söndag 24 maj 2009

Vem det blir? Må Guds vilja ske!

Idag firade jag högmässa i Högby kyrka på Solens och vindarnas ö och idag som innehavarae av "kyrkbänksämbetet" ( d v s hustrun och jag var där tillsammans med andra kyrkobesökare). Predikant var den riksomtalade Dag Sandahl, omtalad för att vara en orubblig motståndare till prästvigningsmöjlighet för kvinnor. Han har blivit komminister i mitt sommarpastorat och säga vad man vill om hans uppfattning i ämbetsfrågan men han höll en väldigt bra predikan och hela mässan berörde. En gästande kyrkokör sjöng. Det är sorgligt att Dag Sandahl är fast i en övertygelse som inte fungerar i Svenska kyrkan. Läget idag är det att för att bli präst i svenska kyrkan idag måste du fullt ut kunna samarbeta med präster oavsett kön och fullt ut acceptera deras handhavande av sakramenten d v s t e x ta emot nattvarden där en prästvigd kvinna varit celebrant. Detta är Svenska kyrkans ordning och det är inte konstigare än att man i t ex Romersk katolska kyrkan måste erkänna påven som Kristi ställföreträdare på jorden, leva i celibat (om inte undantag har beviljats vilket skett i några få fall) etc. Det är en ordningsfråga med teologisk grund.

På tågresan hem till Stockholm fortsatte jag att läsa boken In the eye of the storm som handlar om den episkopale amerikanske biskopen Gene Robinson som är homosexuell, gift med en man, har barn ( i ett tidigare hetero-äktenskap). Boken är fantastisk och handlar om hans liv, hans teologi inkluderande bibeltolkning etc. Du hittar den på www.amazon.com.

Nu stundar snart biskopsvalet i Stockholm. På tisdag "smäller det" och på eftermiddagen vet vi förhoppningsvis vem som ska bli biskop. Jag vet ännu inte helt säkert vem jag kommer att rösta på. Både Hans Ulfvebrand och Eva Brunne är bra. Det finns goda skäl för bägge. Det är en stor och viktig uppgift att bli biskop i Stockholm, utmanande på många olika sätt och viktigt att vara en tydlig biskop i ett stift som sjuder av olika traditioner, kulturer, religioner etc. Vem det än blir av dem kommer vederbörande ha mitt fulla stöd. På det viset ser jag mig lyckligt lottad. Domprosten ska ju arbeta nära biskopen i många sammanhang. Det gör jag nu med biskop Caroline och det går utmärkt. Jag är säker på att det kommer att gå utmärkt med någon av de två andra också. Vem det blir? Må Guds vilja ske! Det är till syvende och sist det viktigaste!!!

7 kommentarer:

Jonas sa...

Dag Sandahl är verkligen en fröjd att lyssna på, har inte hört honom predika i en mässa, men tala i andra sammanhang. Humor saknar han verkligen inte. Men det är ändå tragiskt att Svenska Kyrkan, även officiellt fryser ut och behandlar präster som honom väldigt illa. Så länge man får verka som präst med den synen så ska man inte mobbas som ju nu är fallet.

Jag skulle nog vilja säga att det är en stor skillnad mellan denna fråga och celibatet och frågan om påveämbetet m.m. Det är ju ett faktum att hade det inte varit för ett riksdagsbeslut hade det inte blivit något beslut i kyrkomötet 1958. Ändringen hade alltså inte teologisk grund utan annan grund. När det gäller celibatet så är det helt och hållet en ordningsfråga (även om det finns vissa teologiska bevekelsegrunder). I andra riter än den romersk-katolska får gifta män bli präster utan dispens.

Har man en allmänkyrklig uppfattning om prästämbetet (som kanske Dag har) är det mycket lättare att förstå varför man inte vill ta emot kommunionen (då man tror den kanske är ogiltig) än om man tror att t.o.m. en lekman kan läsa nattvardsbönen och det blir en giltig nattvard..för att predika är inget sakrament och det kan naturligtvis en kvinna göra lika bra som en man, i och för sig.

sMARTAss sa...

Jonas, vad jag inte riktigt begriper är vilken mobbing du syftar på? Präster som inte accepterar prästvigda kvinnor kan inte bli biskopar i en kyrka där en viktig del av biskopens jobb är att finnas med vid rekryteringen av präster - kvinnor som män. Det är också rimligt att de som prästvigs kan tänka sig att arbeta med alla prästvigda - det är en riktig ordningsfråga. Är det någon slags förtal du syftar på? Teologisk skillnad tas väl på allvar från alla håll?

Duvan sa...

