"Det ljusnar sakta emellan dimma och skorstensrök..." Så börjar en av psalmerna i psalmboken (Psalm 182). Den känslan hade jag när jag tittade ut över Stockholms innerstad från Millesgårdens terrass. Jag har just varit där och föreläst i en serie av föreläsningar arrangerade av min "gamla" konfirmand Josefin Boijsen. Hon har ordnat frukostseminarier på Millesgården under hela denna vecka med olika människor med lidingöanknytning. Själva seminarieserien var oerhört välordnad med frukostservering där Josefin, tidigt varje morgon, klivit upp och bakat bröd. Tack Josefin för Ditt initiativ och engagemang!!!
Mitt ämne var "Gud är inte kristen! -Tankar om religionsdialog." Jag brinner ju för detta och tycker ju att tanken på att det bara finns en Gud och det är Gud, är så grundläggande viktig. Jag återkommer ofta till tanken att allt vi säger om Gud förminskar Gud. Gud är alltid större. Samtidigt får jag som kristen vara stolt över min kristna tro, tron på Jesus Kristus. Min uppgift som kristen är att fördjupa min egen tradition, den kristna trostolkningen såsom jag förstår den inom ramen för Svenska kyrkans tro och lära. Då är de dokument som jag har att hålla mig till väsentliga och där kyrkoordningen drar upp ramar och riktlinjer i 2000-talets Svenska kyrka. Det är ju först när jag är stolt över mitt eget som jag kan tillåta andra att få vara stolta över det som är deras. Och det är först i denna stolthet som en dialog kan ta form. Ja, sådana ting talade jag om denna morgon, liksom jag underströk vikten av att stå nära korset, att vara djupt rotad i trons fundament - Jesus Kristus som korsfäst och uppstånden. På det viset är jag fundamentalist men det är, menar jag först när man är riktigt fundamentalistisk i den bemärkelsen, håller sig riktigt nära korset, som man kan vara öppna mot alla andra och se med glädje på andras traditioner.
Ibland känns det som om detta är en ny hållning i Sverige som inte tycks vara så lätt. Men, det ljusnar sakta emellan dimma och skorstensrök...
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
8 kommentarer:
Hej! Tack för dina alltid kloka tankar som du även delgav oss i morse! Dock några reflektioner från en kristen s k gräsrot:
- Tror det är mycket viktigt med den religionsdialog som du argumenterar så väl för. Detta inte minst ur ett fredsperspektiv!!
- Vore det inte mer rimligt/motsv att istället säga att "Gud även är kristen!" Dvs annars riskerar ju de kristna att "exkluderas" från Gud och de andra religionsutövarna att "inkluderas"??
- Jesus var ju kristen och tillbad Gud/fadern och om man då "tar bort" gud från kristendomen blir väl vårt förhållande till jesus också mer komplicerat??
- Tycker mycket om din beskrivning av att ju närmare korset man är dessto säkrare och öppnare kan man vara mot omvärlden etc. För att kunna göra detta närmande är det några särskilda texter i bibeln du vill rekommendera och/eller andra trosaktiviteter/-gärningar??
Trevlig helg!
//Första gångsbloggaren!
Jesus var inte kristen, han var jude... men håller med om att man skulle kunna formulera det som att Gud är kristen OCKSÅ. Gud är ekumen! Utan förbehåll!
Alla människor är inte judar eller kristna. Det ondontologiska gudsbeviset är banalt: Alla som tror på en enda Gud, tror på samma Gud, eftersom den inte kan finnas flera "enda" Gudar. Så säger det odontologiska gudsbeviset. Ska vi nu komplettera treenigheten med Robert Lind i Kramfors?
Visserligen förnekar judendomen att Jesus var den utlovade Messias, men vilka religioner - förutom kristendom och judendom - tror på en Messias?
Att stänga in Gud i människokonstruerade gudsbevis, är verkligen att förminska Gud. Det gör inte vi, som påstår att endast kristendomen har hela sanningen. Jesus själv sa ju "Jag är vägen, sanningen och livet". Han sa väl inte att han vara halva sanningen?
Kristendomen är inte (bara) några moralkakor och ett par övernaturliga händelser kring Jesu födelse och död, utan Jesu hela lära om sig själv. Det är förvisso mer än någon människa kan förstå. Så det är verkligen en truism att säga att "allt vi säger om Gud förminskar Gud. Gud är alltid större". Men detta förtar ju på intet sätt kristendomens sanningsanspråk.
Men om du låter kyrkoordningen, som är ett människoskapat regelverk, dra upp ramar och riktlinjer i (?) 2000-talets Svenska kyrka, så krymper du verkligen Gud. Du avskärmar dig från hela den kristna traditionen, från andra kristna både levande och döda, och förväntar dig att finna svaren i andra religioner, exempelvis islam.
Varför i all världen ska vi dra upp ramar i (inte kring?) Svenska kyrkan? Vilka kyrkomedlemmar ska exkluderas - alla vi som är döpta i Svenska kyrkans tro och lära för ett drygt halvsekel sedan, och forfarande menar att det är Svenska kyrkans tro och lära?
Jag håller med dig om att "Det är ju först när jag är stolt över mitt eget som jag kan tillåta andra att få vara stolta över det som är deras." Varför tillåter du då mig inte att vara stolt över den tro och lära som jag döptes till i Svenska kyrkan för 65 år sedan?
