Så är det korrekta citatet från Paulus första brev till Korinthierna och den känslan präglade den Kärlekens mässa som firades i söndags i Storkyrkan med många, många hundra personer närvarande. Cia Wadstein, präst och lärare på Pastoralinstitutet i Uppsala, höll en strålande predikan om falska profeter, en predikan som var inneslutande och uppmuntrande och bekräftande, en predikan med teologiskt djup som kanske inte skulle gillats helt av de mer katoolskorienterade men väl av många andra inom kristenheten. Det var en ekumenisk mässa med baptistpastor och missionspastor som assisterande kaplaner. Jag gläds, som sagt, över att vi i Storkyrkan får fira denna mässa varje år i samband med Pridefestivalen. Den ger uttryck åt en inklusiv teologi som återfinns inte bara i svenska trossamfund utan även internationellt bland lutheraner och anglikaner m fl.
Den gudomliga kärleken rymmer mångfalden. Vi människor vill gärna ha struktur, vi vill att saker och ting ska vara både begripliga och hanterliga. Men Guds skapelse är inte främst begriplig och hanterlig. Guds skapelse är mer än så. Den rymmer så många underbara aspekter som är ett utflöde av Guds gränslösa kärlek. Den gudomliga kärleken inkarneras också i den mänskliga kärleken. Där två människor älskar varandra, vill varandra allt gott och där man inte skadar sig själv eller den andre/andra, där kommer den gudomliga kärleken till uttryck. Det handlar både om hjärtats kärlek och den mer kroppsliga sexualiteten som ju är en Guds gåva. Min företrädare Pastor Primarius Ludvig Jönsson skrev i en postumt utgiven bok som heter "Kärlekens manifest": Där kärlek sker, sker något heligt. Just detta ger Kärlekens mässa uttryck åt.
Gud är överraskningarnas Gud. Gud går inte att fånga in i våra teologier. Gud är alltid större (eller mindre i inkarnationens bemärkelse). Det stora är att Gud möter oss i en människa, en människa som visar på Guds gränslösa kärlek, en människa som går i döden för kärlekens skull, och som för kärlekens skull spränger de vedertagna gränserna, t o m dödens gräns. Tala om överraskningarnas Gud. jag tackar Gud för Jesu uppståndelse. Något märkvärdigare finns inte. Den visar oss på att kärleken inte ser till gränserna, till det givna, till av människor uppsatta gränser om hur saker och ting ska vara. Tron och hoppet är stora. Tron på Gud är viktig menar jag. Hoppet handlar om livet här och nu och bortom dödens begränsning och är naturligtvis likaledes viktig. Men kärleken som är störst innesluter allt och alla.
Detta kan vara utmanande för dem som vill ha en paketerad teologi, s k klassisk eller annan. Men just sådan är Gud - det vittnar Jesus själv om i sitt liv, i sin undervisning, i sin död och sin uppståndelse.
Tack gode Gud för Din kärlek!
16 kommentarer:
Mycket vackert skrivet, men det är inte kristendom.
Känner du dig träffad av det där om falska profeter, Lars?
Jag undrar om präster som predikar sådant som gillas av katolskt orienterade också får möjlighet att predika i Storkyrkan eller om det bara är gästpredikanter med inklusiv teologi som får höras där?
Bonnier hänvisar som vanligt till sin företrädare Ludvig Jönsson, som var den som introducerade "förnyaren" John Shelby Spong, född 1931, i Sverige. Tack Stanley Sjöberg för att du har avslöjat det! Jag har läst Spong, fann boken på Tradera. Det handlar om en ny religion, som har kidnappat kristna termer och fyllt dem med ett annat innehåll. Men det är mer än så: Man har kidnappat kristen liturgi, man har kidnappat det kristna kärleksbegreppet, man har kidnappat bibelställen och tolkar dem på ett helt annt sätt än evangelisterna har tänkt sig.
Må vara att Spong personligen har tonats ner, men här handlar det om ett internationellt nätverk bland både protestanter och katoliker, och eventuellt försöker man också dra in islam i soppan. Kärnan i Spongs teologi är “Var finns Gud - där ute eller här inne”? Spongs teologi beskrivs av en av hans svenska anhängare här: http://www.existentiell-tro.net/spong/index.html
Läs "Det gamla finns inte mer", "Och det nya är ännu inte här", "Ett nytt gudsbegrepp", "En ursprunglig Kristus" och "En ny bild". Vem var den CG Jung som nämns i en faktaruta?
