måndag 15 december 2008

Vägen framåt!

Jag har senast idag blivit påhoppad av en f d kyrkoherde som menar att jag "inte har mött den Helige" (Gud). Den typen av påhopp är pinsamma. Särskilt när de kommer från kristet håll. Jesus ber i sin översteprästerliga förbön i Joh 17 att vi ska bli ett. Ekumenik är viktig och vi får vandra på vägen mot enhet med vår gemensamma Herre. men enhet och att tro identiskt, tycka identiskt lika etc är inte samma sak. Enheten i Jesus Kristus måste vara en enhet i mångfald - inte en enhet i enfald. Men däremot är respekt viktigt - respekt för olika åsikter. Samtidigt kan den inomkyrkliga respekten inte gå så långt att kyrkans ordning överträds. Men att beskylla varandra för olika saker som man rimligen inte kan ha en aning om - det är lågvattenmärke. Nå väl. Jag tror på dialog och delande i ömsesidig respekt med Jesus Kristus själv närvarande mitt ibland oss. Det är vägen framåt! Må jag själv också bli ännu bättre på detta!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att alla har mött Gud.

Anonym sa...

Du skriver kryptiskt. Du kan väl skriva om den heliga anden!?

"Enheten i Jesus Kristus måste vara en enhet i mångfald - inte en enhet i enfald."

*Kliar mig i huvudet* Det där känns som en floskler så det bara skriker om det.
Var 17 står det om mångfald i bibeln? Hoj

Anonym sa...

Anonym 2> Kan inte hjälpa att jag kom att tänka på Joh 14:2 (även om jag inte trivs med att använda bibelcitat för att slänga på andra och bekräfta min egen åsikt. Men du frågade ju efter ett.)

"I min faders hus finns många rum."

Jag tycker det är helt rätt och så viktigt för kyrkans enhet att du, Åke Bonnier, är så tydlig med detta och visar det i handling när du skriver positivt även om de som inte är precis som du. Enhet och mångfald är som du skriver den enda vägen - alternativet är splittring och enfald. Alla är inte likadana. Men alla är vi Guds barn.


Pax et bonum
Nora

Anonym sa...

"I min faders hus finns många rum."
Vad menar du med det?

Jesus säger inte bara att det finns plats för det heliga hos honom, utan att det finns plats för min personlighet, min stil, mina uttryck och min kreativitet hos honom.

Men...
Domprosten har ju skrivit tidigare att det finns flera vägar till Gud

Vidare i Joh:
14:21 Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.
Hoj

HH sa...

Håller med dig om att detta låter som ett lågvattenmärke. Man har ingen rätt att sätta sig till doms över andras gudsrelation. Den saken får vi överlåta åt Gud.

Samtidigt drar jag mig till minnes ett liknande påhopp där en präst blev anklagad för att ha en "unken teologisk hållning". (http://akebonnier.blogspot.com/2008/09/unken-teologisk-hllning-eller-renodlad.html)

För mig är skillnaden inte så stor. Det handlar som sagt om ömsesidig respekt, något som vi alla kan bli bättre på.

* * *

Sant är också att den inomkyrkliga respekten inte kan gå så långt att kyrkans ordning överträds. Jag är dock inte säker på hur detta skulle gå till i praktiken; kanske kan det handla om att "respektera" någons tro genom att delta i kyrkliga handlingar som strider mot kyrkans ordning. Ett exempel på detta kan vara välsignelse av homosexuella relationer under den tid då någon sådan ordning inte fanns. Självklart får man inte handla så självsvåldigt. Men det förekom, som bekant.

Mera problematiskt blir det förstås när kyrkan förändrar sin ordning i en riktning som många anser stå i direkt konflikt med Guds ord. Det är ytterst beklagligt att kyrkan inte förmår hantera detta i just den anda av respekt som vi här eftersträvar.

Kyrkan står nu inför ett gigantiskt hot om splittring, när hon med politikerna i täten står i begrepp att införa ordningar som för majoriteten kristna är en uppenbar brytning med Guds goda vilja med oss människor.

Låt oss se om kyrkans företrädare den här gången bättre än hittills kan praktisera respekt. Om inte, kommer det hela att ta en ända med förskräckelse. Kyrkan är på god väg att bli intoleransens högborg.