onsdag 12 januari 2011

Den egna hustrun och andras...

Bara för att man älskar sin egen hustru behöver man inte tala illa om alla andras. Så sa den tidigare biskopen i Stockholms stift, Krister Stendahl. Han var en stark förespråkare för religionsdialog och en stark Jesusanhängare. Jag är mycket påverkad av honom. Han har satt starka avtryck inte bara hos mig utan hos så många andra, kristna som judar.

När jag talar om frälsning för andra, handlar det inte om att relativera vad Jesus gjort på korset. Det handlar inte om att relativera det nya förbundet (i en rad av bibliska förbund), men det handlar om att för både troende och tvivlare och ateister visa på att Gud alltid är större.

Gud är Gud och hur Gud tänker och menar är ingen av oss kapabel att helt och fullt uttrycka. Kyrkans vigda män och kvinnor har i uppdrag att vara Ordets tjänare och det ska vi vara. Vi ska utlägga texterna i enlighet med vår kyrkas tro och lära (dessutom ska vi leva i enlighet med kyrkans tro och lära). Men kyrkan är inte statisk i sitt tolkande. I den reformatoriska traditionen ligger möjligheten att se och tolka så att texterna talar in i den situation som vi lever i idag. Det handlar inte om det politiskt korrekta utan om att se dagens situation i ljuset av det dubbla kärleksbudet, i ljuset av den Gyllne regeln, i ljuset av Jesu eget bud - kort sagt i ljuset av Jesus själv. Må han vara vår stjärna och i livet också vår kärna.

Utifrån det sagda menar jag att vidsynthet, kristen generositet (som är intolerant mot allt djävulskt) och "helig avundsjuka" (biskop Krister Stendahls uttryck gällande förhållande till andra religioner) borde prägla oss. Som sagt:

Bara för att man älskar sin egen hustru behöver man inte tala illa om alla andras.

7 kommentarer:

P-A Rudberg sa...

Bättre kan det knappast uttryckas!

Det gör mig djupt beklämd att läsa kommentarer i olika diskussioner från människor som verkar vilja begränsa Gud och styra människor utifrån sin egen syn.
Det kan nog vara lite jobbigt ibland att förhålla sig till de fulla konsekvenserna av det dubbla kärleksbudet och Jesus egna ord - men det är det vi alla måste försöka. Och det levereras inte som ett färdigt recept, utan det är något som måste sökas i en personlig relation till Gud. Men vi har tack och lov Jesus att följa.

Lars Flemström sa...

Om man liknar det förhållandet att olika män har olika fruar med det förhållandet att människor tror på olika gudar, hamnar vi i den situation som rådde på den arabiska halvön före Muhammed, då alla hade sina egna husgudar.

Jag tror inte att någon enda muslim är beredd att ställa upp på någon sådan lära. Muslimer är dessutom fast övertygade om att islam är den rätta religionen, och att både judar och kristna har förvrängt sanningen på ett allvarligt sätt.

Detta ger mig ingen anledning att hata muslimer. Det är faktiskt möjligt att älska människor, vars tro man inte alls delar.

Men jag tror alltså inte att du kommer att ha någon framgång hos imerna med att stå med ett ben i varje religion, vilket f.ö. kräver att en människa har fler ben än två. Det kärva budet från imamerna torde bli att du måste bestämma dig för en religion och tro att den är den rätta religionen.

Att göra skillnad mellan det som Gud har lovat, och det som jag och /eller andra människor hoppas av Gud, är inte att "begränsa" Gud, utan snarare tvärtom. Det gamla ordspråket "Människan spår men Gud rår" gäller fortfarande.

Anonym sa...

Kyrkan / prästerna ska utlägga texterna så att de blir begripliga för varje tid hon verkar i, inte ändra innehållet för varje tid. Det är en avsevärd skillnad mellan dessa två ting.

Mvh Robin

Lars Flemström sa...

Om det är att tala illa om andra religioner att förkunna tron på Jesus som Guds Son som den enda vägen till frälsning, kan vi först som sist förbjuda alla kristen undervisning i Sverige.

I en sekulariserad stat tillåts olika religiösa samfund och religioner att förkunna sin syn på de yttersta tingen - utan politisk inblandning eller partipolitiskt hänsynstagande.

Vad som däremot kan diskuteras i en sekularierad kontext är olika religionerns moral och etik samt filosofiska påverkan i rättsfrågor, demokrati och statsväsen.

Jag tar bestämt avstånd från alla påståenden om att islam skulle göra människor fanatiska, mordiska, ohederliga och lögnaktiga osv. Därmed inte alls sagt att jag stödjer alla "kulturella" seder och bruk, som en del muslimska invandrare har tagit med sig till Europa. Dessa seder och bruk har ofta sina rötter i den hedniska kulturen under både förmuslimsk och förkristen tid i de nuvarande muslimländerna.

Det känns mycket olustigt att bli beskylld - av personer som kallar sig kristna och t.o.m förtjänar sitt uppehälle som kristna präster - för att tala illa om andra religioner, bara för att man håller fast vid kristendomen som den enda vägen till frälsning och evigt liv.

Läst vad jag har skrivit om förhållendet mellan kristna och muslimer: http://larsflemstroms.blogg.se

Tomas sa...

Ser man på islams expansion genom historien inser man att vi står inför tre möjliga framtidsscenarier:

1. Européerna böjer sig för islam. Detta vore liktydigt med den västerländska civilisations undergång

2. Européerna böjer sig inte för islam. Sannolikt kommer detta leda till ett samhälle med mycket konflikter och, tyvärr, även våld.

3. Muslimerna får möta Jesus Kristus och förstår vem som är den Levande, Sanne Guden, och förvandlas till fredsälskande Jesusanhängare. Muslimer är ofta mer hängivna sin tro än vad kristna är, och om och när islam faller och muslimerna blir kristna, kommer de att bli till en välsignelse för hela världen.

Åke, kan du inte hålla med om att det är det tredje scenariot vi ska hoppas och be för!

Annorzzz sa...

Jesus är enda vägen, men det finns många vägar till Honom!

Inklusivitet och exklusivitet är inte så svårt! Gud är större än kristendomen, men har uppenbarat sig själv i Kyrkans mitt och uppenbarar sig än idag...

Allahu akbar! Christus incarnatus est!

Kjell Präst sa...

Amen!