Utan kors ingen krona, utan förlust ingen vinst ..kan kanske gälla någon av de två kandidaterna

Anonym sa...

Vägen till dagens förhållande i Svenska Kyrkan är kanske inte den finaste och mest hedervärda - den går ju vi svikna löften, svek, förtal, utfrysning (både i utbildningen och i kyrkan), massmediakampanjer,osv. För att slutligen betraktas som en vettvilling och galning som alla, med biskoparna i täten, kan spotta på.

Andreas H sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Andreas H sa...

Det må ju vara att man av läroskäl ("en ordningsfråga med teologisk grund") inte vill acceptera Dag Sandahl personer med liknande åsikter som präster i Svenska kyrkan (men 1958 låtsades man att det skulle kunna gå).

Men om man nu är så medveten i vissa förhållandevis perifera frågor, hur kommer det sej att en person som accepterar och bjuder in John Shelby Spong som förkunnare i sin församling - nu syftar jag på Hans Ulfvebrand - alls kan bli påtänkt som biskop i Svenska kyrkan? Spong tror ju inte ens på första trosartikeln (han är i praktiken a-teist eller pan-teist); och långt mindre på de övriga. Arius och t.o.m. Muhammed är under av ortodoxi jämfört med honom. Se http://www.kyrkaochfolk.se/gamlahemsidan/artikel.php?id=75

Ulfvebrand själv hyllas också av Spong som en viktig företrädare för denna "nya kristendom" som växer fram i bl.a. Skandinavien; mer om den kan läsas på http://www.johnshelbyspong.com). Men Ulfvebrand obehörigförklarade sej själv som biskop genom att bjuda in Spong till kyrkodagarna i Sofia för en månad sen, se 2 Joh. 9-11.

Att dissa Dag Sandahl som präst men acceptera Ulfvebrand som biskopskandidat och Spong som biskop måste ju vara ett makabert skämt. Precis som Bonniers m.fl. budskap att en ung människa lika gärna kan gifta sej med en av samma kön som med en av motsatt (även om den alls inte är "oskicklig till äktenskap" (Matt 19 KB 1917) i traditionell mening; vilket tydligen inte ens Gene Robinson är).

Snacka om att kompromettera ämbetsreformen 1958, och, inför t.ex. våra afrikanska trossyskon, min och många andras kamp för ökad förståelse för entydigt homosexuellas speciella situation!!! HUR ska vi nu längre kunna tala om människor som inte har något val, om pastorala undantag o.s.v., och hur ska vi kunna fortsätta dissa t.ex. polygami när vi nu bejakar något som ligger ännu längre från både Skrift och tradition? Och hur ska vi övertyga Dag Sandahl om att han har fel, när han ser att kvinnoprästreformen uppenbart lett till ren queer-teologi?

Men hellre Brunne än Ulfvebrand! Brunne har åtminstone visat civilkurage när hon vågat sätta sej upp emot brudpars önskemål att få bruden "överlämnad" till brudgummen av sin fader. Högkyrklighetens och Dag Sandahls obestridliga svaghet är att de alltför lätt accepterat vissa män som biskopar - bara för att de (trots allt) är män...

Jonas sa...

Smartass, tyvärr så verkar det vara så på officiell högre nivå i Svenska kyrkan att det är bättre att inte tro att Jesus är Guds son, sann Gud och Sann människa, än att anse att kvinnor inte kan bli präster. Är det inte något som är fel då?

Vidare så kritiseras ideligen de så kallade kvinnoprästmotståndarna, de tillåts alltså inte ha sin extremt väl teologiskt motiverade ståndpunkt, medan det inte är så farligt om man tvivlar på Jungfrufödseln och ännu basalare grundbultar i vår tro. Varför bjuder man inte in Dag Sandahl istället för Jonas Gardell att tala i Uppsala Domkyrka??!

Men vad jag syftade på - förutom ihjältigandet och ignorerande vilket också är mobbing - är att de som har vigts enligt de bestämmelser som gällde tidigare diskrimineras på grund av sin inställning när de söker kommunistertjänster, vilka de enligt bestämmelserna är behöriga till.

Det är emellertid att väldigt många av de bästa teologerna och prästerna överhuvudtaget på alla sätt aldrig kommer i fråga för att bli biskop. Jag tror att det skulle kunna vara möjligt ändå att samsas i Svenska kyrkan, både de med den klassiska, katolska ämbetssynen och de med en protestantisk ämbetssyn.

Det handlar för övrigt inte om att kunna arbeta med någon utan endast om att man inte vill ta emot kommunionen av en kvinnlig präst,detta är inte samma sak.

Försonad mångfald är vad Sv K behöver.