Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen, skriver i en gästkrönika i senaste numret av nämnda tidning: Vi behöver, enligt Pingsts böneappell, ha Guds svar på de här frågorna:Hur kan vi på ett relevant nå vår tid med evangelium?Hur kan vi i högre grad medverka till att möta de sociala behoven, ensamhet och utanförskap i våra städer och samhällen?Hur kan vi vara en välkomnande inkluderande miljö där människor får lära känna Jesus?Hur kan vi hitta språk och förhållningssätt som på ett relevant sätt förklarar Guds ord?
Dessa frågor är naturligtvis oerhört viktiga i ett kristet sammanhang. Vi får vara med och be i olika sammanhang för dessa ämnen. Vi behöver nå ut med evangeliet på ett relevant sätt i vårt multireligiösa samhälle. Alla goda krafter behöver än mer möta de sociala behoven. Jag sitter i ett antal fonder där jag mycket konkret möter människor akuta nöd. Fler krafter borde vara engagerade för både kortsiktig och långsiktig förändring till det bättre. Att hjälpa människor att än mer ana och förstå vad Jesus kan betyda är viktigt liksom att förkunna på ett sådant sätt i både ord, musik och handling så att människor på ett relevant sätt berörs av Guds Ord är en av kyrkans huvuduppgifter.
Men sen kan man fråga sig vad detta betyder på djupet. Vad betyder det att Gud vill att alla människor ska bli frälsta? Vad är frälst? Är endast den frälst som kan ange dag och stund för sin relationsstart med Jesus Kristus? Är den frälst som tror att det skedde för 2000 år sedan på korset utan att behöva orda så mycket om dag och stund i övrigt? Är den frälst som tror att det är en Guds gärning snarare än att individen själv bidrar? Är den frälst som hittat en annan väg till Gud än genom Jesus Kristus? Är den frälst som inte tror alls, fast Guds frälsning gäller alla? Måste människan bejaka Guds frälsande handlingar för att kunna bli frälst?
Som jag skrivit mången gång, tror jag Gud har många vägar. Gud är den som frälser. Jesus är den väg som jag håller fast vid. Han är min Herre. Men jag kan mycket väl tänka mig att mina judiska vänner ska hålla fast vid sin judiska väg och min muslimske vän vid sin muslimska väg. En god och trogen Hindu skulle då kunna hålla fast vid sin väg. Alternativet, som många kristna förespråkar, är att det bara finns en väg till Gud. Alla andra vägar leder bort och i slutänden till någon form av helvete. Men vart tar den Guden vägen då som är kärlek?
Nej, låt oss understryka böneämnena ovan för jag menar att de är viktiga också i ett multireligiöst tänkande med gudomliga multimöjligheter. Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Men det är Gud som verkar det! Och Gud är alltid större än våra teologier.
Tack gode Gud för det!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
18 kommentarer:
Detta är väl ändå inte undervisning i enlighet med de löften du avgett då du prästvigdes?
Läs på och var trogen dina löften i framtiden!
Vad fint skrivet!! Vad världen skulle se annorlunda om alla tänkte så. Som Desmond Tutu säger:
God dreams about a world in which all of his children join hands in peace, reconciliation and unity
Amen
teologstident och biståndsarbetare
Vad är att vara "frälst"? Det är att vara räddad. Men då är ju frälsningen för oss alla, Jesus gör ingen skillnad på oss. (Det gör däremot bl a Paulus...)
Vad betyder evangelium? Är "det glada budskapet" bara att berätta för andra om Gud? Eller är det så att vi som kristna även måste LEVA evangelium? Är det som det står i Jakobsbrevet att tro utan gärningar inte betyder något? Är konsekvensen av VERKLIG tro så stark att den alltid leder till handling?
I sådana fall behöver vi nog se på oss själva lite till mans....
Jag tror att Gud är större än vad vi klarar av att förstå och beskriva. Därför utesluter jag inte att han uppenbarar sig på olika sätt för olika människor. Och han blir inte mindre för att några kallar honom något annat.
Och faktiskt behöver jag inte förhålla mig till det. Det är inte min sak att bestämma vilka som tänker rätt och vilka som tänker fel. Jag kan bara söka min relation med Gud och leva efter den så gott som jag bara kan.
Varför blir allt så lätt krystat och prestationsinfekterat i frågan "Vi måste göra något, hur får vi ut evangelium, hur talar vi, hur möter vi, hur, hur, hur...". Det är väl inget svårt? Det är väl bara att börja tala, gå ut och missionera, använd all tid som finns utöver de fastlagda ramarna som redan finns med högmässor, andakter, samtalsgrupper osv. Frågan som bör ställas istället för hur är snarast NÄR ska hon börja tala, istället för det ständiga grubbleriet hur gör man, varför gör man... vilket dessutom är en ständig tidstjuv.
