söndag 2 januari 2011

Simchat Tora.

Gott nytt år alla bloggläsare!

Mitt första blogginlägg vill jag ska handla om Bibeln. Jag har just läst i Syster Sofie Hamrings (O.P) underbara bok "Om jag glömmer dig Jerusalem. Möten mellan judendom och kristendom" (Artos bokförlag) om Simchat Tora - "Torans glädjefest". Syster Sofie är i Jerusalem och får komma till en ortodox synagoga där man på den åttonde dagen av Suckot (Lövhyddofesten) firar Torans glädjefest med dans i synagogan med Torarullarna. Det är en glädjens fest och man firar bland annat att man läst hela Tora, alla fem Moseböckerna. Man gläds på alla vis och så börjar man om läsningen igen från Bibelns första kapitel. Hela inställningen till de bibliska skrifterna, och inte minst Tora, är så inspirerande. De bibliska skrifterna med alla sina motsägelser och otydligheter och underligheter inbjuder till djupare studier. Och studiet av Tora är viktig inom judendomen, ett studium där man inte behöver tycka lika. Hela Talmudtraditionen (rabbinska kommentarer) visar på att olikhet är tillåtet. Rabbin NN kan tolka ett styke ur Toran helt olikt rabbin YY. Och det är tillåtet. Ingen rabbin har hela sanningen. Ingen rabbinskola erkänns ha hela tolkningsföreträdet. Tvärtom är Toran så djup, så innehållsrik att den också inrymmer många tolkningsmöjligheter. Det finns ett judiskt uttryck som säger att där det finns två judar finns det tre åsikter. Tänk om den generositeten skulle kunna smitta av sig på oss kristna.

Min önskan är att vi kristna skulle kunna se på Bibeln, både den hebreiska delen och den grekiska delen, som en livskälla i vilken vi får dyka ned, upptäcka tankar, upptäcka olika saker för vårt eget liv. Martin Luther översatte Bibeln till folkspråk för att alla ( d v s de tysktalande) skulle kunna läsa på egen hand. Olaus Petri och hans bror Laurentius Petri översatte Bibeln till svenska av samma skäl. Guds ord till Sveriges folk handlade det om. I början fanns bara få exemplar men successivt spreds bibeln mer och mer och på 1800-talet kom den också i en behändig "normal" storlek och 1917 kunde den dessutom läsas på ett språk som låg nära det svenska vardagsspråket utan att ha tappat sin grundbetydelse. Nu har vi en översättning som blev klar 1999. Många bibelläsare reagerar över att gamla formuleringar inte längre finns kvar och jag själv kan sakna ord som "dödsskuggans dal" etc. Men det är fantastiskt att läsa Bibeln helt nyöversatt från grundspråken och upptäcka texter på nytt och på nytt...

Vi får glädjas med våra judiska bröder och systrar över Tora och inspireras i vårt eget förhållningssätt till Bibeln. Tänk om vi fick dansa med Bibeln i kyrkorna vid en speciell högtid som ett utrryck för vad den Heliga Skrift betyder för oss som en livets bok, en livets källa, en inspiration för vår nutid och framtid och en hjälp att se Guds närvaro i det som varit.

När vi lutheraner tolkar skriften gör vi det med Jesus för ögonen. Kristus är Bibelns kärna och stjärna, säger Luther. Låt oss vara mer lutherska i bemärkelsen att engagera oss mer i de bibliska texterna, borra i dem, skrapa bland lagren av tradition, av tidsbundna uttryck etc. Det är spännande att se var texterna skrevs, av vem, när, hur man tänkte då, vad författaren ville och hur de tidiga läsarna förstod det hela.

Bibeln är en livsviktig bok - en bok i vilken vi får se vårt eget liv i ljuset av de bibliska texterna. Men Böckernas Bok måste också läsas ur kälekens perspektiv, i ljuset av det dubbla kärleksudet, annars kan man riskera att hamna i den fällan där de bibliska texterna blir lag snarare än evangelium, förtryckande snarare än upprättande. När jag talar om lag menar jag inte den lag som återfinns i Tora som ett rättesnöre, som en inriktning, utan en lag som vill stänga in, som vill förkrympa. När jag talar om evangelium talar jag om hela Bibeln som ett glädjebudskap, som vill visa oss livets möjligheter.

I den judiska traditionen säger man att det inte finns för mycket i Toran. Det finns precis så mycket att det räcker för att dansa med. Det borde gälla hela Bibeln. Det finns inte för mycket i Bibeln. Det finns precis så mycket att det räcker för att dansa med. Vilken underbar hållning! Vilken glädje!

3 kommentarer:

Tri11ian sa...

Klockrent!
Tack :-)
Vi behöver röster som din i kyrkan!

Anonym sa...

Vilken lag är det som vill förtrycka? Är det den lag som finns i Bibeln men inte i Torah? Jag bara undrar.

Anonym sa...

Fick läsa den formuleringen två gånger också men insåg att den bara är olyckligt rörig. Betydelsen bör vara att vi dels sätter upp egna 'lagar' och måsten som inte är Guds torah/'lag' eller mer korrekt "undervisning" för ett liv i Kristus. Vi människor verkar ju i vår syndiga natur ha en sorglig förmåga att förtrycka varandra. Men Gud vill upprätta och låta oss vara glada!