Bonuspappan Josef.

Hustrun och jag var och tittade på Valborgsmässoeld som sannerligen inte flammade stolt utan lyste med sin frånvaro. Lidingös motettkör sjöng vacker de sedvanliga vårsångerna och alla såg glada ut trots att det var eldningsförbud.

Idag är det Josef arbetarens dag i katolsk tradition. Vi talar alldeles för lite om Josef i Svenska kyrkan och i den lutherska traditionen. jag undrar hur han kände det, om han kände sig utanför på något sätt. Hans bonusbarn och barnets mor hade så mycket gemensamt som han inte tycktes dela. Hon hade varit bärare av det märkliga barnet, barnet som han nog inte ville ha från början men som han av gudomliga skäl valde att acceptera. Vi vet så lite om Josef. Man tror att han var mycket äldre än Maria och att han dog tidigt i Jesu liv. Men vad tänkte han? Orkade han med andras spott och spe? Lekte han med Jesus när han var liten. Josef var ju byggnadsarbetare och det kan ha varit så att Jesus i tidiga tonåren var med Josef i något byggnadssammanhang.

Det är säkerligen inte helt enkelt att vara bonusförälder. Man både står nära och är på avstånd.
I alla fall får Josef (eller S:t Josef som våra systrar och bröder katolikerna säger) vara en förebild, kanske en tröstare, för alla bonusföräldrar - i med och motgång.