Jag är just hemkommen från en kongress i Castel Gandolfo utanför Rom. Focolarerörelsen hade sin årliga kongress för gifta och ogifta focolarini och jag var med för 10 året (skulle jag tro). Det var fantastiska dagar som betydde mycket för mig. Jag känner mig verkligen hemma i focolaresammanhang. Det är en i grunden katolsk rörelse men med en ekumenisk generositet och öppenhet där vi som kommer från andra kyrkor känner oss hemma som dem vi är. Jag blir respekterad som den jag är med de ställningstaganden som jag har gjort och som bygger på Svenska kyrkans hållning, inte minst i äktenskapsfrågan och ämbetsfrågan. Mina katolska bröder och systrar delar inte Svenska kyrkans uppfattning i vare sig det ena eller det andra men respekterar, lyssnar, samtalar, delar utan att försöka övertyga mig om att det jag står för är fel och jag gör likadant.
Jag drömmer om en ekumenisk generositet också mellan trossamfunden i Sverige - inte bara mellan dem som finns på en viss del av den kyrkliga kartan utan en generositet mellan alla trossamfunden där man kan lyssna, dela, samtala i respekt för den andres tolkning och förståelse.
Men min erfarenhet som gnager i mig (det är därför jag skriver rätt mycket i detta ämne) är att det är trögare i Sverige, att småsinthet och småskurenhet florerar mer här, särskilt från de som anser sig ha rätt och att alla andra har fel.
Focolarerörelsens spiritualitet talar om enhetens ideal, en enhet i mångfald med Jesus själv mitt ibland oss. Den enheten ber Jesus för (Joh 17:21). Jag önskar att vi tillsammans kunde stå upp som kyrkor, som kristna, oftare, utan att trampa på varandra, utan att förneka den andre, i vetskap om att vi tolkar olika, uttrycker tron på olika sätt, har olika sakramentssyn o s v, men stå upp tillsammans för det som är grunden för oss alla och leva den grunden gemensamt.
Vill vi vara ett vittnesbörd om Jesus Kristus har vi inte råd med ekumeniskt tjabbel. Då har vi bara råd att gå framåt på ekumenikens väg. Focolarerörelsen som har så många olika kyrkomedlemmar, medlemmar som är judar, muslimer, som för dialog med buddister och hinduer och också med icketroende är ett föredöme.
Vi behöver en ekumenisk generositet. Låt oss satsa på den tillsammans!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
6 kommentarer:
Nu är det väl så att båda sidor anser sig ha rätt och alla andra fel. Du är faktiskt ganska duktig på det själv. Du påstår t.o.m att dina ställningstaganden bygger på Svenska kyrkans "hållning". De bygger väl på dina och dina likasinnades "hållning"?
Bäste Lars, just en sådan reaktion från Dig mer understryker det jag säger en något annat. När jag talar om Svenska kyrkans hållning talar jag om vad dess högsta beslutande organ har beslutat. Dessa beslut, oavsett vad man tycker om dem, uttrycker Svenska kyrkans hållning. Så ser åtminstone mina katolska vänner på det hela och så uppfattar jag också beslutsvärdet.
Men, Lars, det jag skulle önska är inte främst nya diskussioner om vad som är rätt och fel utan snarare Dina och andras kommentarer om hur vi kan gå framåt tillsammans i en god ekumenisk systerlig och broderlig anda, oavsett olika beslut och ståndpunkter.
Jag är medveten om att "hållning" är ett ganska oprecist uttryck, men jag anser nog att kyrkans "hållning" uttrycks i hennes bekännelseskrifter. Och dem har jag inga pröblem med. Jag är inte kvinnoprästmoståndare.
Man kan inte ha ekumenik inom samma samfund, utan det är med andra samfund. Man kan inte heller ha ekumenik med andra religioner. Att du upplever några ekumeniska problem med katoliker och andra samund, är nog artighet från deras sida. Själv har jag fått klä skott för vad de uppfattar som luthersk lära.
Vad tycker du för resten om Helle Kleins spalt i Aftonbladet idag? Själv kan jag nog vara kristisk mot delar av Israels agerande, men kan kristna verkligen ställa upp på Helle Kleins idéer om ett "judefritt" Betlehem? Men det är kanske också en del av Svenska kyrkans "hållning"? Annars får ni väl öppna ett disciplinärende i Stockholms stifts domkapitel...
Det är oerhört ledsamt att klä skott för andras heresier. Du kan ju läsa inlägget "Snart förbannar jag Katolska kyrkan" på min blogg.
I andra stycket i min andra kommentar har ordet "inte" fallit bort. Så här ska det vara: "Att du INTE upplever några ekumeniska problem med katoliker och andra samund, är nog artighet från deras sida."
På din fråga hur vi ska gå vidare i god ekumenisk anda, svarar jag: Att det gör vi i Jesusmanifestationen genom att bekänna ALLT som vi bekänner om Jesus i den apostoliska trosbekännelsen, som är en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter enligt Kyrkoordningens portalparagraf (KO 1 kqap 1 §), och dessutom stöds av andra lutherska kyrkor samt katoliker, ortodoxa och frikyrkliga.
På tröskeln till Marias hem står ängeln Gabriel
Han kommer med ett saligt bud från Gud i himmelen.
"Det ord som var av evighet skall nu bli människa.
och du är utvald av din Gud att föda detta barn."
"Jag har ju aldrig haft en man - hur skall då undret ske
att jag blir mor till detta barn som du har talat om?"
"Av helig Ande skall det ske, Guds kraft skall skapa det.
Guds möjligheter övergår allt vad du tänka kan.
Du skall bli mor till åt löftets son. Allt vad profeter sagt
fullbordas nu i detta barn, och du skall föda det."
"Så ske mig såsom du har sagt, min Herres ord har makt.
Och undret som jag ej förstår skall bli min egendom."
På tröskeln till Marias hem står vi med tack och lov
för att Gud lät sin ende Son bli barn på denna jord.
@Lars Flemström
Märklig skuld-sammankoppling mellan Helle Klein och Svenska kyrkan. Min erfarenhet är att det är betydligt färre personer inom Svenska kyrkan, som låtit sig luras av medias snedvridna Israel rapportering än inom andra grupper i samhället.
Helle Klein, kämpande sina egna strider, arbetar omedvetet på att marginalisera sig själv, både som journalist och präst. Det skulle dock inte skada om någon/några personer inom Svenska kyrkan tog till orda och bemötte alla hennes vridna och totalt okunniga uttalanden.
Ekumenik, ja tack! :)
Skicka en kommentar