Lars S, varför skriver du elakheter
som kommentaren till "Störst är kärleken"?!
H.S.
Hm, men vad är definitionen på kärlek då? Varifrån kommer den? Kan vem som helst, i vilken social kontext, i vilken tidsålder, i vilket sammanhang som helst definiera kärlek på sitt eget vis? Då har vi en härlig begreppsevolution som om 100 år innebär att kärlek till en köksdörr omfattas av kyrkan.
Åke, tror du inte Paulus skulle bli lite sur när du rycker ett citat ur ett sammanhang. Paulus fördömmer homosexualitet.
Dessutom, känns det inte fel att ta detta citat eftersom den där Paulus påtalade att homosex är synd?
Det är ungefär som om du skulle hylla Hitler i ett blogginlägg för att han byggde sådana braiga motorvägar.
Lars: gällande Din första kommentar: Jag förstår inte vad Du menar men ser fram emot en dogmatik i enlighet med Lars Flemström...
Gällande Spong anser jag att han spolar ut barnet med badvattnet. har inte läst den bok som hittills finns på svenska av honom men läst något på Wikipedia.
HS: Bra fråga!
Anonym 1: man kan alltid vränga till allt. Vi talar nu enbart om mellanmänsklig kärlek.
Luther sa om bibeltolkning att man skulle tolka allting till det bästa...
Anonym 2: Gällande Paulus syn på homosexualitet får man läsa Romarbrevet 1 och kan se att det handlar om kultiska tankar och handlingar. Rom 1:23-27
"De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.
[24] Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. [25] De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. [26] Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, [27] likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse."
Den homosexualitet som vi idag talar om där två personer älskar varandra och vill hålla ihop och inte skada varandra eller sig själva är inte den homosexualitet som beskrivs i Bibeln.
Men dessa argument övertygar aldrig en bibelfundamentalist som ofta menar att man ska läsa som det står.
Åke
1) Jag kan också skriva vackra saker, som inte är kristendom...
2) Menar du verkligen att man i våra dagar har uppfunnit en ny slags homosexualitet, som inte tidigare har funnits i mänsklighetens hela historia? Då tycker jag att samma kärleksingenjörer också ska uppfinna en ny sorts prostitution, så att vi kan legaliserad detta elände och konkurrera ut de dåliga formerna...
3) Vilka bibelställen ska man inte läsa som det står? Och om man ska läsa in något annat, hur kan man veta vad man då ska läsa in? Och om, exempelvis, evangelisterna menade något annat än det de skrev, hur kan vi veta vad de menade? Antingen får vi läsa som det står, eller också får vi läsa som traditionen lär oss; det är sällan någon motsättning mellan de två. Om vi inte föredrar någon
sexualiserad queer-teoretiker på Pride House...
Någon frågar:
"Kan vem som helst, i vilken social kontext, i vilken tidsålder, i vilket sammanhang som helst definiera kärlek på sitt eget vis?"
Jag kan inte annat än svara: har du något annat alternativ..? Har du hittat ett sätt att som människa stiga ur din egen subjektivitet, din egen kontext, din egen tidsålder, och där hittat definitionen på kärlek? Det vore väldigt spännande att få veta hur du i så fall gjorde det.
HS & Åke: Jag tyckte helt enkelt att Flemströms arrogans, trångsynthet och enorma högmod förtjänade en elak släng. Det var måhända onödigt och icke-konstruktivt, men det är få saker som gör mig mer upprörd än när (företrädesvis konservativa och självutnämnt "bibeltroende") kristna drämmer till andra kristna i skallen med utsagor om att "det där är inte kristendom", "det där är obibliskt/okristet", "Du/han/hon är inte riktigt kristen", etc.
Lars S
Att angripa en namngiven person, under anonymitetsskydd för egen del, är värt så djupt förakt så att det är risk att det skvätter över på den man försöker försvara.
Lars S,
L. Fleströms arrogans fick jag själv smaka på men ändå:
Hans "trångsynthet" kan man diskutera och kanske, snällt och kristet, byta mot "konservativt" som genast är ett mindre negativt ord och , ibland, inte alls negativt…
Vad betyder "självutnämnt bibeltroende"?
