I morse läste jag upprörd om de 10-åriga pojkarna som tillsammans med några äldre kamrater försökte råna en tobaksaffär i Landskrona. 10-åringar, vad har de egentligen för människosyn, vad har de egentligen för syn på ägande, för syn på individ och människovärde. Naturligtvis går det inte att fråga dem så svåra frågor, men det går att fundera över hur vi uppfostrar våra barn. Ser vi våra egna barn? Har vi tid för dem? Har vi tid att visa dem den goda livsvägen. Jesus sa: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in (Mark 10:13-16). Den goda etikens väg måste vi leda barnen in på redan när de är små och sedan stötta dem under hela deras resa mot vuxenlivet. Vi får inte lämna dem åt sig själva, åt kompisar, åt andra. Vi måste ha tid att bry oss om barnen, tid för den goda uppfostran, tid för delande, tid för lyssnande, tid för vägledande.
Ingen 10-åring ska hamna i en sådan situation att man tänker råna, hota, döda. Här har den kristna etiken mycket att ge barnen och ge oss vuxna.
Kanske borde vi också titta på vår egen etik - hur vi ser på varandra, vad vi säger om varandra, hur vi behandlar varandra. Barnen lär av oss vuxna. Låt oss börja med att själva ta emot Guds rike, leva det dubbla kärleksbudet - som ett barn - ett Guds barn.
För barnens skull! För världen skull
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
"Gör inte som de gör - gör som de säger!"
Sa han inte så?
Instämmer i dina synpunkter. Man skulle kunna säga att föräldrarnas påverkan beyder allt för "barnets överlevnad" (för att hårddra det) dvs. Vad vi föräldrar säger , gör och framförallt hur vi handlar är oerhört viktigt för barnet och dess överlevnad i ett allt mer tufft samhälls klimat. Skall diskutera detta bl.a. då jag håller i graviditetsträningsprogram(gruppcoachning) för gravida.
Skicka en kommentar