Varför skrev Kalle Af Hällström - enligt egen uppgift luthersk präst i Finska kyrkan - i ett bloggsvar till mig "Jag hoppas att du inte läser Bibeln med homofoba glasögon"? Så dömer han ut hela den kristna traditionen i Sverige och Finland och hela världen.
Som kristen skäms jag inför muslimerna, som åtminstone själva tror på sin religion, som de mottagit från tidigare generationer muslimer.
För ett par år sedan hörde jag på ett föredrag av en f.d. muslime, som när är kristen pastor, och av sitt kristna samfund har skickats tillbaka till sitt förra hemland som kristen missionär. Han talade mycket om respekt för muslimer och varnade för fördomar om islam som religion. Det är endast genom respekt som vi kan vinna världens muslimer för Jesus Kristus - Guds son.
Ja, Jesus var jude i ETNISK mening men det är väl svårt att tro att han bekände sig till läran judendomen? Jesus hävdade ju att han var guds son etc vilket ju motsägs i judendomen etc. MEN håller i övrigt med dig Maja om att Gud absolut måste ses som ekumeni!
Nej idén är nog att Jesus ansåg sig vara jude och ville se sig som en judisk profet, så har jag uppfattat det. Men eftersom det genast rådde delade meningar om hur man skulle betrakta Jesus blev de nya hans efterföljare kallade för 'kristna'. Det finns också messianska judar och en hel drös med olika sekter och sätt att förhålla sig till Jesus. Sen satte ju en strömlinjeformande process igång så småningom där tankarna började dogmatiseras, med utarbetade och stadfästa trosbekännelser som resultat. Eller hur var det teologer, har jag ungefär fattat saken rätt?
Nej, Jesus uppfattade sig inte som en judisk profet, utan som judarnas utlovade Messias, Guds son och tillika hela världens Frälsare. Naturligtvis var Jesus jude i den bemärkelsen att han såg sig själv som svaret på de judiska profetiorna. Jesus var säkerligen inte ekumen. Detta är ju en benämning på enhets-strävanden sedan splittringen blivit ett faktum. Jesus grundade en kyrka, inte flera!
Det rådde delade meningar bland judarna om Jesus verkligen var den utlovade Messias, men givetvis inte bland de hedningar som omvände sig till kristendomen.
Om de stödde den judiska ståndpunkten i Messias-frågan bör de ju rimligen ha omvänt sig till judendomen i stället!
Den kristna religionen är i högsta grad Jesu lära om sig själv, vem han var. Om det är "strömlinjeform", har Jesus själv "strömlinjeformat" sitt budskap. Men jag tycker nog tvärtom. Att påstå att man är Människosonen är inte särskilt strömlinjeformat.
Mig veterligt har judarna aldrig erkänt Jesus som en profet, utan den judiska ståndpunkten är snarare varken profet eller Messias. Däremot erkänner islam Jesus (Issa) som en profet.
Skiljelinjen mellan kristendomen och islam är just detta, om Jesus var Guds son eller en profet. Jag tycker det är mycket konstigt att personer som intar samma ståndpunkt som islam ska kallas kristna om de är etniska svenskar, och muslimer om de är etniska araber eller nordafrikaner.
"Messianska judar" är en benämning på judar som övergått till kristendomen under vår tid, när de flesta kristna är icke-judar, d.v.s kommit till tro på att Jesus verkligen var den utlovade Messias. Messianska judar är vanliga kristna, och inte någon "sekt" inom kristendomen.
Jesus var inte kristen!
Jesus var jude, född av en judisk mor med en judisk jordisk far (bonusfar) och höll hårt på de judiska sederna. han talade t o m om att inte en prick (jota - som är den minsta bokstaven i det hebreiska alfabetet)ska förgå. Hur Jesus verkligen såg på sig själv är inte alldeles klart med tanke på att texterna inte är skrivna av de som var närvarande när jEsus talade utan långt senare (ca 30 år efter Jesu död - Markus). Men om man ska förstå Matteus rätt kan Jesus ändå ha sett på sig själv som den Messias som judarna längtade efter. Hela Matteusevangeliet vill ju just vara ett svar på den judiska längtan. Men Jesus grundade inte någon kyrka. Det gjorde däremot Petrus och Paulus. Det var också först under deras tid som ordet kristen kom.
Jesus talade egentligen allra mest om Guds rike. Det var efter hans död och uppståndelse som man började tala mer om Jesus själv. Biskop Krister Stendahl sa att " Jesus spoke about the kingdom and the diciples spoke about the king".
Judarna ser på Jesus som en intressant rabin bland andra intressanta rabiner.
Muslimer har, som Lars också säger, Jesus som en av sina profeter.
Vi kristna bekänner dock Jesus som Guds Son, d v s som den person som på ett unikt sätt inkarnerar Gud.
Gällande detta med att Gud inte är kristen, är det just det jag hävdar. Gud är inte kristen, inte heller judisk, eller hinduisk eller muslimsk eller något annat. Gud är Gud, bortom alla beteckningar. Gud är inte religiös. Det är dock jag och alla andra religiösa människor som bekänner sig till en religion. Själv är jag, tillsammans, med många andra, kristen.
Vad säger man om en person, som tror på Jesu hela undervisning? Är han inte kristen? Trodde inte Jesus på det som han själv sa? Sa han inte "JAG är vägen, sanningen och livet"? Jesus är 100 % kristen, vi är det så mycket vi förmår.
Till sin mänskliga natur var Jesus jude. Gud hade valt ut jude-folket för att hela världens Frälsare skulle komma från det folket. Därför hade Gud redan under GT-tid en särskild relation till det folket.
Skicka en kommentar