I dag har Stockholms domkyrkoförsamling skrivit kyrkohistoria! Efter en härlig lovsångsmässa i S:ta Clara kyrka med konfirmation där konfirmanderna gjorde ett strålande framträdande under ledning av prästen Mats Nyholm, samlades en stor skara för att vara med om det symboliska överlämnandet av nycklar. Vaktmästaren Antima hade blockat fram några oerhört stora nycklar av modell "ä" som överlämnades till Carl-Erik Sahlberg av mig som en symbol för att verksamhetsansvaret nu övergår till honom som lokal chef. Carl-Erik och hans medarbetare i S:ta Clara, både ideella och anställda, har, drivna av den Heliga Anden, verkligen byggt upp en fantatstisk verksamhet både vad det gäller gudstjänster och det diakonala arbetet. Inga Pagréus, Hans Hernberg, Marie Lindsmyr, Antima Linjer, Kent Svensson och många, många fler (ingen nämnd och ingen glömd) betyder ofattbart mycket för allt det som sker i S:ta Clara. I den korta cermonin hölls tal av Clara kyrkas vänners ordförande Marianne Lidskog, vice ordförande Elisabeth Sandlund, Carl-Erik Sahlberg, kyrkorådets ordförande Sören Ekström och undertecknad. Dessutom talade vänföreningens förste ordförande. När alla talen var hållna och en sång sjungen åts det smörgåstårta för att fira.
S:ta Clara kyrkas vänner har nu tagit över arbetsgivaransvaret för den anställda personalen. Verksamheten som bedrivs ska också fortsättningsvis stämma med Svenska kyrkans tro, lära och liv och gudstjänster som regleras av Svenska kyrkans kyrkohandbok ska följa dess ordningar m m, m m. Avtalet med S:ta Clara kyrkas vänner räcker fram till sista december 2013. Sedan får vi se vad som händer. Men i dag har vi skrivit kyrkohistoria. På sätt och vi har det bildats en sorts "icketerritoriell församling". Den ligger geografiskt i Stockholms domkyrkoförsamling men är, genom avtalet, en egen storhet. Församlingsborna som bor i Klaraområdet tillhör Stockholms domkyrkoförsamling.
S:ta Clara får nu utveckla sin egen verksamhet i den karismatiska, diakonala och evangelikala riktningen inom Svenska kyrkans ram och Storkyrkan och S:t Jacobs kyrka som tillhör Stockholms domkyrkoförsamling får ta vidare steg i det som jag anser som tre viktiga punkter. Mer om det i nästa blogg. I dag skrevs det i alla fall kyrkohistoria!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
3 kommentarer:
Kristenheten i Stockholm, Domkyrkoförsamlingen samt S:ta Clara kyrka och dess vänner är att gratulera. Ja, kanske den första icketerrotoriella församlingen; detta kan bli en förebild för Svenska kyrkan. Jag ser framför mig att detta skulle kunna vara en modell även för församlingar/distriktskyrkor med annan inriktning än den i S:ta Clara.
Det är ju givet att S:ta Clara både har följt och kommer att följa Sv. Kyrkans kyrkohandbok och ordningar m.m. Carl-Erik Sahlbergs insatser kan för övrigt inte överskattas. Han hade blivit en utmärkt ärkebiskop om han hade blivit vald istället för Anders Wejryd. Men att vara duktig i församlingsuppbyggnad,nå ut till många människor i gudtjänst och diakoni är ju inget som premieras när det gäller att bli biskop eller ärkebiskop tyvärr..
Och det är inte säkert ett en duktig församlingspräst skulle bli en bra biskop eller ärkebiskop. Den uppgiften är ingen belöning/premiering för tidigare utmärkt utfört arbete...
Nej det har du rätt i naturligtvis. Men jag ser inget hinder i sig att gå direkt från en kommunistertjänst till att bli biskop. En god ledare måste dock en biskop vara.
Skicka en kommentar