tisdag 11 augusti 2009

Döden och kulturen.

Idag börjar kulturveckan i Stockholm och kulturkalaset i Göteborg. Det är viktigt att människor i alla åldrar ges del av olika typer av kulturyttringar. Konst, musik, dans, litteratur, teater etc, etc är ju en del av det livstolkande språket. Mobile Art Production (MAP) peresenterar en spännande utställning på S:ta Clara kyrkogård, i Lillkyrkan på kyrkogården, på Brunkebergsgatan och Jacobsgatan 20. "Tänk på döden" är temat. På S:ta Clara kyrkogård står dörrar uppställda med tankeväckande texter, vid Brunkebergsgatan hittar man en telefonkiosk i vilken man sägs kunna tala med de döda. Besök gärna dessa konstinstallationer!!

Tänk på döden! Alltför lite gör vi det. Vi tycks ta livet för givet, och visst är livet givet oss som en gåva, men döden och tankarna på döden hjälper oss att se att det innevarande är värdefullt, att nuet är det vi har att leva. Vi har kunnat läsa om en man som vann en massa miljoner på spel. Två dagar efter beskedet om miljonvinsten dog han, hastigt och olustigt. Vi vet så lite om livet. Visst ska vi planera, visst ska vi tänka framåt, visst ska vi ta ansvar för oss själva och för nära och kära, men samtidigt måste vi göra det, menar jag, med döden som belysning eller som en sorts relief för vårt eget liv. Vi talar alltför lite om döden med varandra. Vi borde sannerligen bli bättre på det.

Kyrkans budskap är ett livsbudskap mitt i dödens sammanhang. Kyrkan hävdra trotsigt att döden inte har sista ordet. Det finns en fortsättning som inte handlar om måndagar och tisdagar o s v i all oändlighet utan som handlar om det stora Gudsmötet. När vi dör får vi möta Gud helt och fullt, möta den gudomliga kärleken och omsorgen helt och fullt. Därför är inte döden så farlig. Den är ett steg vidare, ett steg efter livet. Apropå kultur: Poeten Karl Vennberg skriver: Döden är bara ränseln som vi lägger av / vid vägens slut / en blygrå skugga / som smälter ner i ljuset // döden är bara plogen som vänder livets mylla / det hårda rågbrödet / som håller våra tänder rena // döden är bara överlöparen / som visar oss vägen / en desertör / som ger oss lösenordet // döden är bara törnsnåret / kring genomlysta blommor / det mörka smycket som ger oss tillträde till festen.

2 kommentarer:

HS sa...

Men Karl,
döden är inte "bara",
döden kan säga
det om sig själv
som självaste Gud
inte kan:
jag finns inte!
Döden tillträder
när Livets fest
är över,
när Ljuset mörknar
och när det
som Gud påbörjat
måste ta slut.
Är döden Gud
trots att Gud
inte är död?
Är Gud så trött
på sin skapelse
och kreativitet
att Han måste vila sig
och denna mörka
död slår till
just när Han tar
sin skönhets sömn?
Nej, döden bara tar
en uppdrags jobb,
som Gud inte vill
göra själv.

H.S.

Åke Bonnier sa...

Tack HS för spännande tankar!
Åke