Alla tolkar vi väl Bibeln på vårt sätt och just Svenska Kyrkan betecknar sig stolt som "en tolknings gemenskap", fast Kyrkan måste vara mycket mera…
L.F.s "enorma högmod" låter förstås osympatiskt men vad ska L.F. göra, hur ska han uppträda, när han verkar vara övertygad om att du, jag och kanske de flesta "pratar strunt"(L.F.)?
Han vill väl upplysa oss om sin "sanning" för att han tror uppriktigt att han besitter den.
Det blir att ta emot, diskutera, parera, argumentera och, ibland, tacka!
Det går faktiskt att svälja hans arrogans och envishet när man upptäcker att han är rolig på sitt, flemströmska sätt. I alla fall inte tråkig och alltid beredd att gå till attack!
Skulle han missionera bland kannibaler skulle han kokas i deras grytor omgående.
Själv vill jag fortsätta att läsa hans"omöjliga" kommentarer.
Han rör om i grytan!
H.S.
Nutida regler om patent- och namnskydd fanns inte på Jesu tid, så det är fritt fram för alla att kalla sig "kristen". Men det är ett intressant fenomen att nu vill alla som är gudstroende i någon mening kalla sig "kristna".
Liksom att alla som är moderater i någon mening vill kalla sig "kommunister", och blir dödligt förolämpade om man säger till dem att de faktiskt är moderater och inte kommunister. För 30 år sedan ville många kristna inte kännas vid att de faktiskt var kristna. I stället försökte man ersätta kristendomen med nya religioner, och nya monoteistiska gudar såg dagens ljus. Inte minst nya kärleksgudar, förstås.
Nu verkar de alla trängas inom det kristna gudsbegreppet. I en icke-religiös kontext hade det kallats varumärkesintrång. Jag har nu inte alls uttalat mig om vem som har "rätt", utan bara om vem som är "kristen". Men vad säger att inte islam är den "rätta" religionen? Jag uppskattar verkligen muslimerna för att de står för att de är just muslimer, och inte låtsas vara kristna.
Men varför kan då inte envar konstruera sin egen religion? Det är ju inte alls förbjudet. Men man kan fråga sig varför just dessa två, kristendom och islam, har kunnat överleva så många tvivel och blivit så långlivade.
Hur kan vi veta att det finns en Gud över huvud taget, om han inte har meddelat sig med oss (mänmskligheten). Och om han har meddelat sig med oss, har han väl sagt något, vem han är etc? Naturligtvis kan det finnas en Gud, även om vi inte fått minsta bevis på hans (eller hennes, eller dens) existens. Men hur kan vi då veta vad han vill. Vill han verkligen att vi ska åkalla hans namn, att vi ska be till honom? Han kanske rentav blir arg och straffar oss, eftersom vi inte lämnar honom i fred med våra böner?
Den kristna religionen bygger, lik
som islam, men till skillnad mot 1980-talets nykonstruerade religioner) på att det finns en uppenbarelse, ett budskap, en lära, dogmer,ett sätt att förhålla sig till Gud. Religioner med andra budskap, andra läror, andra dogmer och andra sätt att förhålla sig till gudomen är inte kristendom.
Enbart genom att försöka ringa in vad som är kristendom, har jag inte sagt att kristendomen är den "rätta" religionen. Som i stället kan vara den religion, som Sture Johansson emottog från guden Amres under 1970-talet. Men man kan ju, möjligen med undantag för Sture Johansson själv, inte örsörja sig genom att förkunna Amres lära. Och där tror jag att skon klämmer för många av våra högutbildade namnkristna.
Jag hade gärna fått svar på min fråga, om möjligt.
Åke, tror du inte Paulus skulle bli lite sur när du rycker ett citat ur ett sammanhang. Paulus fördömmer homosexualitet.
Dessutom, känns det inte fel att ta detta citat eftersom den där Paulus påtalade att homosex är synd?
Det är ungefär som om du skulle hylla Hitler i ett blogginlägg för att han byggde sådana braiga motorvägar.
Kan du inte svara på frågan istället?
Jag skulle se det som ett gigantiskt problem att citera en människa som fördömer något som man tror på. Vad tycker du?
Varför kan vi inte gå till botten med detta...
Skicka en kommentar