Ändå känns det i din reflektion att du själv tydligt ger svaret och vart skon egentligen klämmer - Vad ska man tala om? Situationen är ohållbar i vissa sammanhang.
Många ledande röster inom Svk avslöjar mellan raderna så tydligt sin egen existentiella ångest över frågor likt betydelsen av Jesus frälsningsverk. Det är inte så länge sedan en präst kunde bli ett domkapitelsärende om denne tydligt vek alltför lång bort från kyrkans lära. Det är inget konstigt att tvivla, vi föds till det. Men om inte kyrkan lyckas försanthålla grundläggande trossatser, då kan hon heller inte förvänta sig att mottagarna ska göra detta!
Ändå brukar det allt oftare inom Svk talas om att kyrkan måste bli tydligare, vilket i sig är positivt. Men när man då ändå så tydligt bejakar just det mångtydiga och mångfacetterade i stort som smått är ju just detta på bekostnad av tydlighet! Min erfarenhet är att alla tydlighetsdiskussioner rinner ut i något annat. Detta är dock inte så märkligt med det kunskapsideal som råder. För det går inte på ett någorlunda hederligt intellektuellt sätt förena dessa två till att bli ett när det kommer till kärnan.
Då gäller det istället att hitta minsta gemensamma nämnare vilket borde och brukligen alltid varit trosbekännelsen. Men inte ens kring denna finns någon riktig samsyn inom Svk (Fader, återkomst, jungfrufödsel, dom - uschh). Så då får det bli någon etiskt präglad fråga. Eller varför inte ett seminarium med ett ämne som är av sådan exklusiv art att ingen vettig normalkristen människa utanför kyrkans anställningsområde ens kan komma på tanken.
Tydlig kan hon dock vara om hon måste. Men tänk om Svk kunde bli lika tydlig med innehållet i trosbekännelsen som man är i frågan om sverigedemokraternas vara eller icke vara?
Mvh Robin
Kära broder, varför gå utanför evangeliets budskap och spekulera? Håll dig inom det som Jesus säger så att du kan predika evangeliet med kraft, inte med mänskliga teorier. Det är sant att Gud dömer men evangelium är inte inkluderande för alla människor utan man måste gå från död till liv. Man måste mista sitt liv i den här världen för att finna det i Kristus.
Kloka ord P-A (Du kan verkligen vara klok ibland!)!
Men hur lever man evangelium? En uppriktig fråga med önskan om svar.
Givetvis blir var och en salig på sitt sätt, men det vore skönt att slippa att ständigt matas med den mediala världens kickfrälsta! Jag är ex. urtrött på E.Sandlunds och Skyttes historier om hur Gud sökte dem. (för att de skulle hjälpa till att sprida fördomar?)
Gläder mig att ana att du inte är helt Paulusfrälst!
Hear! Hear!
Det här liknar en försäkringsagent som kränger försäkringar med löften, som han inte vet säkert om bolaget kommer att infria.
Jag tycker då mest det liknar ett intellektuellt haveri.
Lars Flemström och Tobias H,
Är det er argumentation? En allmän nedsabling?
Nog kan man kräva lite mer "intellektuell höjd" i er kritik?
David,
Evangelium är i hög grad inkluderande. Jesus säger det många gånger.
Att vi måste gå via död till liv är ju en sanning som gäller alla, ingen undkommer döden.
Det är svårt att få någon större "intellektuell höjd" i en kommentar på tre rader.
Men jag tycker nog att liknelsen med försäkringsagenten som lovar mer än vad bolaget lovar i sina skriftliga utfästelser fångar problemet med Åkes resonemang - utan att vara någon allmän nedsabling.
Hoppas att Guds nåd ska omfatta även dem, som inte har utlovats någon frälsning i Guds ord (Bibeln) kan man göra. Men det ska i så fall framställas som en personlig önskan /önsketänkand, och inte som kyrkans lära eller som ett Guds löfte. För det är väl ändå Gud, och inte enskilda präster, som frälser de troende och ger dem eget liv?
"Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh. 6:40)
Det finns flera bibelställen, som sammantagna visar att detta gäller dem som tror på Jesus som Guds son, som är sann människa och sann Gud.
Det finns flera bibelställen som antyder att detta inte gäller dem, som inte tror på detta. Men vi kan alltså, i vår mänskliga svaghet, önsketänka att Gud ska förbarma sig även över resten av mänsklighet och låta dem också få evigt liv. Jag kan inte se något som helt utesluter en sådan "utgång".
