onsdag 23 juni 2010

En av dessa mina minsta...




Nej, kanske två... Jo, jag tänker på Sergey och Valeria Ten som stod i Storkyrkan idag och bekräftade att de tagit varandra till man och hustru, att de älskar varandra och vill hålla ihop tills döden skiljer dem åt. De fick en kyrklig välsignelse över sitt borgerligt ingångna äktenskap. De var finklädda, hade bröllopsgäster och skulle ha en fest som andra ordnat och som de själva inte visste så mycket om. Sergey och Valeria kommer från Republiken Uzbekistan. De är koreaner. Sergey är på flykt. Han ska nu utvisas från Sverige, kanske till ett annat land än Uzbekistan men ett land som det är svårt för Valeria att följa med till. I bästa fall blir det ett närliggande land dit Valeria kan följa med. Jag skäms över vår ogenerösa flyktingpolitik. Vi är ett rikt land med många möjligheter. Sergey och Valeria som båda talar utmärkt svenska borde få bo här i Sverige, få bilda en familj med barn, här i Sverige. De är gifta här och nu också välsignade här. Vi har en flyktingpolitik som är ogenerös. Jag skäms och hoppas på ett nytt kyrkligt påskupprop! Det handlar om människor, hotade och misshandlade människor.
På seneftermiddagen hade vi årets sommarvernissage med mycket folk närvarande. Maria Koolen Hemlin ställer ut stålsmältor och pärlor under rubriken "En av dessa mina minsta". Det är en fantastisk utställning som finns bakom S:t Göran och draken. (http://www.storkyrkan.nu/ eller http://www.youtube.com/enavdessa) Kom gärna och titta på utställningen!

För mig handlar den om att oavsett hur vi är, oavsett vilka resurser vi har, oavsett allt får vi vara med, hör vi ihop, har vi ett oskattbart värde. Det handlar inte om vad vi äger eller gör, det handlar inte om att vara kunglig eller skicklig finansperson eller något annat "stiligt" utan om att vara sig själv och våga stå för den man är och våga se sitt eget värde i detta.

Efter vernissagen hade vi visning av Storkyrkan för våra församlingsbor. Många kom och det var väldigt roligt att få träffas och samtala med några.

Nu stundar midsommar och jag ska vara i skärgården några timmar för att sedan predika i Storkyrkan på Midsommardagen.
Det ska bli roligt! Glad midsommar, trots allt, mitt i allt!


3 kommentarer:

Berit sa...

Och jag ska lyssna på din predikan på mitt arbete på Midsommardagen. Jag tycker om dina predikningar. I augusti har jag nöjet att passera Sthlm på väg mot hemmet ch tänker då avlägga visit i din kyrka och kika på det nyputsade altaret!

God och glad midsommar, Åke!

Gunilla sa...

Tack för visningen, det var väldigt roligt att bli särskilt inbjuden som församlingsbo!
Här kommer lite inspiration från Italien:
http://latavolamarche.blogspot.com/2010/06/millions-of-flower-petals-cover.html
Tänk så fantastiskt det vore med en liknande blomster-procession i Gamla stan!

Duvan sa...

:-) Tycker om din text