av sitt väljarstöd i de senaste mätningarna.
Men man kan som bekant gå till extrema överdrifter åt båda hållen. Socialsm handlar om solidaritet över gränserna ("Proletrer i alla länder förenen eder"), inte om att dom som har pengar undantstoppade ska betala människosmugglare för att komma till Sverige, medan resten lämnas i sticket.
Tio miljoner jordbrukare i Östafrika är på flykt undan torka, vattenbrist och boskapsdöd. Ska de få nya jorbruskmark i Sverige? Väntar utdelning av prästlönejorden?
Jag frågar också vilka är de "vi" som har råd med allting, utan att behöva välja. Svaret är givet. De svenska kyrkopolitiker som håller arbetsrättslig lekstuga med kyrkans pengar. Nu senast har Arbetsdomstolen tilldömt en olagligt avskedad kyrkoherde nästan 7 miljoner i skadestånd.
Men det var kanske priset som måste betalas för att visa "intolerans mot intoleransen"?
P-A – tror inte alltid att ”lagom är bäst” är lösningen – mer ett defensivt sätt att slippa ta ställning och inte behöva definiera vad man egentligen menar. Det skapar en slags kultur-, eller värderelativism som inte är eftersträvansvärd. Tystnaden kring hederskulturen – från såväl SvK som olika statliga organ som JÄMO och DO visar dessvärre att vi med kyrkans och statens hjälp accepterar det som vi en gång slagits för att få bort – allt i den heliga mångfaldens namn, och kanske en lite snedvriden tolkning vad respekt för andra innebär. Ungefär som när politiker och intellektuella i tysthet accepterar och ursäktar rasism eller övergrepp från minoritetsgrupper.
Vad gäller korsbefruktningen – ja, den har satt sina spår, men kanske inte mer hos oss än i de kulturer och traditioner som olika invandrargrupper för med sig - så varför är det viktigare att slå vakt om detta än att värna det som finns här?
Staffanw,
Jag måste ha uttryckt mig oklart.
Jag skrev "För att det ska lyckas krävs en ömsesidig öppenhet och vilja till att låta sig förändras."
Alltså - ÖMSESIDIG öppenhet och vilja till att låta sig förändras. ÖMSESIDIG.
Och påståendet att hederskulturen accepteras är ju tokerier. Vi ser att de som begår brott under "hederskulturen" blir åtalade och dömda utan hänsyn till kulturell bakgrund.
Jag hoppas att du klarade av att läsa och ta till dig min avslutande mening innan du reagerade med ryggmärgen och gick i polemik:
"Och det krävs ett konsensus om vilka grundläggande egenskaper som inte får ändras, t ex demokrati, yttrandefrihet, jämlikhet etc."
P-A, nu reagerar DU väl med ryggmärgen. Mitt svar var inte polemiskt, mer ett generellt förtydligande av mitt första svar. Så tagga ner, gärna.
Ja, visst döms de som begår hedersmord, något annat vore väl omöjligt. Men vi vet att t ex JÄMO har svårt att se skillnader mellan hedersrelaterat våld och annat våld mot kvinnor. BO är knäpptyst vad gäller detta. Rädda Barnen censurerade forskning om hederskulturer. Av "respekt" för de som utför detta, må man tänka. Det finns f ö många andra ex på denna feghetspolitik. T ex SFI-undervisning där kvinnor och män måste sitta åtskilda, skolor som sätter upp skärmar mellan män och kvinnor och badhus som infört särskilda öppettider i simhallar för män och kvinnor. I Sverige, på 2.000-talet, i "respekt" för...
(P-A - tolka nu inte detta som polemik mot dig)
P-A jag undrar om du vet vad du talar om när du säger ÖMSESIDIG respekt och vilja att förändras.
Min erfarenhet är att till exempel många muslimska tonårsföräldrar är här TROTS den svenska kulturen, och de är livrädda att deras ungdomar ska ta över den tonårsstil i umgänget som svenskfödda ungdomar har. Ibland kanske med all rätt. Vi borde kanske lära oss!
Men man har i allmänhet inte kommit till Sverige för att ändra livsstil utan man gör nog ofta allt för att bevara det sätt att leva som man är van vid.
nya tant lila,
Du kan underkänna och nedvärdera mina åsikter och erfarenheter hur mycket du vill, det ändrar inte min grundsyn.
Många människor har lämnat sina egna länder för att de vill komma bort från åsiktsförtryck, trångsynthet mm. De kommer hit för att de önskar öppenhet, demokrati, jämlikhet.
Om vi kan skapa ett klimat av öppenhet och ömsesidighet kan vi möjliggöra utveckling genom att bygga vidare på det bästa.
Som du själv skriver så har det svenska samhället en del att lära av andra kulturer, t ex när det gäller alkoholvanor, sexdebut och omsorg om de gamla.
P-A, det är absolut inte min mening att nedvärdera det du skriver, men det stämmer inte med mina erfarenheter. Och att komma ifrån åsiktsförtryck är inte detsamma som att vilja komma ifrån sin kultur och sina grundläggande värderingar.