Men en präst som LOVAR detta går för långt i sitt önsketänkande. Människor kan bli lurade att det inte spelar någon roll vad de tror på. Och hur går det för dem som litat på prästens ord, och har fortsatt att förneka Jesus som Guds son, om det trots allt spelar roll?
Och vilka, förutom de kristna, skulle i så fall få evigt liv? Hela mänskligheten eller bara judarna (= "gamla förbundets folk"?) Judar och muslimer (de s-k. abrahamistiska religionerna)? Varför inte även Satansdyrkare? Och kan de bli frälsta bara för att de tillber något övernaturligt andeväsen (Satan) så borde väl även vanliga hederliga ateister få evigt liv?
Men det vågar väl ingen präst lova, för då är det risk att han mister sin försörjning. För då kan vi lägga ner alla religiösa samfund.
Terroristen som sprängde sig själv till döds, trodde väl när han utlöste laddningen att han skulle gå in i det eviga livet. Är det Svenska kyrkans åsikt att han har gjort det? Med den långtgående relativisering av den s.k. sanningsfrågan i kristendomen, vilken man möter från en del Svk-präster, undrar jag om inte Svk göder terrorismen mer än det islamska jihad-begreppet.
Alla vägar leder ju till det himmelska Rom.
P-A,
quod gratis asseritur, gratis negatur.
Tobias H,
Och du utgår från att alla förstår latin? ;-)
Trist att du inte tar det här mer seriöst.
För nog kräver min fråga till din nedsabling ett bättre svar?
Jag efterfrågar fortfarande en bättre argumentation än något i nivå med "du är dum".
Lars H,
Tack för ditt förklarande resonemang.
Men jag tror nog att du kan ha gjort ett par tankefel...
Du utgår från att Gud endast kan manifestera sig så som vi har definierat hans existens. Kan det vara så att Gud är större än vad vi kan definiera och beskriva? Kan vi hävda att vi "äger" Gud?
Kan alltså Gud ha uppenbarat sig på andra sätt för andra?
Och tänk på att Gud har skapat allt - allt utom det onda. Alltså kan inget annat än det onda omfattas av Guds kärlek.
Om vi hävdar att vissa inte omfattas av Guds kärlek så säger vi att de är del av det onda. Och det onda ska vi bekämpa.
Konsekvens: Alla som inte bekänner sin tro på Jesus som Guds son (etc) ska bekämpas.
Och då är vi tillbaka i korstågen...
I Bibeln finns flera ställen där det står tydligt att alla omfattas av den gudomliga nåden och kärleken. Gäller inte de orden?
Sanningen är inte relativ - men vi känner inte hela sanningen. Endast Gud känner sanningen i sin fullhet.
Den förlorade sonen omfamnades av Guds kärlek fast han hade gått vilse. Han var förlorad, men kom tillbaks, då var glädjen som störst.
Det var inte människorna som såg Jesus på korset som definierade vad och vem Gud var. Tvärtom, Gud definierade och visade sig för dem/oss.
Sen vet vi inte allt om sanningen, men mer än tillräckligt, och mer än vad vi många gånger lyckas behärskar.
Robin
Att bekämpa människor i stället för idéer är är ett typiskt utslag av den sekulariserade "konsekvensetik" som håller på att tränga ut kristendomen ur Svenska kyrkan. Men det är inte någon kristen etik. Förmodligen inte heller någon muslimsk etik. I varje fall tar författarna till islamguiden.com bestämt avstånd från sådana resonemang. Alltså ett "straw man"-argument i båda fallen.
Om frälsning.
Jag träffade en gång en advokat i norra Peru. Hon var en av grundarna till ett socialt center som framförallt arbetade med att undervisa socialt utsatta kvinnor i dels läsning, dels om deras sociala rättigheter. Detta var en nagel i ögat hos den lokale Opus Dei-prästen som, efter att ha uteslutit advokaten från att fira mässa i församlingen, också allvarligt förmanade henne att tänka och arbeta på sin egen frälsning istället för att sprida samhällsomstörtande tankar på sitt sociala center.
Hennes svar har betytt mycket för mig. Hon svarade att hon, som advokat, var van att avtal är till för att hållas. Och den hon minst av allt väntade sig att bryta ett avtal är Jesus Kristus. Avtalet som gjordes för snart två tusen år sedan lyder "Den som tror på mig, skall vara frälst och få evigt liv." Avtalet är klart och tydligt, det är inget som behöver ifrågasättas. Vad som gäller just nu är hur jag gestaltar Kristi vilja i mitt liv idag. Hur lever jag mitt liv i Kristi tjänst. Därför var det viktigare för henne att arbeta för de utsatta kvinnorna än att passa alla tider för mässor och bikt.
Det är väldans skönt att saken redan är avgjord, tycker jag. Och det redan för tvåtusen år sedan!
Skicka en kommentar