Så var det dags igen att reagera på Jonas Gardells program, och det är väl egentligen det han vill. Kanske förs det alltför lite debatt om de kristna grundbultarna. Vi tar dem för givna, åtminstone vi som är kristna och som vandrar (till och från) på den "bredkyrkliga" vägen. För andra kan de vara obegripliga och kanske t o m ointressanta just för att de är obegripliga.
Jag spelade sedvanligt in Gardells program och tittade sent i går kväll. Snabba kast hit och dit, en oförsonad relation med den döde fadern, trängseln i Jerusalem, en liten stund i gravkyrkan. Och i detta viftas försoningen åt sidan som något som handlar om en senare tolkning av det som hände. Som om försoningen vore oviktig, som om det är något som bara har att göra med visa personers senare tankar, senare desperata försök att förstå något som bara kändes konstigt; en fattig, tandlös, analfabets och irritationsmans död på ett romerskt avrättningsredskap. Jonas Gardell missar hela poängen.
Man kan inte tala om Jesu död om man inte samtidigt talar om Guds kärlek. Jesu död blir en tragisk historia, en meningslös händelse om den inte ses i ljuset av Guds omsorg. Så älskar Gud människan att inget kan stoppa Guds kärlek, inte hat, inte förföljelse, inte tortyr, inte död. Inget! Därför dör Jesus på korset. Han vandrar Guds väg för att visa på Guds kärlek.
Men han bär också våra egna tillkortakommanden på korset. Jesus sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." (Luk 23:34 ) Det handlar om befrielse för oss, för Dig och mig. det är något underbart. Vi behöver inte fastna i våra egna tillkortakommanden.
På korset sker också den yttersta kampen mot ondskan. När vi hör om djävulskapet i Moskva eller i Bagdad eller på Gazaremsan eller på andra håll, när unga människor dödas i Stockholm, när arbetskamrater mobbar arbetskamrater, när vi bara vill skrika ut vårt "varför?", påminner oss korset om att vi inte behöver ge upp, att vi inte behöver tappa hoppet. Kristus har övervunnit ondskan. Den har inte sista ordet. Vi får därför, i kraft av korsets Herre, försoningens Herre, vara med och kämpa för en bättre värld, en bättre tillvaro.
Tänk om Jonas Gardell sagt något om detta också! Han talar ju så snabbt att det hade kunnat rymmas. Några bilder färre från de turisttrånga gränderna i gamla Jerusalem och några, några små ord om den livsviktiga och livsbärande försoningen.
Åh, herregud så bra det ha varit!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
8 kommentarer:
Jag förväntar mig inte längre att Jonas Gardells program skall vara en informativ tv-serie om kristen tro.
Det handlar mera om Jonas Gardell själv och hans något komplicerade förhållande till den kristna tron. Som sådant personligt vittnesbörd är serien inte ointressant. Jonas har ett dubbelt förhållande till tron, dels finns en längtan, dels finns ett trotsigt förnekande, kanske är det två sidor av samma mynt.
Missade gårdagens program då jag istället befann mig i en av stadens kyrkor och sjöng i kör. Säkert en större Gudi behaglig gärning än att sitta framför dumburken, i och för sig.
Som jag skrev förut; återigen är det Gardells religion det handlar om, inte den kristna religionen, ty utan tron på Jesu försoningsdöd är Jesus inte mer än någon vishetslärare, vilket Gardell synes vilja få honom till.
Det som möjligen är bra är ju att folk reagerar på det, och kanske istället lyssnar på en präst eller någon annan som istället vill berätta om evangeliet, det sanna.
Tänk. När jag hör predikningar och läser vad jag själv och andra har skrivit om Jesu död på korset, om försoning och seger, så låter det alltid som att alltihop är en uttänkt välregisserad teaterpjäs signerad Gud. Jag vill inte se det så.
För ALLA på plats på Golgata och för mig var Jesu död en meningslös händelse och en tragisk historia orsakad av människor och deras rädslor. Den oskyldige döms skyldig "för säkerhets skull" (Som Gardell säger i sitt program)
Korset i sig visar inte på seger över döden. Det visar bara på död.
Korset visar i sig inte på försoning.
Korset visar i sig inte på befrielse.
Det är först i uppståndelsens ljus som korset får betydelse av befrielse.
I uppståndelsen sker Guds verk, hoppet tänds, befrielsen kommer för dig och mig. På korset finns bara ondska och en Gud som älskar så mycket att han tillåter sig att bli sårad och dödad av dem han älskar. En Gud som just i den stunden lider nederlag under ondskan. Gardell förnekar varken ondskan/synden som Jesus utsätts för eller uppståndelsen som på tredje dagen tar udden av döden. Utan uppståndelsen funnes ingen kristendom säger han. Han lyfter också fram det faktum att kvinnor är det första vittnena som något som ger berättelsen trovärdighet. Det är uppståndelsen som ger hopp om villkorslös kärlek och försoning. Sådan kärlek och försoning som glimtade till i mötet mellan Gardells åldrande föräldrar.
Tänk om vi präster någon gång vågade säga andra ord än de vi brukar.
Mvh David
Hej
Efter att ha läst om intresset för Gardells program så blir jag lite nyfiken, följer du den här (amerikanska) bloggen? Den är tydligen omåttligt stor och populär. Känns lite som den rör sig i samma sfär som Gardell, eller har jag fel?
http://stuffchristianslike.net/
Vänliga hälsningar/Pia Bise/Branschmedia
Hoppas att du blir nästa biskop i Växjö, Visby eller Linköpings stift.
Hoppas, hoppas....hoppas..!
Jag tror att Jesus skulle bli glad.
Glad Påsk!
Församlingsmedlemmen
Maria
Jag tycker för min del att biskop i Stockholms stift hade varit bra
Ett praktiskt tips, i all enkelhet, från en kollega:
SVT har på sin hemsida ngt som heter SVT Play där man kan se flera av programmen som tidigare sänts. Exempelvis Gardells Oh, herregud. Istället för att göra sig omaket om att spela in.
Allt gott i Påsktid!
Pax
... http://svtplay.se/
är adressen
Pax
Skicka en kommentar