Ibland får jag känslan av att Stockholmstift, Brunne och Bonnier är mer styrda av vad man tycker i Lo-Borgen eller på rosenbad än från himmelen. Man får känslan av att politiska samtalsämnen om feminism, HBT och mångkultur är kristna frågor. Jag får en helt annan bild av Bibeln och kristen tro och religion. Den sista frågan har du varit duktig på att lyfta fram. Men till vilken nytta, Bibeln lär oss inte om mångkultur, det gör inte koranen heller. Paulus vill ju inte att vi skall vara olika, vi skall vara ett i Jesus kristus. Åke jag tycker du borde bli politiker istället om du inte vill att människor skall bli kristna. Du är ju skicklig på politik.
NilsLindahl,
Läser vi samma Bibel?
Paulus erkänner och respekterar våra olikheter. Han gör det gång på gång.
Han möter människor i deras egen verklighet och talar med dem utifrånderas kulturella och religiösa bakgrund. (Tänk bara på hans tal på Areopagen.)
Och feminism? Nog talar Bbeln gång på gång om kvinnors och mäns roller? Så nog ligger könsroller inom det som vi kan tala om ur ett teologiskt perpektiv.
P-A: Ur ett politiskt perspektiv kan jag förstår att du vill ha det så. Men det som är skrivit är skrivit. Vi kan börja med en av de centralaste delarna i John ex. John 3:16, Gud vill väll inte att människor skall gå under?? Sen fortsätter det med 14:6: Jag är sanningen vägen och Ljuset ingen kommer till fadern utom genom mig. Eller i john kap 21: här fiskar simon Petrus upp 153st fiskar (lika många fiskar som det fanns folk på den tiden). Vi kan fortsätta i Galaterbrevet 3:28 som oftast påpekas i multireligiösa sammanhang.. Att vi är ett i Kristus betyder att vi tror på honom annars är vi inte ett i kristus. Paulus skriver lite tidigare i 3:26 " Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus". Vi kan gå vidare i APG om hedningarna vad Paulus och Petrus säger där... Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men jag ber dig istället läsa bibeln om du inte tror att Jesus vill att alla skall tro på honom. Kom i håg "kom jag skall göra er till människofiskare". Även du Åke och du P-A är människofiskare.
PA när du läser APG 17:22-34 får du då tanken att Paulus hyllar hedningarna för deras religion eller får du tanken att han vill att de skall vända sig och komma till tro genom kristus ??
Och om Feminism: Om vi talar om människovärde så är den feminismen berättigad enligt bibeln. Talar vi om att det inte finns några könsskillnader i bibeln så borde vi läsa den en gång till.
Till sist vill jag säga till att jag förstår att Åke Bonnier inte vill att vi skall hata varandra, det är helt rätt. Men måste detta ske med att vi kapitulerar från det vi håller sant, varför vill vi inte att människor konverterar från andra religioner till kristendomen så att de också kan nå frälsning?
NilsLinddahl,
Jag är inte alls överens med dig. Och det har inget med (parti)politik att göra, utan med teologi.
Att vara "en i Kristus" innebär inte att vi inte kan vara olika som människor.
Paulus mäter människor i respekt och kräver inte att de ska ändra sig med mer än att de ska kolla till tro. Paulus öppnar gång på gång upp för olika praxis baserat på våra olikheter - omskärelse, celibat etc. Det är något av det som jag uppskattar Paulus för - han lever i världen.
Klart att det finns könsskillnader, det säger även feminister. Men frågan är hur vi ser på de skillnaderna och vad de får för betydelse i livet.
P-A nu tor jag att du har missuppfattat mig eller så förstår jag inte dig. Jag menar att Paulus tänker sig att Jesus är den enda vägen, inga andra religioner kan göra att vi bli ett i kristus. Att vi har samma religion betyder inte att vi är samma individer, men att vi delar en tro. När vi menar att andra religioner är lika sant som kristendomen eller att ateismen eller Islam också är en väg till herren, så är detta helt fel enligt Paulinsk syn att se på kyrkan och Jesus.
I Verbums bok "Jesus och de första kristna" skriver Mitternacht/Runersson sid 454-455: "Den dopteologi som Paulus kände innehöll en gemenskaplig aspekt i det att man genom omvändelse och dop i kristi namn blev en del av den kristna församlingen. Den nya gemenskapen skulle förena alla "i kristus" så att tidigare skillnader människor emellan raderas ut:Gal 3:28" Vidare beskrivs det att vi inte skall vara samma människor som i Rom 12:4-5 och i 1kor kap12, vi har alla olika uppgifter inför Gud och samhället, men vi delar tron på Jesus...
Det vill säga, Paulus är inte mångreligiös; han vill ha en religion eftersom det bara finns en väg, Jesus... Dock skall detta komma ut av fri vilja.
Det finns alltså ett solklart teologiskt hinder om vi använder de gal 3:28 för att motivera multireligiositet. Däremot kan vi bekämpa hatet till andra religioner genom andra texter i bibeln.
Håller du inte med om detta rent teologiskt ??
in Christo / Nils
NilsLindahl,
Eftersom du pratade om "mångkultur" tidigare så trodde jag att det var olika kulturer som du pratade om.
Men när du nu klargör att ditt resonemang handlar om olika religioner så är jag med på ett annat sätt.
Skicka en kommentar